Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
Det kan nog ses som en mera objektiv bedömning att M:s humör har överdrivits och förvanskats in absurdum. - Oavsett vem som har framfört något negativt om M, har denne fått med sig en hel hejarklack.
Direkt applicerbart ute i det verkliga livet, det är de stämningar vi t ex ser ute på skolgårdar med fysisk och psykisk misshandel eller på arbetsplatser, mer dolt och sofistikerat då.
Jag är föga imponerad av det onödiga fördömandet och den uppskruvade stämningen.
Det är dessa rader som ligger till grund för ältandet om M som en bitch:
"Hur uppfattade du de 2 tjejerna under kvällen?
- Jag märkte inte av dem. De kändes barnsliga och drama queens. Jag såg dem prata mycket men hörde inte vad de såg. Vid samtalet med Tove var de bitchiga och hade ett agg."
Säkerhetsvakten uttalar sig som vittne och det är hans subjektiva bedömning av både J och M när de pratar med honom. Vem han tyckte var mest bitchig på en skala, är inget som framgår. Den stund hon, på J:s initiativ, går för att kolla efter T har fått orimliga proportioner, hon sägs se arg ut enligt bilden och hade därtill avfärdat någon vakt och tolkning läggs till tolkning.
Den s k hatsången har upprepats vid otaliga tillfällen som ytterligare ett bevis för att M avskydde T. Sanningen är den att M och en tjej vid namn M*riam sägs ha skrattat åt den vid ett tillfälle - hatade M*riam också T och att det är orsaken till att hon (hån) skrattar? - Småskratt eller gapflabb? Det saknas nyanser och oförmåga/ovilja att särskilja vad som är värt att uppmärksamma.
En annan vantolkning är att M är med och gnuggar sina händer när J planerar sina hämndaktioner och att hon säkert är mer insyltad än vad hon vill ge intryck av; spekulationer utan grund.
J har begått fler antisociala handlingar förutom bränderna, inkluderat en villa under renovering. M har underlåtit att berätta och det gäller fler än M. - J spred rädsla omkring sig med sitt nyckfulla humör och grälsjuka och ingen man säger emot, menar hennes vänner.
Utifrån vem J är så förväntar man sig att en tonårig tjej med en teoretisk begåvningsnedsättning, klart under genomsnittet, ska kunna se klarsynt på sin situation och ta förnuftiga beslut. - Det saknas verklighetsförankring.
Att med hjälp av viljan till förståelse, kunskap, självkännedom och empati lägga fram olika förklaringsmodeller för vad som kan dölja sig bakom, ett i utomståendes ögon, svårbegripligt beteende har alltför ofta tolkats som ett försvar av M och acceptans av agerandet i sig.
Att söka förstå vilka faktorer som kan påverka en individs beteende får aldrig förväxlas med naivitet eller sympati.
Analysen är på en svart/vit nivå. - Går det att vara på tillfälligt dåligt humör utan att ha mord i sinnet?
Hon borde ligga över 1.0 med kvällens intag. En kompis som såg henne på dansgolvet tyckte att hon var ganska berusad. - Men hur ska någon utomstående kunna avgöra berusningsgraden? En polis som J hade kontaktat därute fick intrycket att J var berusad, vilket hon inte var.
Trötthet och festande natten innan har gjort sitt till. Det är möjligt att känna sig mer påverkad än man är p g a allmäntillståndet.
Det har dragit iväg över alla gränser, men vem skulle erkänna det så här mot slutet. Till sist handlar allt om att fortsatt hålla sig till den egna gruppen och om möjligt propagera än mer för att bevara den egna ståndpunkten av M som jämbördig med J och skyldig till mord.
Jag kan inte formulera det lika bra som du och Nötis mfl men tidigare vanföreställningar och feltolkningar har bytts mot ren masshysteri i tråden nu. Inte helt otippad reaktion. Den håller samma låga nivå som tidigare argument och föreställningar.
Bakom preudointellektuella broderanden har antaganden gjorts baserat på rasism, okunskap, förläsning av böcker om seriemördare och psykopati samt rena hål i huvudet-analyser.
Vissa har ”lekt doktor” och försökt beskriva egna belägg för att de MÅSTE ha varit två om detta när Sveriges samlade expertis i ämnet rättsmedicin talade om att det kunde vara både en och två GM.
Inte värt att lägga energi på all galenskap här nu. Det är bra att det bemötts av ett fåtal så denna tråd inte spårade helt. Nu har den det och många har varit helt fel ute både vad gäller rättsmedicin, juridik och ren medmänsklighet.
Och när det argumenterats mot både innehållet i de inläggen samt argumentationssättet (påhopp, hot och invektiv) så framkommer hur ihåliga många av de här åsikterna varit.
Frustration kan jag förstå, men inte när den baserar sig på att ha varit helt vilse i analyser i tusentals inlägg här.
Störst samlad kunskap om fallet finns här i tråden, men iaf jag är glad att det inte var majoriteten här som fick avgöra detta juridiskt.
