Citat:
Ursprungligen postat av
MeggieCleary
De pappor du nämner här hade sitt eget liv så kärt att de fortfarande lever.
Då handlar det mer om hämnd.
Dalaröpappan skickade sms till mamman: Hämnden är ljuv din jävla idiot. Nu ser han fram emot att släppas ut från fängelset.
Där föräldern själv tar sitt liv tror jag mer på att en depression finns i grunden. Man tar med sej barnen in i döden.
Depression och eller vanföreställningar.
De senare innefattar ofta att personen är mycket rädd. Alltså rädd för sitt liv. De lever som när man har varit en hårsmån från döden, typ om man nästan blir påkörd. Känslan man har när man precis inser att man är nära att dö. Rädd för något alldeles tokigt i omvärlden, men för den sjuke, en fanatiskt rädsla för något, någon.
Under perioder av vanföreställningar så kan helt osannolika händelser ske, när vederbörande försöker kontrollera rädslan.
I detta fall har jag ingen aning om mamman hade vanföreställningar. Jag bara svarar allmänt om depression och det allvarliga tillståndet paranoia, vanföreställningar.