Citat:
Ursprungligen postat av
Zurfarn08
Det går på instinkt. Jag kände direkt hur jag skulle göra. Försök föreställa dig att du ligger på rygg med någon som låser dina armar mot golvet. Du kanske skulle ligga där som en död fisk, jag skulle direkt börja vrida och vända mig. Om nån har mina armar böjda utåt, där jag har handflatorna uppåt så skulle jag instinktivt dra armarna, fortfarande böjda, uppåt längs golvet. Så handen träffar mitt huvud. Det är den rörelse som känns naturligast i det läget. Det känns inte som att nån skulle kunna hindra den rörelsen med ett tryck av sina ben. Det krävs att mina armar är fastlåsta av händer.
Tänk dig snöänglar, änglavingar;
raka armar med handflatorna uppåt. För alltså ut armarna en bit från kroppen, för övrigt en position som inom yogavärlden kallas för "resting pose" för att det är ett naturligt sätt att vila på rygg (Clea som yogainstruktör borde inse hur J har gått tillväga).
Låt någon sätta sig ovanpå dig med grenslade ben och lägga sina underben rakt över armbågsleden (förutsätter viss rörlighet i bäckenet). Samtidigt som denne placerar sig över diafragma (inte nedanför).
J är förmodligen lårstark så att kontrollera och tygla T:s armar och andningsmuskler för att emellanåt trycka tummen i ögat och dunka skallen mot underlaget har nog varit fullt möjligt.
Mottrycksskadorna har eventuellt orsakats av att T i ett första skede försökt häva sig uppåt med hjälp av armbågar och hela skulderpartiet?