Invandrare överallt - Vad tänker ni andra svenskar om detta?

Jag blir faktiskt deprimerad på riktigt, känner i stort sett av det varje dag som jag lämnar huset. Nu för tiden spelar det heller ingen roll vart man än åker i Sverige, man kan åka till en pytteliten ort någonstans o det börjar se riktigt illa ut där med.

Det behöver nog komma till styrning från politiskt håll, lagar etc som minskar intresset för muslimer att vilja bo här.

nej fy fan. bor centralt i halvstor stad. så fort man öppnar fönstren för att vädra hör man arabiska. går man ut - araber överallt. kaxiga jävlar alltid i grupp som ska tyka sig.

fy fan. jag känner mig inte hemma i mitt eget land.

det känns som jag åkt med ofrivilligt på semester till någon gudsföräten ort jag bara vill lämna nu.




och det finns pajaser som låtsas som ingenting, fy fan.

Samma här. Eller deprimerad kanske är fel ord, jag blir mer hatisk mot dom jävlarna när man ser huckle-kärringar och negrer nästan överallt.
Att hänga på flashback gör inte saken bättre, så funderar på att lägga ner ett tag. Man mår bara ännu sämre av att läsa om allt skit de ställer till med.

Isolera sig ute på vischan känns som ett allt mer lockande alternativ.

Det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka så länge svensken röstar på samma jävla skitpartier år efter år. Svensken är för feg för att rösta på extremhögern, och de flesta svenskar vill inte ha ett mer homogent land. De flesta svenskarna bryr sig inte ens om etno-nationalism. Detta Sverige som vi ser idag är bara försmak för vad som ska komma, det kommer bli inbördes krig och det har redan börjat.

Det kommer finnas några procent av befolkningen som kommer dra sig till extremhögern t.ex NMR, framtiden kan vända fort, raskrig kan komma att ske inom 15-20 år.

När jag var 10 flyttade vi från min stad ut på landet några år. Området jag flyttade ifrån räknas som utsatt område idag så jag var ju van vid invandrare när jag växte upp. Var van vid att köra mitt eget race som "svensklärare" något jag nog var kass som men invandrare hade jag mött många och förr gick man alltid ut och tog första bästa unge och blev kompis med när man var liten så en del icke-svensktalande hade man mött. Men när jag flyttade tillbaka till staden vid 13 blev vi chockade och tyckte att det var invandrare exakt överallt. Mitten av nittiotalet och vi var förbluffade på riktigt.

Jag tror att alla hade blivit djupt chockade om de åkt från nittiotalet till idag. Nu är det verkligen mer invandrare än svenskar. Men jag känner inte något särskilt inför det. Tror aldrig att jag har uppfattat det negativt.

Det som jag tycker är konstigt är att invandrare är överrepresenterade när det kommer till våldtäkter men trots att de är som exakt alla säger, svenskar som andra invandrare - lågutbildade. Dagens invandrare är ökända för att de saknar utbildning och helt kommit utan skolbakgrund. Alla säger det i en sådan omfattning att man kunde tro att ingen ens kan läsa, skriva eller räkna till tio. Så är det givetvis inte men ja alla ser på dem på gatorna som de outbildade. Det märkliga i det är att man aldrig längre hör om överfall och våldtäkter och våldtäktsförsök vilket borde skjutit i höjden. Jag minns själv hur illa det var när jag var ung att gå ute ensam och bland invandrare. Det verkar vara ett annat klimat. Att det värsta försvann om vi bortser från när vi får flyktingvågor för det skrevs ju lite efter den stora flyktingströmmen hit

Jag känner mig inte alls särskilt främmande. Varenda gata har jag gått på många gånger och de har väl förövrigt byggts om rätt mycket överallt. Jag är osäker på om folk verkligen går omkring och känner sig som främlingar. En hel del är antagligen lika förvånade som jag var där på nittiotalet men man brukar anpassa sig efter förändringar.

Jag skiter förövrigt rätt ordentligt i hur folk ser ut. Andras utseenden är inte något som ger mig känslor av gemenskap eller främlingskap. Det svårare var väl när man kände att det hanns ett vi, dvs vi svenskar och våra invandrare med oss och såg de nya grupperna som annorlunda eftersom man inte hade sett en del av dem förr. Svårt är väl inte rätt ord, det var väl det närmaste främlingsskap. Men nä jag känner inget alls kring att se invandrare jämfört mot att se svenskar

Det skulle förmodligen vara bäst om de ytliga och mindre intelligenta vita individerna, som inte har några starka invändningar mot att deras eget folk blir en minoritet i våra länder och blandas bort, faktiskt övervägde att packa sina väskor och bosätta sig i Mellanöstern eller Afrika istället. Då får alla som de vill.

