Citat:
Ursprungligen postat av
Havhest
Takk, her var mye interessant lesetips.
Jeg er langt på vei enig med deg. Interessante betraktninger. Jeg tenker mye på det du trekker frem ang empati.
Kan det være at han har mangelfulle kognitive evner? At han rett og slett ikke forstår? I kombinasjon med en psykisk sykdom?
Ja, frågan kring empati är intressant utifrån hans beteende. Dels via det brodern beskrev.
Om han lämnar F i tre timmar (bortrövad, inlåst och trol fastbunden) och lyckas upprätthålla rollspel som om inget hänt - så indikerar det nåt väldigt galet i sig.
Han kan även vara manipulativ, försöka skaffa ett alibi.
I högsta grad udda om han mördat Emilie men lyckats glida runt och fungera i så många år.
Ang sjukdom tror jag mer på kombination med personlighetsstörning. Han är trots allt funktionell i samhället och omgivningen är djupt chockad.
Det finns en del indikationer på AST, men självklart för lite info att veta. Tillägger ånyo att det isf rör sig om en ovanlig subgrupp inom AST. De är inte mer kriminella eller våldsamma i sig.
AST kan processa faktabaserad social kunskap men ang problemlösning kan det vara desto värre. Alltså komma på lösningar till problem kan motsvara en omogen nivå och med samtida problematik att se ur andras perspektiv.
Inbillar han sig att kidnappning för våldtäkter är en bra ide, så är det väl en indikation på skum problemlösning..
Hur han betett sig vet enbart F och polis och ger betydligt mer info om vad det kan röra sig om.
Dvs hur han interagerat med offret verbalt, graden av våld (eller om det "bara" var initialt för att övermanna), hans preferenser sexuellt (om det är kompensatoriskt eller sadistiskt).
Om han sagt nåt hur han tänkt sig det hela på sikt etc. Om han typ biktat sig och framställt sig som en olycklig skit med dubbel offerkofta.
Om han samlat på oförrätter och ger igen. Om han inbillar sig ha nåt rättighet att utkräva och så vidare. Om han utvecklat nåt hat. Bitter?
Det finns många vinklingar.
Han är ingen loner per se. Han har en kärntrupp på 4-5 vänner. Oklart om det i huvudsak var skoltiden men iaf tycks några vara kvar i hans tillvaro. Han har även släkt och familj. Han har positivt beskrivna arbetsrelationer.
Men;
Han beskrivs förändra beteende utanför trygga väggar. Ute på bytur blir han annorlunda. Drar sig tillbaka och tystnar.
Ska man dejta lär detta vara en issue.
Vad som upprepas är svårighet att etablera kontakt med tjejer. Tittar ner, blyg, introvert.
Det nämns tics men inte beskrivet vad. Det kopplas iaf till att han undviker ögonkontakt.
Andra, utanför vänkretsen, har uppfattat honom som udda.
Hade varit intressant att veta om han reagerar med att flina eller skratta på fel ställen.
Kan motsvara nervositet, känna sig obekväm och likaväl osäkerhet ang vad som förväntas vara lämplig reaktion. Kan ses ihop med nån motorisk rörelse eller gester som är begränsade och utan nån större variabel (samt repetitiva). Ur ett socialt perspektiv kan personen framstå som udda och weird.
Det kan även misstolkas som empatistörning (flinar på helt fel ställen).
Han förefaller ha sökt kontakt med tjejer via Tinder sen minst 2015 och det kan sätta sig som ett stort problem, bli en överfixering.
Runt 20 års åldern, då han kör tjejer, uppfattas han som snäll och omtänksam. I hans värld kan det väl även vara försök att interagera med motsatt kön.
Familjen är djupt engagerad i fotbollsmiljön.
Fotboll är i sig en positiv sysselsättning, nåt att uppmuntra, men hans fokus är starkt och kan indikera ett särintresse.
2011/12 så var han volontär tränare för tjejer under 18 år ihop med sin bror.
Han var mobbad som miserabel målvakt men fortsatte idogt.
Det får mig att fundera ur två perspektiv. Dels uppmuntrad att fortsätta och ignorera andra, dels bristande självinsikt.
Anledningen är även hans brors överbeskyddande reaktion, trots de ytterst allvarliga tecken på kidnappning.
Vad som kan bli ett problem är om en person i all välmening överbeskyddas som en kompensation för tillkortakommanden.
.. och här börjar jag fundera kring om narcissism.
Likaväl som neglekt kan överdriven omsorg vara skadligt på sikt. Läs bortskämd, överbeskyddad och särbehandlad.
Tanken är god, finns ingen illvilja - men slutresultatet kan bli fel. Speciellt om personen är begränsad emotionellt och kognitivt att processa och bearbeta information.
Men jag tänker då mer på en slags internaliserad form av narcissism och inte den grandiosa skrytmånsen som få kan fördra.
Dold/sårbar ger intrycket att ha lågt självförtroende, blyg, introvert men har samma kriterier för att kvala in som den utåtriktade, grandiosa typen. Dock mer svår att genomskåda och diagnosticera som subgrupp inom NPD.
Där finns empatistörning i sig men det kan även vara ett uttryck för dysfunktionell TiM (theory of mind).
Med det menas att en person inom AST har svårt att ta in andras perspektiv (tankar, känslor osv) och kan tolkas som att inte ha empati.
Om en person gråter eller är upprörd behöver de nödvändigtvis inte reagera.
Får de dock förklarat så finns empati.
Det påverkas väl av att fixera på detaljer men inte begripa hela bilden.
Att i värsta fall inte förstå konsekvenser av sitt handlande, den enorma skada som åsamkas.
Jag vävde in empati och funderingen på "mangelfulle kognitive evner? At han rett og slett ikke forstår?" lite här och där. 🙃
Jag ser honom mer som sexuell serieförbrytare än nån seriemördare kan tilläggas.