Kaos i vår familj

Lite sent nu, du kanske skulle uppfostrat barnet till en mönstermedborgare när det var möjligt?

Bra skrivet.
Alla barn går inte på räls, det blir en hel del avstickare som man som förälder inte alltid har förståelse för.
Du slänger ut din 19 åring till gamarna.
Förlåter du dig själv om något hemskt händer henne?
Jo, jag har barn själv som ibland inte alltid tagit eller haft förmågan att fatta exemplariska beslut.
Men be henne komma hem, stå för maten som hon lagar åt er båda. Bjud även på tvättmedlet.
Ge inte upp på henne, även om du vill använda pengarna på dig själv, din tid kommer.
Gissar att du själv var tvungen att ta hand om dig själv i tidig ålder och inte haft någon som stöttat dig.

Men om du nu har ekonomiska och emotionella muskler och en stabil livssituation så är det kanske bättre att du erbjuder ts konkret hjälp med barnet?!

Ts vill inte ge upp på sitt barn men har kommit till vägs ände. Är det så svårt att se.

Att kritisera en person som sitter med en utmattning och som inte vill mer leder inte framåt. Det leder bara till skam och självhat. Att piska på en uppgiven människa att hon ska göra ännu mer gräver bara djupare gropar

Varför inte?
Jag har begärt det också till mitt myndiga barn.

Du är i en situation som är lik en av mina kompisars. Jag har ingen aning om hur man gör. Man kan ju inte bara kasta ut dem på gatan.

Denna mamma är det direkt inget fel på. Mer än att hon lovat att barnet ska få bo hos henne om det verkligen behövs. Nu drar hon och barnet inte samma linje vad som är verkligen behövs. Barnet tycker att det behövs så han ska få slippa jobba och kunna festa hela tiden. Medan hon mer tänkte om han inte kunde försörja sig vilket han kan men inte vill.

Precis har man barn i en svår situation så hjälper man, och i sin tur är det garanterat massor man kan få hjälp av från barnen om de ändå inte har något att göra hemma.
Jag har haft vuxna arbetslösa barn hemma i perioder och då har jag fått hjälp i firman eller med huset eller med yngre syskon.
TS borde fokusera mer på att hjälpa barnet att komma ur den negativa spiralen istället för att lista skulder. Eftersom ts inte nämner ett enda ord om det antar jag att han inte gör ett skit för att få upp sitt barn i rätt riktning..

Tror nog att det som behövs för att bryta just den negativa spiralen är att de inte bor ihop. Ts har det ju inte bra själv. Det blir två människor som tär på varandra och hamnar i djupare spiraler var för sig just för att de nöter på varandra i en gemensam.

Spelar ingen roll vem som gjort rätt eller fel eller är dålig mor eller dåligt barn. Ibland funkar bara en pragmatisk praktisk lösning.

Ts har nog gjort mer än vad som framkommer

Nej han är nog inte gjort ett skit och förstår inte ens vad som skulle behöva göras. Han låter som ett barn som inte riktigt förstår vad det innebär att vara förälder.

Att vara förälder innebär också att ställa krav och att sätta gränser... och att rusta för vuxenlivet. En 19 åring ska inte behöva vara beroende av mamma, det är att göra ungen en otjänst.

Underbar du verkar som morsa. Ditt barn sitter i skiten och du kräver 3000:-/månad i hyra? Hur mycket betalar du själv? Hur många kvadratmeter upptar barnet?

Du, ibland måste man faktiskt hjälpa till.

Men jag måste bara fråga, varför skaffade du ens barn? Är det din uppfattning att vid 18 så slutar allt ditt ansvar och ungen får klara sig själv bäst den vill?

Jag har barn i närliggande ålder och som förälder är det ju meningen att vi ska vägleda våra barn till att ta bra beslut så att de utvecklar förmågan att senare fatta självständiga beslut som är gynnsamma för dem. Ett barn idag är oftast inte vuxen vid varken 18 eller 19, många bor hemma mycket längre än så. Som ung kvinna utomlands och utan pengar kan du nog själv tänka dig vad för otrevliga situationer som skulle kunna uppstå. Bra att du hjälpte henne hem. Hon har gett dig några tusenlappar till en början men du är ändå inte nöjd. Du måste lära dig att kompromissa och möta henne halvvägs. Att uppmuntra önskvärda beteenden snarare än bestraffa brukar ge bättre resultat.

Ramar och kramar är ett fint uttryck. Ställa krav är viktigt som förälder men kärleken är desto viktigare. Min upplevelse är att om man respekterar sitt barn så får man det tillbaka och barnet månar om ens relation och vill göra en stolt.
Allt kokar ner till vad du anser om den andra frågan jag ställde. Vill du vara en förälder med en livslång relation eller ser du dig som klar som du insinuerat i tråden?
För i annat fall behöver du stötta din dotter till att börja ta ansvar och vettiga beslut. Att kasta ut en ung dotter kommer enbart leda till fördärv för henne.
Vissa barn är svårare än andra. Kan säga att min mamma betedde sig liknande som du gör, hon hade ingen ”lust” att betala för antibiotika ens för sitt omyndiga barn och vi har knappast haft kontakt sedan jag var tonåring. Är det så du ser din framtid?

Ja det är precis det jag säger och det verkar inte som att ts förstår det, han verkar behandla sina barn som man behandlar bekanta som har lånat pengar.