Vi vita utgör redan en extremt liten minoritet på planeten, ungefär 1-2% av den globala befolkningen. Det skulle troligen vara mer rättvist om de vita som "inte bryr sig" om att leva som minoritet faktiskt valde att emigrera, istället för att tvinga resten av oss levnadsvillkor som resulterar i alienation och lidande när vi knappt kan känna igen vårt eget land längre.

Jag tillhör de högre begåvade kan vi klarlägga först och främst.

Ja vi är en minoritet och kommer blandas ut. Nu fungerar inte genetik som så ni lågt begåvade tror, att de skulle ätas upp i någon dominans från det som är mörkt. Även recessiva gener finns kvar. Anlagen för blå ögon, gröna ögon. Blont hår. Rött hår. De finns kvar. Ett bra exempel är att många grupper av invandrare har ljusa ögon och inte enbart bruna. Spridningen av mina recessiva gener är något som ständigt ökar. Ursprungligen var det en enda mutation . Du bör hålla den grundläggande insikten i huvudet.

Sedan så saknar jag känslomässig anknytning till mitt eget utseende. Jag reagerar med andra ord inte på världen baserat på om jag möter blont hår, blåa ögon eller min kritvita hud. Om jag nu skulle känna ett sådant behov av att se mig själv, har jag likt alla andra speglar i min bostad.

Oavsett ursprung. Vit, svart, man, kvinna, asiat, östeuropé, arab osv. De tär alltid de jobbigaste jävlarna som tror att de är bättre än andra och de är samtidigt de som är svårast att gilla. Helt enkelt för att ni är cementerade i er egen idioti. Och donde säger är det aldrig idioten som lider av sitt eget sällskap utan omgivningen.

Nej, du är verkligen inte särskilt begåvad. Om du vore det skulle du förstå vilka problem som väntar runt hörnet, insikter som enkelt följer av en redan ytlig blick på historien. Du glömmer att stora invandrargrupper har en klanmentalitet och känsla av samhörighet med de egna. Dessa är dina nya landsmän, som du så entusiastiskt välkomnar. Och vi svenskar är dina fiender.

Men du har höga tankar om dig själv, och din kosmopolitism. Du tror du kan fungera i vilken kontext som helst, eftersom du saknar så många insikter om människans natur. Nåväl, du kommer med all sannolikhet att få erfara vad det verkligen innebär att bli en minoritet i sitt eget land. Och om du varit tydlig i det offentliga med vad du anser om svenska folket, ja då ligger du ännu sämre till. Ingen gillar en förrädare.

Jag har sagt det förut, och säger det igen: hur illa jag än tycker om de värsta bland kriminellt belastade invandrare, så är det ingenting jämfört med det förakt jag känner inför sådana som dig.

Du spottar på ditt eget folk, eftersom det lika gärna kan få försvinna enligt dig. Men du kommer att få lära dig den hårda vägen, vad allt detta innebär.

Som blond och vit har mitt marknadsvärde alltid varit högre vilket tskapade en stor utsatthet. Fortfarande trots att jag är medelålders möter jag kvinnor som saknar min hårfärg eller hudfärg som lider av att de är mindre eftertraktade och på fullt allvar tror att någon skulle kunna "mobba" mig subtilt. Jag vet att män föredrar kvinnor med mina färger även om många har preferens för brunetter (det har inte stoppat de männen för att plötsligt vilja ha en blond blåögd kvinna) och själv upplever jag det absurt. Jag är rätt glad att jag själv inte är ung längre.

Min utsatthet har varit långt högre än vad majoriteten svenskar ens kommit i närheten av men jag är tuffare än majoriteten av befolkningen..få hade överlevt mina skor. De kan inbilla sig att de är hårdare men min mjuka utsida kommer av genetik för det yttre och att jag inte ser ut som om jag är särskilt hård är just för att mitt psyke klarar mycket mer och att hålla mig ganska intakt

Ni får vad ni förtjänar. Precis som köttbulleflickor som trot i någon form av hybris att de kan sätta ner mig. I en tävling om att rulla fram kanske. Skälet till att jag inte mobbar människor handlar om min personlighet, inte att jag inte förstår hur man gör. Skälet till att jag inte ser ut som en hårdför krigare är för att jag inte vill se ut som en knarkare eller fjanta mig med att leka skadad och förstörd av tillvaron.

