Borde inte den sträcka sig längre? Typ fram till 60-talet i alla fall och den mer psykadeliska framtidsoptimismen tills 70-talets proxykrig och ekonomiska problem skapade en framtidssyn som inte längre funkade med den?
(har fastnat litet på en passage från boken Invisible Monster (en av Paluhniuks litet bättre innan han går djupt ner i bodyhorror-träsket) där dom kastar vykort från Space Needle i Seattle, som en sorts budskap från en framtid som aldrig var, bland annat "when did the future become a threat and not a promise". Eller för den delen Allende's Cybersyn-projekt som är liksom den sista dallrande pushen för en sorts positivistisk framtidssyn)
Och OM en bredare syn på det är ok - vill jag slå ett slag för theme songen till Barbarella. Samma litet loungia stämning men med psykadelians inflytande...
https://youtu.be/WyhcLFtee4o
EDIT: jag läste för slappt sry. Tänkte för hårt på själva "Space" i "Spaceage" och missade målet litet. Barbarella är ju mer rymd än klassisk loungemusik från 50-talet. My bad.