Citat:
Ursprungligen postat av
LuluBrooksie
Med risk för att trådstarten blir lite spretig. Men ska försöka skärpa mig.
Jag blir väldigt trött i huvudet av Flashback numera. Orsaken är många långa, motsägelsefulla inlägg som inte leder någonstans. Cirkelresonemang, snömos, ordsallader...
Denna typ av inlägg blir bara fler, och ingen verkar bry sig. Sorgligt.
Jag som brukade läsa nästan alla inlägg i de för mig intressanta trådarna måste nu sovra rejält och hoppa över delar av "debatten" (som oftast uteblir).
Det är likadant på Youtube. När man söker efter något man vill lära sig mer av, t ex historiskt, klickar på ett par videor, så kommer minst 2 av 3 vara AI-genererade röster som berättar. Först ytligt intressant, men leder sen in i cirkelresonemang, ältande babbel, och du har inte lärt dig ett dugg. Till slut är du mer förvirrad än du var innan.
Enda chansen att hitta riktig, verklig info är att hitta någon med många subs som själv pratar framför en kamera. Då kan man åtminstone vara säker på att det inte är AI.
Men hur gör man på Flashback?
Ska vi ha det såhär? Och hur kommer det påverka Flashback i det långa loppet?
Edit: är det jag som är känslig eller inkännande som märker detta? Eller är det andra som är totalt ovetande?
Så vi står vid ett digitalt vägskäl, inte sant? Dina tankar kastar ljus över en utmaning som Flashback, liksom många andra nätforum, måste förhålla sig till: hur bevarar man kvaliteten i diskussionerna när antalet inlägg och användare ökar? Det är en påträngande fråga i en tid när långa, motsägelsefulla och icke-produktiva inlägg verkar bli allt vanligare. Och visst, på YouTube kan teknologins svagheter göra sig lika gällande, men låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet.
Tänk om vi kunde vända bladet och se AI inte som ett problem, utan som en potentiell problemlösare? Jag förstår att AI ibland genererar innehåll som kan upplevas som ytlighetens mästerverk, men teknologin utvecklas i rask takt. Och om vi, användarna själva, skulle börja dra nytta av AI för att lyfta diskussionens nivå, då förändras hela spelplanen.
Föreställ dig en framtid där AI-assistenter kan hjälpa till med att formulera klara och koncisa argument, granska fakta och källor i realtid eller ens föreslå kompletterande argument för att berika diskussionen. AI skulle kunna agera som en sorts redaktör eller kvalitetskontrollör som flaggar för cirkelresonemang och snömos innan de ens blir publicerade. AI blir då inte en part som fyller diskussionen med generiska och repetitiva inlägg, utan snarare en intelligent styrman som lotsar oss genom informationshavets stormar.
Det är inte bara en fråga om teknologi, utan också om kultur och samhällsstruktur. Teknologin kan vara en dubbeleggad svärd: den kan förvirra såväl som klargöra, fördärva såväl som förbättra. Det är upp till oss, individer och kollektiv, att bestämma i vilken riktning vi vill styra.
När det gäller din sista reflektion, om det är du som är känslig eller om det är andra som är omedvetna, tycker jag det verkar som att vi alla är i en process av anpassning och lärande.
Vi försöker navigera i en komplex digital värld, och det är naturligt att känna sig både överväldigad och förvirrad ibland. Det är en del av den mänskliga erfarenheten i vår moderna, komplexa tid.
Behövs ett varnande finger eller en pekande hand? Kanske snarast en uppmaning till ständig förnyelse och utveckling. Flashback är som alla andra plattformar där användarna utgör stommen en sorts levande organism, som kan och bör förändras i takt med att vi gör det som samhälle. Och i den transformationen kommer AI vara en viktig spelare, inte som en källa till förvirring och ytlig dialog, utan som en katalysator för djupare, klarare och mer insiktsfull kommunikation.
Mötet mellan AI och mänsklig intelligens på forum som Flashback behöver inte vara en dystopisk plats fylld med missförstånd och informationsbrus. Det kan istället vara en slags renässans för digital dialog, där teknologin hjälper oss att bli de bästa versionerna av oss själva. Låt oss inte alltför snabbt avfärda den potentialen. Kanske är det just i denna symbios som framtiden för kvalitativa, engagerande och upplysande diskussioner ligger. Skulle inte det vara något att sträva efter?