Citat:
Ursprungligen postat av
sybel
TRs dom var inte logisk utifrån deras resonemang. De slog knut på sig själv.
Jag har läst dina inlägg om dina åsikter om domen och att erkännandet skulle vara det enda man grundat domen på.
I detta fallet så har Hovrätten grundat sin dom på att J.J:s berättelse om att hon tagit strypgrepp om Toves hals stämmer in på både dödsorsaken och dödssättet, vilket väger väldigt tungt. Vidare har J.J berättat att hon fällt Tove till golvet i badrummet och sedan satt sig på henne. Detta stöds av Toves sårskada i bakhuvudet, men också grannen som berättar att han hört ljud från J.J:s badrum. Mycket av det J.J berättar om det efterföljande tidsförloppet stämmer också in med telefonanalyserna som gjorts. Man kan i och med detta säga att J.J berättelse ger svar på frågorna VAR? NÄR? HUR? Skall man därefter se till "alternativa gärningsmän" så har Hovrätten kunnat utesluta att andra personer (än Tove, J.J och M.H) befunnit sig i lägenheten, vilket minskar möjligheterna för att det kan ha varit någon annan som begick mordet. Slutligen så finns det "mindre omständigheter" som att J.J försökt bränna upp Toves kropp och t.o.m återvänt till platsen för att återigen försöka bränna kroppen, vilket talar för att just J.J varit oerhört angelägen om att Toves kropp och dess bevisning inte skulle upptäckas.
Precis som du säger så är ett erkännande bara ett av många bevis som behövs för att nå beviskravet
ställt utom rimligt tvivel. Med andra ord är bara ett erkännande inte tillräckligt, utan måste stödjas av
samverkande bevisning. Men vad säger praxis i ämnet? Jo, att förekomsten av att gärningsmannens egen berättelse stödjer erkännandet är ett absolut minimum, men kan likväl accepteras som just
samverkande bevisning. Det finns alltså HD-domar där man dömt personer för Mord efter egna erkännanden, fast det (liksom i Tove-domen) inte funnits någon konkret bevisning (t ex teknisk bevisning eller vittnesmål) som gav stöd åt personens erkännande.
Praxis säger också att när ett sådant här erkännande finns så skall rätten alltid göra en tillförlitlighetsbedömning där man ser till frågor som:
Är erkännandet rimligt?,
Finns andra förklaringar till att vederbörande har detaljkunskaper om målet?,
Finns det andra anledningar för vederbörande att erkänna? Denna bedömningen av J.J och hennes erkännande kan givetvis göras fritt. Men "rimligt" är det ju tveklöst utefter att hennes berättelse stämmer in på centrala delar av mordet. Att hon sedan skulle haft andra detaljkunskaper om det inträffade, än att hon själv varit med, kan jag inte se. Hon hade ju exempelvis inte tillgång till förundersökningen när hon erkände. Ser man till andra motiv att erkänna, så skulle ju det isåfall vara att skydda M.H. Men det har hon ju inte gjort, då hon pekat ut M.H som medgärningsman. Andra anledningar att skydda M.H kan jag inte hitta då J.J är äldre än M.H och har en uppenbar makt/inflytande över M.H samt att det varit allmänt känt att det är just J.J som haft en konflikt med Tove och inte M.H.
Med detta vill jag säga att morddomen mot J.J håller både juridiskt och logiskt. Men jag tycker att det är en vettig fråga/diskussion
du lyft :-)