Ny forskning uppskattar universums ålder till dubbelt så gammal än tidigare mätningar

Vilka bevis tänker du på som skulle visa att universum inte är oändligt? Enligt den konventionella big bang teorin är universum oändligt om rymden är platt eller hyperbolisk vilket data tyder på att den är.

Två saker, primärt.

1) Universum skapades av big bang och inflaterade från detta, tills DM-expansion kom att ta över.
2) Ingenting som nånsin varit ändligt kan bli oändligt. En logisk slutsats som inte kan motbevisas.

Dessa främst. Jag kan nog kanske hitta fler anledningar men dom är ju irrelevanta - eftersom allting bortom inflationsfönstret - det vi kallar firewall - för evigt ligger bortom oss.

Har vi inte gått igenom det här typ hundra gånger tidigare? Ett oändligt universum var oändligt redan från början.
Firewall? Aldrig hört det ordet i det sammanhanget, bara som en hypotes om händelsehorisonten i svarta hål.

Nu blandar du ihop teori och verklighet igen. Det Xenonen säger om Big Bang-teorin är helt sant -- om Big Bang-teorin. Det han påstår följer ju direkt från att BB-teorin baseras på FLRW-metriken. Och att förstå och räkna på den är vi fysiker numera väkdigt duktiga på. Det är liksom ren matte, om än på lite högre nivå. 2+2=4.

Däremot kan vi aldrig vara helt säkra på om någon teori beskriver den faktiska verkligheten.

En riktig luring i sammanhanget är rummets och tidens relativitet. Längd mäts ju relativt något. I SR brukar längd definieras mellan samtidiga punkter i observatörens inertialsystem, och då följer sådant som längdkontraktion.

I den allmänna relativitetsteorins krökta rumtid blir det där genast lurigare, eftersom det ju då som regel inte finns globala inertialsystem. I FLRW kan vi då istället utgå från s k medföljande koordinater, som väsentligen fungerar så att varje galax rumskoordinater är konstanta, medan tidskoordinaten definieras av varje galax egentid. Universums expansion syns då bara i metrikens skalfaktor. (Dvs detta är ju precis som man brukar formulera FLRW!) I dessa koordinater kan då "nu" definieras som alla galaxer som har samma egentid sedan Big Bang, t ex 13.8 miljarder år.

Det här låter ju bra, men har faktiskt ett litet problem (kan man tycka iaf): detta "nu" är INTE konstruerat med geodeter. En bana som definieras av en viss riktning från jorden längs detta "nu" är en krökt bana, i samma sorts mening som att t ex en cirkel är krökt.

Om man istället definierar "nu" längs rumslika geodeter, kommer detta "nu" allt närmare Big Bang ju längre bort man kommer, för att till slut nå singulariteten, på ett egenavstånd som är omkring 3 Hubblelängder (beroende på vilken sorts FLRW det är, och beroende på dess materias s k tillståndsekvation). (Det jag faktiskt har gjort är att räkna på en rumslik geodet i ett s k plant universum, vilket är hyfsat enkelt. Det blir en ODE som kan lösas numeriskt. Ska också sägas att detta var ett tag sen och på "baksidan av ett kuvert", så jag kan minnas fel i någon detalj.)

Poängen är att med detta sorts längdmått, så är även de oändliga FLRW-varianterna ändliga, från början och kommer alltid att förbli, men med allt mer materia innanför de ca 3 Hubblelängderna.

Detta kan verka väldigt esoteriskt, men jag tycker att perspektivet är användbart när man analyserar en multiversummodell med evig inflation. Enl denna har vi ett evigt inflaterande hav (beskriven med en De Sitter-metrik), där inflatonfältet sönderfaller lokalt i till en början små bubblor som blir till t ex vårt universum. (Något att fundera på när man sitter och tittar på bubblorna i sin kalla sommarbärs!) Avståndet mellan dessa bubblor växer exponentiellt så det är ingen risk att de växer in i varandra. Men metriken inuti dessa bubblor är den oändliga och negativt krökta FLRW! Hur går detta ens ihop? Ja det är precis det jag talade om tidigare. I koordinater som passar för att beskriva hela det inflaterande multiversumet, är varje bubbla ändlig. Faktiskt är det t o m praktiskt att definiera koordinaterna så att koordinatavstånden mellan bubblorna är tidsoberoende, och den exponentiella expansionen bara ses i metriken. Varje bubbla är ändligt stor i just dessa koordinater, men om vi istället mäter avstånd med medföljande koordinater i bubblorna, så är de oändliga. Relativity is a bitch!

