Hur delar man kostnaderna om man är sambo med bonusbarn?

Hej!

Hur tycker ni att man ska tänka i ett samboförhållande där ena partnern har två barn och den andra är barnlös? Jag tänker främst på fasta kostnader som typ boende, el, bil osv. (men för all del också rörliga kostnader för t.ex. mat, men det brukar falla sig lite mer naturligt att vi bara turas om att handla) - är det rimligt att dela på kostnaderna 50/50 eller är det rimligare att den partnern som har två barn, som också ”tar del av kakan” så att säga, betalar mer? Hur mycket mer i så fall? 75/25 känns ju lite väl saftigt kanske. Jag _vet_ att det inte finns något rätt och fel och att alla får göra som de vill blablabla, men vad tycker ni är rättvist?

Två barn ökar ju förbrukningen och slitaget. 10% ytterligare per barn är väl inte orimligt. Dvs den med barn betalar 70% och den utan 30%.

Standard är väl rent av att den som har mest pengar betalar mest. Nivån under det dela 50/50. Det du verkar argumentera för är mer speciellt. Jag förstår inte riktigt varför du är sambo tillsammans med din sambos barn om du inte ser er alla som en familj, det låter psykopatiskt. Men behöver såklart inte vara det men.. då är det ju som sagt ert individuella case med just era förutsättningar.

Betala för det ni har gemensamt, du är plastpappa till barnen och skall inte betala något för dom.

Rättvist är att man lägger alla inkomster i familjen i en pott, drar av kostnaderna, och delar lika på överskottet.
Ni är ju en familj.

Finns dock en problematik här, och det är ju det där med "inkomster", vilket oftast bara är en bisarr kommunistisk föreställning djupt rotad i det svenska folkhemmet.

Jag hamnade själv vid ett sådant "förhandlingsbord" en gång och försökte från första början konstatera hur bisarrt upplägget var, men vi var ändå tvugna att dra den här "förhandlingen" till botten. D.v.s. vid någon punkt säger tjejen "om du tjänar X och jag Y, så betalar du 80% och jag 20%", jag säger "okej", och hon säger "så då är vi överrens?", och jag svarar att "Ja det blir ett jättebra upplägg".

Sen lät jag poletten trilla ned en bit innan jag meddelade att jag säger upp mig från mitt förvärsarbete, så nu ska hon (fattig) betala alla våra kostnader. Själv har jag nämligen tillräckliga säkerheter för att belåna min vardag.

Ja, så man ju också göra. Men i min bok bör man ha samma levnadsstandard i en familj, även bonusbarn om jag nu hade haft det. Förstår inte riktigt det här med millimeterrättvisa. Desto viktigare att alltid behålla rejält "fuck off"-kapital (prenup).

Det blir helt bizzart om man som höginkomsttagare kommer samman med ett socialfall som tycker man ska slå ihop lönerna, då kan hon leva som en prinsessa på mina inkomster, jo tjena. Är ju billigare att gå till ett luder då och då i så fall. Nä jag har aldrig varit ihop med ett socialfall eller gått till ett luder, har dock haft polare som funnit sig i situationen (klip klop - toffel).

Beror iof på åldern på barnen, men om den med barn står för mer av "barn"-sakerna (cyklar, kläder, presenter, leksaker, barnsaker, inträde m.m) så jämnar det ut sig i stort.

Att de inbakade barn-utgifter i familjeeknomin kommer med är nått man får räkna med, ni är ju en familj trots allt och det är väll rättvist att även du ska ska bidra på ett hörn.

Sätt 2/3 av av bådas inkomst på ett gemensam konto, 1/3 behåller ni privat.
Gemensamt betalar allt vardagliga.
Sambon tar de lite större barn-kostnaderna när de dyker upp.
Sen va glad att ni har varandra och undvik att bråka om ekonomi

Ingen klockren liknelse med socialfall.
Om exempelvis både jag och min fru vill att hon går ner i arbetstid (och därmed inkomst) eller är hemma helt, är hon då ett "socialfall" som inte ska ha samma levnadsstandard som jag? Ska jag åka själv på lyxsemestern?

Jag fattar inte varför dessa fördelningsfrågor ständigt dyker upp?
Är man i ett seriöst förhållande som sambo eller gift så är allt utom en gemensam kassa obegripligt för mig, bonusbarn eller inte kvittar.

Jag antar att du och din fru har gemensamma barn? När jag var ihop med mitt ex så ville hon utbilda sig och fick gå ner drastiskt i lön, nemas problemas, jag tog notan - klart hon ska förkovra sig (vi hade gemensamma barn). Jag åkte inte på några egna lyxsemestrar. Men det är inte riktigt det som är frågeställningen här.