Citat:
Ursprungligen postat av
EmilyMayen
Även vissa barn in familjen Turpin ville tillbaka till sina föräldrar - TROTS att de fått svälta, varit fastkedjade i sina sängar, inte fått duscha, inte fått gå ut mm mm (
https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/974978-syskonen-turpin-holls-insparrade-av-sina-foraldrar-i-17-ar)
Som sagt, lojaliteten till en förälder är mycket hög - och barnen kan vara helt "hjärntvättade". Det tar nog väldigt lång tid innan sanning kommer fram.
Det är givetvis hjärntvätt som du skriver men det är också så att barn är helt beroende av sina föräldrar.
De är också rädda för våldsverkaren.
Innan de är helt trygga, alltså verkligen förstår att "jag är helt fri", så kan det vara en överlevnadsstrategi också.
Minns förhören med lilla hjärtats äldre halvbror som blev förhörd i samband med hennes död.
Han var märkligt neutral och "försvarade' föräldrarna nästan i allt han sade, trots den uppenbara misären. Dvs han undvek att berätta och bara lät frågorna rinna av honom.
Han hade ju också fått sin beskärda del av misshandel och var äldre,då förstår man också att man måste hålla tyst..
Vi måste förstå hur fruktansvärt utelämnade barn är och de reagerar som VEMSOMHELST under kidnappning, hot om våld och reella kropppskador, tom mord.
Jag hade en förälder som var farlig och nyckfull på det sättet men skulle ändå säga att jag ville hem till henne om jag kom på villovägar, tex skulle ha gått vilse, hamnat med okända etc.
Barn har inte något att välja på.
De som lärt sig hålla käften börjar inte alltid prata så lätt, etc, även om vi tycker att de borde kunna göra det. De har dessutom inte samma kognition som en vuxen människa.
Prat har blivit synonymt med: riskera straff och i förlängningen livsfara.
Det kan tas in tid att läsa upp. Sen vet man inte heller hur mycket barn bevittnat. De kan ju känna skuld också och tro att de får ovett om de berättar,,att de då göra skyldiga.
Det är mycket vi vuxna behöver förstå om barn som utsatts för våld. Också om hur människor reagerar, ibland är omvärlden märkligt oförstående och ställer alldeles för höga krav på att allt ska gå ihop, som om man inte förstår att barnet levt under extrem stress och i en exceptionellt utsatt situation och bisarr miljö. Det sätter givetvis djupgående spår.
Men din kommentar är väldigt intressant, just för att den pekar på just det här som vi tycker är ologiskt men som kan vara det mest logiska för den som under flera år levt under dödshot och i extrema förhållanden (och det är alltså ingen kritik eller då, utan bra att du lyfter komplexiteten).