Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Det är en detalj som är helt onödig för J att berätta. Varför i hela fridens namn skulle hon berätta att hon låste dörren när hon t.ex inte berättar vart hon gömde kroppen?
Hon hade heller inte behövt nämna att T fälldes eller att de började gräla igen eller att J knuffade in T på toaletten.
Alla frågor kan inte besvaras med hjälp av logik och den egna prioriteringslistan? - Mycket av det de berättar kommer aldrig att kunna gå ihop oavsett M är medskyldig eller inte - minnen har flutit ihop, sammanblandats, glömts bort, förvrängts. Tillsammans med lögner av olika mått.
Att hon utelämnar var kroppen gömdes har jag med observerat. M frågade inget heller. Är det sant som M påstår, att det var först ute på Illharjen som hon fick reda på vad som hade hänt, så var det nog inte läge att köra med frågesport - hon satt mest tyst medan J tjattrade på. Sägs ju vara den pratsamma sorten också. Vilket även blir tydligt under förhören då hon gärna håller långa utläggningar med detaljerade beskrivningar.
Tvivlar inte en sekund på att M har varit rädd för J, en känsla som växt sig allt starkare med tiden:
M: Eh, nej men att jag, eh, men jag är väldigt rädd för att Johanna ska komma efter mig och ja döda mig eller att hon ska skicka andra människor på mig för att ja, döda mig.
F: Och vad är orsaken till den rädslan Maja?
M: Ja för att hon var, är kapabel liksom till att döda människor och hon är oförutsägbar och sen att hon ska bli arg på mig för att jag berättar.
Jämför M:s ord med hur utsatta kvinnor - fysiskt såväl som psykiskt - resonerar när de befinner sig i en relation som innebär underliggande hot ömsom blandat med smek och vackra ord.
Personer med empatiska störningar brukar vara särskilt begåvade när det kommer till den här subtila formen av manipulation.
Jag vet att du tror mera på ´partners in crime´ men jag själv ser inte att det skulle kunna vara applicerbart här. Inte utifrån den beskrivna vänskapsrelationen bakåt i tiden.