Vad går gränsen med förtal?

Det kan väl inte räknas som förtal om man går till chefen och berättar att man har problem med sin teamleader, t.ex? Men varför räknas det inte som förtal. Att vända sig till högsta hönsen, kan ju drabba personens arbete riktigt hårt.

Jag har varit aktiv i en kyrka och där deltog jag i en kurs. Kursen är skapad för att berätta om sina inre svårigheter och kamp om livet. Den heter något särskilt och namnet avslöjar en hel del att man har sökt eller söker vård och renlighet.

Ledaren i gruppen har nämnt vid två tillfällen att jag är f.d kursdeltagare i gruppen. Andra tillfället blev jag upprörd och sa till honom att nu räcker det. Och frågade om han inte har tystnadsplikt, vilket det visade sig att han faktiskt har.

Nu vill jag gå till prästen, eftersom han ständigt håller på och är överdriven stolt för att blivit vald som ledare för gruppen. Han kan inte sluta att nämna kursdeltagare och att han ''tagit hand om'' mig och att jag är f.d deltagare.

Men innan jag vänder mig till prästen, för att han skall få tillsägelse och kanske en tydligare information om tystnadsplikten, så vill jag veta om jag inte själv begår brottet förtal.

Jag har mina tankar att polisanmäla honom för tystnadspliktsbrott. Men jag skulle kunna bli nöjd med att vända mig till prästen, så han får kritik och information om hans plikt och vad lagen säger.

Begår jag brottet förtal?

Jag vill gärna ha intyg, istället för respons som: ''Ja'' eller ''Nej''.

Tack på förhand!

Hur kan det vara förtal om du säger som det är? Skulle du ha tystnadsplikt och därför inte kunna berätta för polisen? Det är inte förtal om du pratar med prästen. Du säger ju bara som det är, och vem skulle du kunna prata med om inte honom? Det kan inte va fel.
Jag hade pratat med prästen och varit tydlig med att jag tog illa upp och att jag önskar att han tar ett snack med den andra personen om händelserna, vad tystnadsplikten innebär och att hans beteende inte är ok. Det bör ju räcka så.
En polisanmälan kommer bara göra allt stelt och tråkigt, tror jag speciellt om du vill vara med där även i fortsättningen.
Sen kan ju du välja att "äga" situationen i gruppen genom att själv berätta för de andra om din bakgrund. Du är ju då även en förebild vilket kanske skulle kännas bra.
Alla är ju där av samma anledning om jag förstår det rätt och då är det ju bra om man kan hjälpa varandra så mycket som möjligt.

Men ta ett snack med prästen. Han bör lösa det hela.
Lycka till!

Jo, jag tänker också att ta det med prästen är bästa alternativet.

Förtal räknas även om det sant eller osant.

Intyg? På vad?

Kör med prästen. Han bör förstå.
Och fundera över det med att berätta själv för gruppen om dig. Du behöver ju inte berätta allt eller i detalj om du inte vill, men öppnar du upp dig är du en förebild samtidigt som du äger hela grejen själv.

Bra att du sökt dig dit från början. Tror sånt här kan va bra, på många sätt.

Åter igen lycka till!

Gränsen för förtal är att en hyfsad stor mängd människor ska höra vad nu förtalet består av.

Juridiskt delas förtal upp i två delar, dels avsikten att skada någons rykte, dels spridningen av osanna uppgifter.
I Sverige står avsikten i fokus, alltså kan spridandet av en sann uppgift i syfte att skada vara straffbar.
Ditt syfte är inte att skada utan att reda ut en jobbig situation på arbetsplatsen/föreningen/samfundet.
Det bästa är att prata med prästen och (1) fokusera på hur detta påverkar dig, inte hur dum den andre är samt (2) hur vi kan göra för att få detta att upphöra. Den allra bästa lösningen är att du får berätta din story för den andre medan prästen lyssnar och leder diskussionen vilket kan leda till försoning.

Är det viktigt för dig?

Tänk efter, är det verkligen något som egentligen spelar någon roll?

Jag har förövrigt deltagit i kurser hos kyrka och de tär inte meningen att någon ska prata om andras upplevelser. Saken med grupperna handlar om att utvecklas eller ha stöd.

Men nu när jag tänker efter så kan det finnas särskilt känsliga grupper t.ex..om svårare problem och nej det är väl lika olämpligt som om ens läkare eller psykolog skulle säga att man går till hen.

För att det ska räknas som förtal krävs det att du sprider påståendet till en grupp om minst (ca) 3 personer, eller i större skala, offentligt på sociala medier eller via media. Det är vad jag fick höra av polisen när jag ville göra en anmälan om förtal där en person förvrängt en händelse som målade ut mig som brottslig.

Att du lyfter upp en situation med din chef där personen i fråga har brutit sin tystnadsplikt bör således omöjligt klassas som förtal.

Om man läser om förtal i lagen så står det:
"Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar." (fetstil tillagd)
(BrB 5:1)

Att påpeka något för en ansvarig om att en anställda missköter sitt jobb, eller att någon bryter mot tystnadsplikten, är försvarligt och därför kan det inte bli förtal.




Det behövs ingen avsikt att skada någons rykte. Det räcker med att uppgiften är ägnad att göra det (se ovan för exakt lagtext). Det är spridningen i sig som kräver uppsåt, inte effekten.




Det räcker med att en enda person får uppgiften för att det ska kunna bli förtal:
"Brottet är fullbordat när uppgiften har kommit till åtminstone en tredje mans kännedom." (fetstil i original)
(Jareborg et al., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2015, s. 97)


Eller om man hellre vill ha en dom från HD:
"Vidare gäller att uppgiften ska ha spridits till annan än den som uppgiften avser. Det krävs inte någon större spridning utan brottet är fullbordat så snart uppgiften kommit till åtminstone en tredje mans kännedom."
(NJA 2014 s. 808)

100% korrekt.
Och bara för att vara tydlig här. "Ägnat att" betyder inom juridiken att något typiskt sett leder till något.
"ägnad att utsätta denne för andras missaktning"
Betyder alltså något som typiskt sett leder till missaktning från andra.

Det är en av de vanligaste missförstånden jag sett inom juridik att man tror "Ägnat att" betyder "med avsikt/uppsåt".

Den villfarelsen kommer man snabbt ur genom att studera "förargelseväckande beteende genom offentlig urinering", det är nog få av de som åkt dit som hade avsikten att förarga.