Citat:
Ursprungligen postat av
Johan51
Kan inte undgå att känna empati för vissa av de uthängdas situation, inte deras handling, men det måste ju kännas som att se en långtradare komma mot en utan att kunna flytta på sig. Fy fan.
Och än mer empati mot barn och unga som utsätts och får liv förstörda.
Jo, jag tyckte tex synd om mannen med hunden (en av de första som tog livet av sig).
De flesta av dem skiter ju uppenbarligen i om de skadar det tilltänkta barnoffret psykiskt eller fysiskt, men det som förvånar mig är deras totala hänsynslöshet även gentemot sina egna barn, sin partner, mot sitt eget liv med jobb, arbetskamrater, bostad, vänner osv.
Bara för att få spruta i förbjuden frukt.