"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Det kan inte finnas något allmänt rätt eller fel om det inte finns inbakat rätt eller fel i vår existens, det är vad jag påstår.

På vilket sätt skulle moral vara mindre subjektiv om en, likt den kristna guden, personlig medveten Gud fanns? Då är d t hans subjektiva lagar som gäller.

Om det inte finns en Gud, och vi lever i ett determinisriskt relativt universum följer min känsla av rätt och fel naturens lagar och är därav mer objektivt, om än till viss grad solipsistiskt och lokalt, än om subjektet gud höll i taktpinnen

Du snurrar ihop vad du egentligen påstår. Ditt påstående är tomt. Det är inte på något sätt utvecklat varför det skulle vara så.

Om det inte finns något syfte eller mål med vår existens finns det per definition inte något rätt eller fel.

Om det finns en högre makt med ett syfte eller mål med vår existens, då finns det per definition rätt eller fel.

Om det inte finns något syfte eller mål med vår existens finns det per definition inte något rätt eller fel.

Du förutsätter att människan inte är kapabel att i samförstånd med andra utforma definitioner av vad som är rätt och fel för ett samhälle.

Naturen har givit oss ett syfte med existensen: överlev! ( Även fast det såklart är omöjligt).
Det finns en "högre makt" i form av regeringar. Handlar det om grad av överhet för dig? Måste det vara en transcendental mening?

Ja är inte det ganska tydligt genom historien? Världskrig, etnisk rensning, terrorbombning osv

Om naturen givit oss ett syfte så är naturen per definition en högre makt.

Ja är inte det ganska tydligt genom historien? Världskrig, etnisk rensning, terrorbombning osv

Terrorbombningar motiveras ju just med att det är Guds syfte