Varför är det ingen skillnad i löner? Skenet är att alla tjänar skitbra.

Alla tjänar så jävla bra i Sverige (LOL)
Min egna erfarenhet är att så inte är fallet knegare som tjänstemän har i stort sätt likvärdiga löner,ju mer man går upp i lön ju mer tar skatterna.Under de senaste tio åren så har lönerna varit det största samtals ämnet på de arbetsplatser jag varit på och det på ett negativt sätt.

Vad är eran erfarenhet och syn på detta är det så jävla bra löner? Eller är jag för gammal och missat tåget? Har ni ångrat utbildning? då ni trodde att det skulle ge mer i lön men så var inte fallet?

Det gör mer i lön. Men det känns inte alls bra att skatta 22.000kr varje månad och se vad man får för jävla piss för pengarna. USCH!!

Min erfarenhet är tvärtom, att de runt omkring mig har lyckats kapitalisera helt ok (vissa väldigt bra) på sina utbildningar och är eniga i att utbildning är bra.

Det är lagom löneskillnader mellan arbetare och akademiker i de nordiska länder.
50-100% högre löner för tjänstemän.

En fundering bara:
På 50- 60-talen var de flesta fortfarande inte så välutbildade. Man hade grundskola, bara 20% hade gymnasium.
Jobben var lite enklare och tempot lite lägre. Men man jobbade lite fler timmar: 44 tim/vecka var normalarbetstid, eftersom halva lördagen var arbetsdag.

Den som bodde i hyreslägenhet (en typiskt 2-barns-familj i en 3:a t.ex) klarade sig bra på en lön. Samma om man sparat ihop till ett småhus, typ "egnahem". (70 kvadrat + källare).
Man semestrade hemma i Sverige: Hos släkten, på båten eller i sommarstugan. Många hade inte bil.
Men man åt bra mat, mamma uppfostrade barnen, barnen idrottade eller läste böcker. Man var med i det lokala laget eller scouterna.
Det var inget dåligt liv. Tvärt om, faktiskt.

Den som väljer att leva på en lön kan fortfarande ha samma standard som ovan (förutsatt att får tag på en hyresrätt eller råkar ha ett småhus utan lån).

Min fråga: Vad har vi uppnått då?
Nu jobbar båda, barnen uppfostras av förskola/skola. Pengarna spenderas på bättre boende, finare bil och utlandssemestrar. Men kostnaden är enorm: Föräldrarna blir mer "nattis" än något annat. Blir barnen lyckligare av en finare bil eller störe lägenhet? Blir mamma lyckligare av att stressa till dagis i svinottan för att sedan skynda till jobbet? (Tänk om hon fick välja!).
Vi jobbar kortare arbetstid (några timmar kortare!). Men tempot är förfärande högt på de flesta jobb. Helt olikt gamla tiders arbete.

Och som TS säger: Det finns ingen skilland mellan att utbilda sig eller inte. Alla tjänar ungefär lika mycket. Om man anses "fattig" eller inte avgörs främst av hur många barn man har.

Familjen då: 50% av alla äktenskap har kraschat efter 10 år. Är det bra för barnen? Är det kul att dejta när man är 50+? Har man mycket att se fram mot när lånen är skyhöga, ekonomin tajt, ungarna krisar, jobbet pressar på?

Det känns som vi köpt oss en nitlott!

det är korrekt

du kan testa här (välj land och årsinkomst efter skatt)

https://howrichami.givingwhatwecan.org/how-rich-am-i


jo, ska vi ha minimilöner(nåja . fackligt dikterade miniminivåer…) istället för lön efter prestation och fri marknad så trycks ju spannet ihop från botten, och någon får ju betala det…från toppen


jo, de är helt groteska. en svenska hamburgevändare tjänar som en färsk läkare i moskva….



nejdå. utbildning är gratis i sverige (dvs någon riking betalr den åt dig)



nej, inte för att jag haft någon endasta nytta av den i mitt yrkesliv.

nää jag var rätt på det klara att det inte skulle lösa den inkomst jag eftersträvade, men det var roligt och intressant

Detta vill folk inte ens ha. På mitt jobb argumenterar folk för att de ska ha lön p.g.a. utbildning och ålder vilket givetvis är helt irrelevant. Prestation på jobbet är ju 100% det som ska sätta lönen.

I Sverige tjänar en intelligent akademiker lika mycket som en hjärndöd hantverkare. Därför 80 % av den svenska befolkningen består av white trash, det finns helt enkelt ingen motivation till högre studier och att fortbilda sig intellektuellt.

Sveriges lönespridning är väldigt speciell.

Som anställd kan du i princip inte tjäna mer än genomsnittet, vare sig du är civilingenjör, lärare, busschauför eller sjuksköterska.
Lönespridningen är extremt liten.
Men om du startar upp ett företag som konkurerar med välfärden: Vårdcentral: Friskola eller som egenföretagare som revisor etc. kan du tjäna ofantliga belopp.
Så Extremt knepigt och inte alls jämförbart med de flesta länder.

Gällande min utbildning ångrar jag ingenting, har fått ett jobb som jag trivs med och jag tjänar så jag klarar mig. Bor bra, har 1 fubgerande familjebil samt en "leksak" kan unna mig 2-4 utlandsresor per år och matpriset är inget problem. Dessutom är frugan hemma som pensionär.
Det jag kan ångra är jag inte flyttat eller jobbat utomlands några år. Lönerna i mitt jobb går inte att jämföra med sverige Tyskland eller USA det dubbla och hade jag jobbat i Kina hade jag dragit in en livslön under ett 4års kontrakt,

Men vi har få fattiga i sverige, om man undantar alla dessa som lever utanför sammhället och är här olagligt.

Arbetare och unga har fått det sämre medan andra fått de bättre.

Det stämmer att löneskillnaderna är för små, men det värsta är att skillnaden mellan bidrag och låglöneyrken är så liten att det inte är lönt att arbeta inom den sistnämnda kategorin. Börja med att halvera bidragen säger jag.

Min upplevelse är att spannet bland mina vänner, bekanta och kollegor ligger från 23.000 till 55.000 kronor ungefär beroende på yrke, tid på arbetsplatsen osv. Det är ändå ganska rejäla skillnader. Jag upplever vidare att utbildning generellt lönar sig i lönekuvertet men inte med mycket. Känner många som jobbat sig till en bra position och en hög lön utan mer än internutbildningar. Gapet mellan akademiker och "vanliga arbetare" har troligen minskat markant. Men å andra sidan är det lätt att vara akademiker idag. En väldigt stor andel av vår befolkning (ca 30%) har någon form av högre utbildning i bagaget.


Ja, detta är en poäng jag tänkt på under flera år. Oavsett om man gillade systemet på 50-talet eller oavsett vilken politisk inriktning man tillhör idag så är det få som, när man lägger fram det såhär, tycker att utvecklingen är positiv. Visst är det bra att kvinnor i större utsträckning får arbeta om de vill men att ha ett system där båda föräldrarna måste arbeta och vi lejer ut uppfostran av barnen till förskolor är knappast idealiskt.