"En blekt blondins hjärta" bästa svenska pop-album någonsin?

Jag är en invandrad parasit. Jag konsumerar inte enbart svensk välfärd utan även svensk kultur, skamlös som jag är. Svensk välfärd imponerar inte, inte längre i alla fall. Men när det gäller kultur, blir jag ofta mållös, när jag konfronteras med mängden, komplexiteten och djupet i era bleka svennars kulturalster.

Min konsumtion av svenskspråkig pop-musik omfattar ett album som sticker ut: En blekt blondins hjärta av Eva Dahlgren. Det liksom söker sig om och om igen till mina högtalare och hörlurar och skänker mig svårbegripliga endorfinpåslag.

Om jag är ensam om det – never mind. Om inte - kan någon förklara vad det är som gör detta album unikt?

Du har rätt; det albumet är ett av de bästa svenska populärmusikalbumen som gjorts.

Det är ju inte ens Eva Dahlgrens bästa album (det är Ung och Stolt), även om det har sina stunder, men det har ju inget på Reeperbahns Venuspassagen, för att bara nämna ett svenskt album som är hästlängder över EBBH.
Mainstream. Tom ABBA Gold är bättre.

Vem tänder stjärnorna är hennes bästa tycker jag.

Att vara en outsider, när man befattar sig med lokala kulturyttringar, medför att man har en annan betraktningsvinkel än infödingarna, beroende på att man saknar kontext. Inget alster väcker några minnen eller associationer, man är typ tabula rasa och tar saker för vad de är.

Vid 5 min in i Venuspassagen förstod jag att jag inte skulle klara att ta mig igenom den i nyktert tillstånd. Fem timmar och en hela Jack Daniels senare var jag klar med ett antal Venuspassager. Fem timmar ur mitt liv och en flaska JD, det blir …. aa … vi gör så här istället - swisha mig allt du har.

Tycker Ängeln i rummet är hennes bästa. Fanns ett unikt och jävligt bra svenskt sound förr, innan det torrt pejlades in vad som säljer, alltså rätt sorts skit.

Ett område där jag blir en vidrig elitistisk jävel är musik, för det är så jävla uppenbart att det gått utför att det blir för töntigt att försöka göra det "balanserat".

Musik --> Musik: listor, rekommendationer och omröstningar
/Moderator

Jag gillar också den skivan. Tycker att Eva Dahlgren stop på toppen av musikaliska karriär när hon skrev den låten och sjöng in den.

Jag gillar särskilt [i]Ängeln i rummet.[/I Varför är den så bra? Flera skäl. Eva Dahlgren skrev den till sig själv, så att den skulle säga precis vad hon ville säga med den. Hennes röst är fantastiskt när hon sjunger den, hon liksom gungar på ett hav av musik. Och texten är tvetydig på ett fascinerade sätt. Vem är ängeln? Vilket förhållande har ängeln till Eva Dahlgren själv? Och vem är hennes älskade?

Det känns som om texten bär på många hemligheter, och själva hemligheterna är sugande, kittlande, lockande. Man frestas att tänka på sina egna hemligheter och drömmar. Nu efteråt, när man vet att hon är homosexuell, så känns det som om en del av hemligheterna har blivit avslöjade. Men fortfarande, när man hör hennes röst i den sången, så kan man minnas tiden när man inte visste vilken hemlighet hon bar på.

Dessutom är musiken fantastisk. Den känns lite som en vaggvisa, gungande, lugnande, tröstande och mjuk. Man vill inte att den ska ta slut. Jämför med valfri modern svensk sångerska som tar i från tårna och sjunger så högt hon kan om hur JÄTTESTOOORA hennes känslor är och hur synd det är om henne.

Den tidiga Jag ger mig inte är bra också.

Jag ger mig inte (1980)

Så sant.

Särskilt på CD, då man får bonusspåret Little Darling.
Eva med Anders gjorde en serie fina album och shower under några år i slutet på 80-talet, men inget slog den första.
Såg dem på Melody just när Ung och Stolt släppts, magiskt bra.

Nu blev jag lite avis