Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Nej, jag är inte helt säker på det!
Men hon har en anledning till att göra det. Hon vill att alla ska se hur hemsk J är, att hon är kapabel till att utföra ett hemskt mord på egen hand. Så hemsk att inte ens M vågade säga ifrån.
Att säga att J var euforiskt glad och lättad efter mordet är ingen avancerad lögn som kräver någon större tankeverksamhet. Hon vill få J att se hemsk ut och säger en hemsk sak om henne…punkt slut.
Ja, vi tror olika.
Jag tror inte att Maja har varken den kunskapen om hur en narcissist/psykopat fungerar, och inte heller kunna komma på detta utifrån den kunskapen.
Jag kan säga tt det var först efter att jag följt fallet med Billy, som jag började ana något om hur de fungerar.
Han hade mått otroligt dåligt i samband med att Tova började dra sig ur relationen, polisnamält honom och planderade en semester i Grekland (om hon skulle överleva sommaren, skrev hon. Det gjorde hon nu inte).
Hn mådde så dåligt att han gick till läkaren. Ångest, hjärtklappning, svårt sova.
Men efter mordet och häktningen, blev det helt tvärtom. Han sov gott om nätterna och fann sig väl i sin situation. Spelade spel med andra interner och verkade oberörd över situationen att var misstänkt för mord och riskera straff.
Det är inte något en 18- åring, som Maja kan råka hita på, det är min övertygelse.
Jag tror bsolut att Johanna kände en lättnad över att Tove var död och att hon nu hade kommit på ett bra ställe att gömma henne. En bra plan om vad de skulle säga.
Jag är ganska säker på att Johanna trodde att hon skulle kunna fixa det, komma undn genom att äga att Tove åkt hemifrån.
Hos en kränkt narcissist släpper inte känslan av oförätt så lätt. Det gnager länge, de glömmer inte. Det äter upp dom, htet växer. Det syns ju tydligt i hennes hatsång. Att världen skulle vara bättre utan Tove och M*y enligt Johanna.
Sådant är tärande och förstör livet för Johanna. Det säger hon ju själv, genom att hon säger att de sabbar hennes liv.
Även Johanna verkar (??) ha funnit sig i livet på häktet på ett anat sätt än Maja.
Jag tror absolut att Johanna kan ha känt en lättnad över att ett av hennes största "problem" inte längre fanns. Och så trodde hon på sin förmåga att dupera andra. Hon hade ju kommit undan förut...