Så enl de inflaterande koordinaterna så växer varje bubbla (men avstannande, de kan som sagt inte växa i varandra). Denna tillväxt kommer ifrån att mer inflatonfält sönderfaller i bubblans kant. Vid kanten bildas på så sätt ny materia vars egentid börjar på noll just där. Men ju längre in i bubblan man kommer desto äldre materia stöter man på som kommer från inflatonfält som har sönderfallit tidigare. Och allra längst kan materians egentid t ex vara 13.7 miljarder år... Tidens relativitet är också en bitch!

---
Så enligt en sorts referensram är universum ändligt vid varje tidpunkt. Enl en annan är universum oändligt vid varje tidpunkt. Samma universum! Och vi KAN transformera mellan dessa koordinater, de är verkligen bara olika sätt att se samma sak. Det är också exempel på extrem relativitet. Men såna exempel finns det ju fler av i allmän relativitet. Om man hoppar in i ett svart hål kommer man att nå singulariteten på en ändlig egentid. Men relativt en utomstående observatör tar det oändligt lång tid att ens bara nå hålets horisont. Båda har rätt, därför att rum och tid är relativa.

Då var Big Bang inte heller nåt mer än en explosion. Inga dimensioner skapades. Du kan inte ha det båda vägarna samtidigt och cherry-picka det som passar in teori.

Det har använts om gränsen vi kan se, men det är mitt fel. Borde grundat det först. Bakom CMB ser vi ingenting - av självklara anledningar. Det var slarvigt uttryckt av mig, du förstod vad jag menade, men jag korrigerar gärna och ber om ursäkt.

Om inte det du just skrev inte får dig att förstå att vanliga människor inte anar vad du yrrar om, så finns inget som gör det. Vi har rätt, vi har fel, jag har rätt, jag har fel, Einsten hade rätt, Einstein hade fel.

Det förutsägs av ditt uttalande. Kan vi hålla diskussionen lite mer saklig?

Edit_: Återigen: Ett saknat "inte".

Du får läsa nerdnerds inlägg för en mer ingående diskussion. Vi har som sagt gått igenom det här 100 gånger tidigare.
Vi kan i princip se en bit bortom CMB. Det är gränsen för hur långt vi kan se ljus, men neutrinos, gravitationsvågor etc kan i princip detekteras från tidigare i universums historia eftersom det blev genomskinligt för dessa innan det vart genomskinligt för ljus.

380.000 år jämfört med 26.000.000.000 numera. Rätt litet extrafönster.

Ang korrigeringerna kring explosion eller big bang, då ingen av er trots som du säger "100 gånger", förstått poängen så kommer dom inte upphöra å det närmaste.

Med tanke på hur snabbt universum förändrades under denna tidiga epok är det faktiskt rätt mycket.
Eller också är det du som inte förstått poängen...

Jag funderar på om detta följer ämnet eller inte, men det är ändå värt att ifrågasätta standardister som låst sig vid en lösning. So be it.

Big Bang beskrivs som en singuläritet som sedermera expanderar. Den gör det alltså inte "i" rymd utan den skapar rymd. Det är exakt vad världens hord av fysiklärare försöker lära ut medans åhörarna använder sociala medier på sina enheter.

Det DU däremot gång på gång nu försökt försvara är nån slags Big Bang som sker i existerande - eftersom det är enda möjligheten att den kan vara oändlig - rymd. Det blir då inte en inflation, utan det blir en explosion.

Det jag sagt nu (100 gånger, really?) är att det finns problem med hur du kan förlika dessa postulat. Utan att få en lite lätt rosa färg av skam på nästippen.

Läs nerdnerds långa utläggning för en bättre förklaring än jag kan prestera.