Citat:
Ursprungligen postat av
Nospheratu
Tja. Jag tror inte riktigt filmbolag tar hänsyn till bandets eventuella syn på enkelhet. Det är väl lite som att göra en spelfilm om Bob Dylan. Det skulle inte riktigt funka att ta hänsyn till hans punkiga sextiotalsvision och välja en hemlös tattare i huvudrollen. Även om det nu möjligen hade varit Dylans egna preferens. Filmen hade varit en film om Bob Dylan. Inte en film av Bob Dylan.
Personligen lägger jag ingen värdering i hur världskända skådisarna är i den här filmen om Gyllene Tider eftersom jag aldrig hört talas om någon av dom. Men sannolikt drar det några, ganska många t om, biobesökare om filmen har namn som folk känner igen. Jag tvivlar ju på att Val Kilmer har särskilt många beröringspunkter med Jim Morrisson. Det lär ju ha funnits tusentals helt jävla okända skådisar som hade mer Jimpa i sig än honom. Men ingen hade betalat för att se filmen The Doors med någon helt komplett främmande person i huvudrollen. Några inbitna fans förstås. Men i slutänden måste en film trots allt gå med vinst.
Man kan ju tycka olika här men själv föredrar jag en mer okänd skådespelare i rollen samtidigt som den är lik till utseende, kan fånga originalets karaktär samt har karisma. Hellre det än en känd skådespelare som inte har likheten med originalet. T ex filmen om Grace Kelly där Nicole Kidman spelade huvudrollen. Jag gillar Kidman annars men hon var helt fel som Grace Kelly. Man hade inte behövt ta någon helt okänd utan någon annan, ej lika stor skådespelerska men som hade fångat Grace mer till utseende och stil, t ex Rosamund Pike eller Margot Robbie (som ej var ett lika stort namn då).
På samma sätt så fanns det andra alternativ till Jim Morrison.
Nej, det handlar inte bara om utseendet utan om att fånga karaktären också men om skådisen inte alls liknar originalet så är det för min del rätt distraherande.
Ibland när man tar alltför stora stjärnor i en roll så överskuggar dessutom deras stjärnstatus själva rollen, man ser "filmstjärnan" istället för karaktären vilket får särskilt negativa konsekvenser när det är en riktig person man ska gestalta.
I ett annat inlägg i tråden hade jag Edda Magnason som exempel. Hon var okänd för massorna och hade inte skådespelat innan hon fick rollen som Monica Zetterlund och hon var perfekt. Där vågade man satsa på någon okänd och det i en huvudroll dessutom, som bar hela filmen.
På samma sätt hade det varit kul om någon ung, okänd kille - utan kändisföräldrar - hade kommit fram och briljerat som Per Gessle. Det hade skapat skriverier i sig och gjort pr för filmen, på samma sätt som Edda gjorde i rollen som Monica.