Okej jag är tydligen bipolär

OK. Då förstår jag mer. Jag är iofs inte så insatt i sådana här saker men min syrra har jobbat på psyk och rättspsyk som sjuksköterska. Jag ska visa henne din tråd och se vad hon har för råd till dig.

Fick svårsmält information igår, dom har bestämt sig för att jag är bipolär typ 2 så har ytterligare en diagnos på pappret nu.
Jag tror inte ett dugg på det och ångrar att jag gick med på det här. Kan man be dom ta tillbaka det på nåt sätt?
För jag är rätt säker på att dom blandar ihop det här med mina adhd-symtom!
Min adhd har alltid varit rätt så tydlig och "livlig" med uppåtperioder och neråtperioder, alltså väldigt flaxig i måendet. Varför skulle jag helt plötsligt vara bipolär för det nu, jag är 30 år gammal för fan.
Jag har mått sämre de senaste två åren ungefär pga att jag haft nån slags livskris (ålderskris) Tror det är därför dom har velat "ta ner mig på jorden" nu ett tag med en ny diagnos och sänka mig med nya mediciner för dom tycker jag är jobbig.

Låter som en unge nu men jag är så förbannad.
Vad ska jag göra?
Ni med bipolär diagnos, kan det ställa till det för en i livet på nåt sätt? Kan man bli begränsad och förhindrad att göra vissa saker? Blir man tvångsmedicinerad?

Second opinion kan man be om. Men ja - du kan söka till en privat klinik och göra om testerna såklart.

Men då blir inte diagnosen struken på den klinik som satt den.

Tänker om det ställer till det för en på nåt sätt i framtiden när det står stämplat i min journal.

Bara bipolär sjukdom.

Lithiumet gör att man "inte når botten". När jag mådde som sämst förut dränktes mitt huvud av tankar som att jag vore bättre död, då slipper mina barn se det här misserabla kräket. Dessutom skulle de ärva massa pengar, vilket borde göra dem lyckligare.

Jag lever för och älskar mina barn över allt annat, finns inget bättre i mitt liv, kan jag tillägga.

Enda negativa med lithium är att jag fått handskakningar och en kalciumhalt lite över gränsvärdena.

Energinivån är densamma, men statisk istället för en jäkla sinuskurva.

Tack för ett fint svar!
Jag är faktiskt riktigt udda om jag jämför mig med andra omkring mig. Det är det som min livskris eller vad jag ska kalla det har handlat om den senaste tiden som gjort att jag mått dåligt.
Jag tror att jag har känt en enorm stress ett par år när jag har märkt att jag inte tar samma riktningar som mina polare och syskon osv. Det är familj och Svenssonliv som gäller för alla men för mig är det inte så. Har väl tänkt att det är nåt fel på mig som inte vill leva så eller inte ens KAN leva så. Jag får inte ens mina kärleksrelationer att funka. Kan inte ha längre förhållanden och är inte alls sugen på barn.
Jag mår bättre när jag är fri och kan ändra mig från dag till dag hur jag vill leva. Klarar inte av känslan att va instäng och fast i nåt. Vill kunna välja nåt nytt varje dag om jag vill.
Jag TROR att om jag tar mig ur den här "är inte som alla andra ångesten" så kommer jag inte må dåligt längre och kommer bli mig själv igen. Då kommer förmodligen dom extrema symtomen som dom menar är bipolär sjukdom också suddas ut...

En fråga: Hur lever du i övrigt? Tränar du regelbundet och äter bra mat?

Det finns en väldigt stor samsjuklighet mellan bipolaritet och ADHD.

Jag har båda två. Fick diagnosen bipolär typ 2 ganska nyligen, såhär i vuxen ålder. Ingenting har förändrats på grund av det. Eller jo, jag testade gå på stämningsstabiliserande ett tag, men blev så virrig att jag inte ville fortsätta. Jag har däremot fått en sömnmedicin som faktiskt funkar.

De enda tvångsåtgärder de rimligtvis skulle kunna utföra är att lägga in dig om du får en psykos som innebär fara för din eller andras hälsa, men det är ju bipolära typ 1 som får det. Oroa dig inte. Ingenting kommer att hända om du inte vill att det ska göra det.

Det ska jag definitivt göra.




Va??? Hur får man bort den då?

Det ska jag definitivt göra.




Va??? Hur får man bort den då?