Citat:
Ursprungligen postat av
Basfakta
Klok analys. Jag delar i allt väsentligt din uppfattning.
En sak att fortsatt fundera över är hur den lilla resurssvaga attentatsgruppen kunde veta att paret Palme skulle besöka Grand denna kväll. Den frågan kräver ett svar.
Jag kan se främst tre alternativ:
1. De stod utanför Palmes bostad kväll efter kväll och hoppades få chansen. Alternativt skedde spaningen från övervåningen i konstgalleriet Art Atrium. Eller både och.
2. Bostaden/telefonen buggades/avlyssnades.
3. Någon hade på annat sätt fått veta att ett biobesök var planerat till den kvällen.
LGWP brukar med en svepande handrörelse säga att det fanns folk som visste att de skulle på bio den kvällen så det behöver man inte bekymra sig över. Jag tänker inte så. Jag vill ha en trovärdig förklaring.
Punkt 1 är aktuell eftersom vittnen de facto såg okända civilklädda män stå utanför bostaden med och utan WT veckorna före mordet. Vi vet också att det finns oklarheter kring Art Atrium och den beramade renoveringen. Häromdagen lärde jag mig att åtminstone en person inom svensk underrättelsetjänst vid tiden för mordet kände till misstanken om övervakning från Art Atrium. Den personen var Donald Forsberg (framgår av förhören med DF. Avsnittet om Art Atrium ligger sist och UL avfärdas av PU som en ”anonym mytoman”). Vi har endast DF:s ord på att han fick veta det i månadsskiftet februari/mars. I det läget visste inte PU vem DF var. Det var ju först nästan 30 år senare han avslöjade att han var i Stockholm på mordkvällen.
När det gäller punkt 2 vet vi en del faktiskt. Vi vet att Säpo avlyssnade telefonen. Det medgav Säpo själva i en DN-intervju. Vi vet tack vare Bengt Nylanders bok ”Säpo inifrån” att både Säpos kontraspionage och (åtminstone en grupp) knarkspanare kunde avlyssna/bugga. Dessutom vet vi från Nylanders bok att den buggnings-/avlyssningsutrustning som fanns tillgänglig på Säpo ibland var på avvägar. Ledningen visste inte var den fanns vilket naturligtvis underlättade för en grupp av den typ vi nu diskuterar. Både Säpopersonal och knarkspanare hade denna möjlighet. Och via dem andra.
Vi vet till yttermera visso att Säpo sedan länge buggade och avlyssnade både här och där utan lagligt stöd. Om man kan installera buggning/avlyssning så kan man givetvis även ta bort den innan PU skickar dit folk för att kontrollera saken.
I filmen ”Sista kontraktet” finns en teori om punkt 3. Om jag minns rätt är det en person som i Kungliga Tennishallen på förmiddagen överhörde ett samtal där Palme berättade att han och LP skulle gå på bio den kvällen. Sen finns telefonsamtalet mellan LP och Mårtens flickvän på eftermiddagen och säkert annat jag inte minns på rak arm. Men här är jag inte lika säker som LGWP.
Om vi som i punkt 2 pratar buggning/avlyssning hamnar vi troligen inom svensk underrättelsetjänst i vid mening och – som jag ser det – inte med anstiftan från Säpoledningen, SSI-ledningen och så vidare utan hos de ”fribrytare” du beskriver. I denna grupp bör då en förhållandevis kompetent gärningsman ha ingått. Jag tycker din tanke kring adrenalinpåslaget och förmågan att gå från "avslappning" till dödligt våld tillbaka till "avslappning" inom några sekunder är intressant.
Ordet "avslappning" är kanske fel. Man kan tänka sig "lugn", "samlad" mm men läsaren förstår vad jag menar.
Gällande revolvern hamnar jag som många andra i "man tager vad man haver". Jag kan heller inte frigöra mig från tanken att det kanske var ett annat fabrikat än S&W. Här var HH enligt min uppfattning alldeles för slarvig.
Vi vet att åtminstone två grupperingar från tid till annan bedrev irreguljär övervakning av
Olof Palme . Dels SÄPO-gruppen som
Sten Andersson nämner och dels
Åke J Eks gäng med grunden i Klara Lidingö FBU . Det är tänkbart att folk ur dessa grupperingar finns med bland de iakttagelser som gjorts av ev övervakare i gamla stan. Gällande SÄPO-gänget sa
Dag Andersson till mig 2016 att det inte rörde sig om en mördargrupp.
Ser vi på själva tillvägagångssättet i MOP är det mycket lite som påminner om en militärt upplagd/U-tjänst operation. Snarare påminner det om hur det brukar gå till när olika länders säkerhetstjänster/polis avlivar motståndare.
Tittar man på britternas MRF(med efterföljare) som är det enda officiella och offentliga exemplet på återkommande aktioner/operationer som militären genomfört påminner dessa mer om Lillehammer. Sen har du mordförsöken på
Charles De Gaulle och i viss mån JFK. Profilmorden på balkan och juggar i Sverige. Där det förekommer en krypskytt(oftast med militär bakgrund i specialförband eller paramilitära polisförband). Och så givetvis det allra vanligaste sättet för en militär underrättelsetjänst att döda, bombdåd.
Sen har du dårarna, ensamma galningarna. Där mordet på
Hendrik Verwoerd kan anses vara den bästa referensen. Påminner om mordet på
Anna Lind. Kniv, befinner sig i närheten.
Christer Pettersson hade dödat på likartat sätt som de två ovanstående mördades.
Tittar vi på
Henri Curiel,
Pierre Goldman, morden som kan tillskrivas Jugoslaverna och KGB. Är det sällan och aldrig ett stort avstånd mellan mördaren och offret. En viss kartläggning föreligger, skuggning har förekommit. Typexempel är
Casimiro Monteiro, sköt
Delgado på nära håll och garotterade Delgados sekreterare.
Oftast sker det i anslutning till hemmet, när individen står för att låsa upp dörren, eller öppnar dörren för att gå ut, eller kliver ut ur hissen på sin våning alt i/ur bilen. Samma sätt som
"professionella/kontrakts" mördare med erfarenhet avlivar sitt offer. Och ibland är det ju på ett ut så att säga.
Oftast 1-4 man som är inblandade när säkerhetstjänster agerar. Jag tänker att det har med bakgrund att göra, en militär möter i princip aldrig sin motståndare ensam på nära håll och går från defensiv till offensiv. Det är polisiärt spanarmässigt sätt att agera. Militärt sätt är offensivt-offensivt med stor eldkraft som ledande beståndsdel .
Alldeles oavsett så agerar en ordningspolis som en ordningspolis. Det är därför SÄPO aldrig rekryterar från ordningen. De vill ha vana spanare, som inte tänker som en ordningspolis och därmed inte agerar som en ordningspolis. En militär agerar som en militär osv. På samma sätt som en snickare agerar som snickare, visst kan denna agera som en timmerman men då blir det därefter. Samma som lärare, en lärare är alltid lärare oavsett. Sen visst finns det undantag, och sådana som reservofficerare som kanske agerar mer som en militär än som den folkhögskolelärare han må vara.
Mördaren i mina ögon är van att röra sig på gatorna, van att inte synas, van att dyka upp, göra insats/sitt jobb och sedan försvinna. För mig skriker det spanare, van spanare. Inte frilansade elektriker som är ute och kartlägger enligt order. Att kartlägga är en sak, det kan många lära sig. Men att bli en spanare, att även om du blir iakttagen eller utstirrad fortsätta utan att nämnvärt darra på manschetten, det fixar inte elektrikern som hobbyövervakar borgarrådet eller nån annan potentat.
