Citat:
Ursprungligen postat av
Dalulven
Det var en dramatisk vända sig om-blick i början i alla fall. Hollywood-mässig!
Är det spelad Edvard Munch-ångest?
Han verkar redan ha tänkt ut detta scenario. Hade lägga sig platt-taktiken riggad och klar.
Ovanligt retoriskt lagd gädda ... Han spelar på tricket att väcka sympati?
Inte lika mästerlig som han med frun som det förväntades gå åt helvete med, men ...
Ja, lite Hollywood över det hela. En kombination av förberedd pudelteknik, om än inte helt manusbunden, och autentiskt gestaltad ångest; Munch-expressionism med klart realistisk klangbotten.
292:an kan överlag sin replikföring, förmodligen inövad med tanke på riskmedvetenheten - demonstrerad kännedom om Dumpen i dialogen med fiskaren. Inte utan talets gåva och med det ligger det nära till hands att verbalt söka ingjuta sympati hos regissörsduon (och kommande publik) under den redan klassiska ”bänkscenen”.
”Går åt helvete med frugan” var mer av en renodlad dokumentär - verkligheten överträffar dikten, sägs det. #292 placerar istället sin karaktär i ett skenbart dokudrama. Lars Norén couldn’t have made this shit up!