Citat:
Ursprungligen postat av
HMS-Halland
Hur känner oftast kristna konservativa, främlingsfientliga eller bara nationalister att inse och nu rimligtvis förstå att Sverige aldrig igen kommer att bli svenskt, allt medan brottsvågorna sköljer över land och rike?
Snarare tvärtom då landet redan har flera miljoner icke svenskar och även om all fortsatt invandring hade upphört att ni ändå kommer att bli till en etnisk minoritet. Vilka är era känslor kring detta? Hur känner ni såtillvida ni inte lever i förnekelse?
En bra fråga faktiskt.
Jag har väl svängt lite hit och dit i livet. Jag växte upp i en förort under 80- och 90-talet som ganska snabbt förvandlades från ett område med svenska arbetare, finnar och en och annan alkis till ett "invandrarghetto" på ungefär 20 år. I min ungdom fick jag ta mycket skit från invandrarbarn och ungdomar, kallad svennejävel, svennefitta osv, blev slagen och rånad (av invandrare eller deras barn). Det gjorde mig extremt fientligt inställd till invandring och invandrare (från MENA framförallt). Men på ett mer objektivt plan kunde man ju se vilken misär vi skapade åt oss människor som fick leva i dessa områden. Kriminaliteten ökade, skolan gick åt helvete, barn och ungdomar drev runt med ambitionen att vara tuffast i stan och langa knark, knappt hälften gick ur högstadiet med gymnasiebehörighet (idag är siffrorna ännu sämre).
Så jag vet inte riktigt vad jag är, men jag svarar:
På frågan om befolkningsutbytet, är det acceptabelt att vi ger upp vårt land till människor från andra länder och låter dem forma Sverige till sitt eget land, eftet sina seder och bruk? Personligen hade jag hellre sett att Sverige var ett land för svenska folket, att vi fått behålla det själva. Men å andra sidan verkar mina landsmän inte hålla med så man får helt enkelt acceptera det. Bollen har varit i rullning länge och det går inte att vända skutan; Sverige har totalt förändrats.
Känslan jag känner är väl sorg. Kanske inte så mycket för min egen del, utan för mina förfäder. Mina barn kommer aldrig förstå att detta landet en gång i tiden var svenskarnas självklara rätt att ha för sig själva, de kommer istället se det som att vem som helst har rätt att bo här, oavsett varifrån man kommer. Tiderna förändras, livet går vidare.