Nej jag gillar inte förrädare. Varsågod och ät vad ni alla förtjänar. Du förstår, jag har redan klarat mig igenom mycket mer än vad du sannolikt gjort men ändå är det du som sitter här och är uppkäftig för att du är man, har hudfärg som en gris 🐷 och tror att jag är skyldig dig något för att detsamma gäller mig

Jag skiter fullständigt i alla våra fula variationer som vi kommer i. För det är problemet. Världen är full av fulla människor som tror att de har något hos dem själva som gör dem mervärdiga. Svarta som knappt syns, vita som ser ut som grisar, runda köttbullar, spinkiga skelett. Man kan fortsätta i alla evighet. För täta små ögon, ögon som klot. En häck som behöver döljas med en dörrmatta (jag fick själv en rumpa som hade passat en manlig fotbollsspelare bättre) rumpor man kan placera saker på, en häck full av celluliter, en som är lika formiga som en vägg, bukfett, gäddhäng. Stripigt hår. Råttfärgat hår. Krullig, lockigt, spikrakt. Min mer ariskt näpna näsa, slaviska, afrikanska, (om det nu inte vore en kontinent med en mängd variationer). Folk ser ut som dittan och dattan. Oftast kan vi gissa oss till varifrån de har sina ursprung.

Det är bara olika typer av uttryck för klimat. Har inte ett skit med att förråda någon. Men saker jag utsatts för många gånger om är direkt förräderi från er svenskar och svenska samhället liksom svenska medborgare, att inte ha stått upp för mig, talat högt om sådant jag pekat på etcetera. Det är ett enormt svek. När det händer dig är det faktiskt inte längre mina problem. Om vi är krassa.

Folk ser ut som skit överlag. Jag gillar det ändå. Jag tycker om att se alla de där variationer vi kommer i. Har aldrig haft minsta problem med det och redan som barn ville jag adoptera utan att jag brydde mig om att adopterade barn inte ser ut som sina föräldrar och inte ens brukar ha samma hudfärg, ögonfärg och så vidare. Om jag hade haft ett bättre liv som inte varit så utsatt utan haft möjlighet att etablera mig hade jag haft adoptivbarn. Sedan så vet jag ju att det ändå hade gått om jag tagit någon skitman från annat land och krävt honom på en mer "olaglig" adoption. För så hade man kunnat gjort också. Men jag gjorde aldrig så. Obviously.

Så hur kan du tro att jag ska värdesätta dig för att du se ut på ett visst vis när ingen kan få immunitet av mig utan att sågas så hårt att jag hade blivit utsatt för cancelling om jag tillhört den yngre generationen och inte är äldre och stundom mer grov såsom här än vad man "får vara"?

Ta ditt jävla utseende och dra åt helvete.

Ifall vad jag menar inte går fram så är det kort och gott att du kan vara ful som stryk, vacker som en gud eller i vilken förpackning som när det kommer till variationer i utseendet utan att jag någonsin värderar dig därefter. Enda gången det har betydelse är när jag dejtar då det är en helt annan typ av kemi som inte gäller allt och alla. Annars kommer du aldrig får förmåner, immunitet eller behandlas bättre eller sämre av mig baserat på hur du ser ut.

Sorgligt med alla er människor som gör er så fula i andras ögon (människor likt mig) som får betrakta er ur de komplex ni lever med istället för att dela bilden av vad som hade gjort er vackrare i våra ögon.

Hur jag ser ut, ger ingen man eller något folkslag rätt över mig. Oavsett vilka de är.

Kan du berätta något om vad som hänt dig och på vilket sätt du anser dig förrådd av oss svenskar?

Ditt inlägg handlar mycket om utseende, men detta har som jag ser det inte den största relevansen för trådens ämne. Det är inte hudfärgen man ser som ett problem då landet tycks befolkas av alltfler icke-europeiska människor. Visst, det man först ser är det främmande utseendet. Men det problematiska är att detta handlar om främlingar i all bemärkelse. Inte minst beteendemässigt.

Varför är det just vi som inte får älska vårt ursprung, inkluderande både blont hår och blå ögon, när alla andra folkslag tycks ha den rätten? Det är endast vi som förväntas vara självutplånande. Och det blir så tydligt på pendeltåget, som TS utryckte det. Vi har härmed skapat en stor framtida olycka för oss.