Olika typer av vänskaper?

Det finns en del personer som tenderar att endast umgås med folk lika de själva. Vilket i sig inte är konstigt, men en vänskap är inte ett äktenskap. Man måste inte umgås ständigt och man kan vara vänner på olika sätt.

Man kanske bara gymmar ihop med en vän.
Man kanske bara diskuterar senaste politiken med en vän.
Man kanske bara går på fotbollsmatcher med en vän.
Man kanske bara diskuterar ens jämnåriga barn med en vän.
Man kanske bara gillar att spela datorspel med en vän.

Ja.. Ni fattar galoppen. Ju mer man har gemensamt och ju mer lika man är desto mer lär man umgås, men kan man inte vara vän med någon på olika nivåer? För mig är det märkligt med människor som lämnar vänskaper eller undviker folk aktivt bara för att personen inte ingår i någon egen skriven mall.

Gör du så? Är alla dina vänner ungefär lik dig? Eller umgås du både med folk som älskar att festa eller hatar att festa? Folk som älskar sport och inte vet vem Foppa är? Folk som bara ser samma typ av filmer eller helst reser till samma typ av mål?

Om du väljer att bara umgås med folk som verkar vara så lik dig som möjligt. Varför är det så viktigt?

Man har ju olika vänner för olika ändamål men de allra bästa vännerna är ju de som faller in under samtliga kategorier.

Det här. Det som TS beskriver låter mer som kompisar. En vän kan man dela mer saker med och litar mer på.

Kompis är väl en synonym till en vän eller vad är skillnaden?

Det är till viss del synonymer men jag har alltid tolkat att kompis är en relation som är mer ytlig.

Kompisar super man med och sen hör sällan av tills man super nästa gång. En vän umgås man med utan alkohol.

Känns mindre komplicerat med några få nära vänner man kan göra samtliga aktiviteter med istället.

Iallafall för någon som inte har väldigt udda fritidsintressen då.

Ja, umgås bara med folk som är jag och gillar att umgås som jag eller som kan anpassa sig till det tillfälligt. Umgås inte med någon annan eller på andra "villkor". Religion, politisk inriktning, hudfärg, kön mm spelar däremot ingen roll.
Det kommer aldrig ändras. Det har stått stenfast sedan urminnes tider. Alla med fritidsintressen kommer inte en millimeter med mig med sina olika intressen. Dessa får de i så fall göra själva. Ingen avbön på det någonsin.

Så vad gör du och dina vänner om ni inte har några gemensamma fritidsintressen?

Diskuterar på intensivt givande sätt och om nog fler ämnen än vad du kan föreställa dig.
En del handlar om vilka fån ni är och vi förstår er. Vad skulle mening annars vara bortsett från sex med fysisk kontakt? Förklara det så kanske vi kan bli vänner...

Jag pratar gärna med folk olika mig, men för att de ska bli äkta vän måste de komma över en stor tröskel. Jag tror att det är så för att jag har lite social energi, därför måste en vän kunna ge vad 3-4 vänner normalt ger.

Sedan ger mig en del yngre rollen som mentor och jag hatar verkligen det. Jag gillar mer att vara på samma nivå.

Jag vill gärna att mina vänner ska vara så lika att vi talar samma språk, men så olika att vi kan ge varandra idéer. Det har blivit att nästan alla mina vänner är NPF-are och dessutom ganska androgyna. Jag har ärligt svårt för buffliga män som frågar mig om bilar (kan inget) och fnittriga kvinnor som pratar om sina naglar.

Däremot ser jag inte att en djup relation måste vara grundad i djupa ämnen. Det kan likagärna vara att man tycker om att ha roligt ihop.

Ibland kan jag bli trött på dem jag umgås ytligt med. Jobbar ideellt med invandrare och orkar inte att de är så fast i gamla spår med könsroller och sådan skit. Är lat och vill att folk ska förstå svenska värderingar att man gör som man vill. Det är lite så med mina NPF-kompisar med, man behöver inte förklara sig.

För att det är genetiskt kodat. Alla tycker mest om sig själva och därför gillar man andra som är lika.

Har några vänner jag kan göra allt med, men jag är 30. När jag var yngre så var det blandat.

Friends for a season, friends for a reason, friends for a lifetime.

Sistnämnda är såklart svårast att hitta.