Citat:
Ursprungligen postat av
Tarmstuvning
Om Julia en dag går ut öppet och säger.
Chrippa har inte gjort något fel. Inte Linnea heller. Vi har båda felat. Vi har kämpat båda två för att rädda vårat förhållande men det gick inte. Att hon är glad för Chrippas skull och att allt blir bättre nu för allas bästa osv.
DÅ kan jag tro på detta. Ett mynt har 2 sidor. Vi har bara fått sett och hört EN sida av myntet.
Jag tänker att det är något hon kanske kan säga, om några månader eller så. Men en separation från ett 7-årigt förhållande och ett barn är alltid jobbig. Även om känslorna för båda partnern svalnat.
Jag har aldrig träffat någon som är så insiktsfull att den veckor efter separationen kan glädjas för att exet är nyförälskat. Även de mest sansade människorna stökar vid skilsmässor.
Sen tänker jag att skit händer. Folk separerar och människor blir kära i någon annan och lämnar sin partner. Händer det är det nästan alltid något som fattas i förhållandet. Men kom igen, alla som haft en lång relation vet att man inte är förälskade varje dag. Ibland går förhållandet på sparlåga, i perioder retar man sig på varandra och ibland känns allt som tjafs om vardagsproblem. (Men att älska någon betyder att man vet att man hör samman trots dessa perioder. ).
När relationen tar slut efter sju år är det oftast för att en eller båda parter känner att de har fastnat i utvecklingen. Relationen står helt enkelt still och man känner att man håller på att växa isär. Man kan känna att relationen har blivit lite för bekväm, rutiner har tagit över och man tar varandra för givet.
(
https://www.elle.se/lifestyle/vanligaste-ar-att-gora-slut/8947898 )
Jag tror att Julia ville bli vuxen och Chrille ville fortsätta vara ungdom. Kanske det bästa var att det tog slut och kanske de var någorlunda eller helt överens om beslutet. Men så sent som i början av sommaren så skrev Chrippa Jag älskar dig, följt av en massa röda hjärtan, på Julias Insta. Och separationen är så färsk att de forfarande är skrivna på samma adress.