Vad vet Frimurarna, och är det viktigt?

Kuggarn, bra sammanfattat!

När det gäller politik, så kan jag återge en händelse för att illustrera över hur främmande det är inom svenska frimureriet att prata politik.

Inom svenska frimureriet får vi inte prata politik eller religion och förklaringen är att de områdena lätt kan leda till att man blir osams. En frimurarbroder bjöd in 7-8 bröder på en privat middag, inklusive jag själv, och vi hade då umgåtts inom frimureriet närmare tio år och uppskattade varandra enormt där, bra killar allihop, så middagen kändes som en bra sak och en möjlighet att komma lite närmare varandra till.
Det som hände var dock att när vi umgicks utanför logen, utanför regeln att inte prata politik och religion, så blev några bröder mer och mer osams alltefter middagen fortskred och samtalet gled in på partipolitik och religion det var nästan så att smockan hängde i luften. Det blev en oväntad upplevelse att besinna. Det visar - åtminstone för mig - hur kloka man var när man lade fast regeln: vi är frimurare för att försöka bli bättre människor. Om det var tillåtet att diskutera politik och religion, så skulle det riskera att omintetgöra syftet, för då skulle skiljaktiga meningar kunna ta större utrymme än att gemensamt och var och en försöka bli lite bättre människor.
Och slutligen, det var ett bra experiment och det landade till slut bra just eftersom vi hade vår gemensamma bakgrund att falla tillbaka på. Orsaken till incidenten var just skiftet i kontext, vi var oförberedde på vart diskussionen skulle ta vägen: som alla förstår så kan frimurare normalt sätt hantera diskussioner om politik, religion m.m.

Skulle du inte lämna ett omdöme rörande huruvida du tycker mitt svar fungerar som ett svar till de farhågor Olle Lundin har? Du skulle på något sätt kunna yttra dig om ifall jag har rätt eller fel (hur det nu skulle gå till...).

Klankultur är det knappast fråga om. Jag trodde det skulle framgå när jag var tydlig med att vi inte är dogmatiska och att varje broders väg är hans egen, men det kanske gick dig helt förbi?

Hej!

Har råkat i knas med den här ordern. De har försökt värva mig i fyra år. Allt det man fått höra om att den här ordern skulle vara en grupp som via vänskap rekryterar lite folk man tycker är användbara och har någon liten ceremoni då och då följt av en kaffe är bull.

Det håller på att spåra ur fullständigt och jag som trodde att varningsflaggorna om sadism mellan medlemmar samt hot mot granskande journalister och akademiker var påhitt.

Har ni några tips på hur man tar sig ur den här ordern för gott? Poängen här är att bland annat psykiatrin tillhandahåller material med vägledning för hur man hanterar sekter i andra fall men just här finns inga exempel.

Jag vill betona att jag aldrig har och aldrig kommer vara medlem men just nu är det ett aggressiv försök att få in mig och det är oklart varför.

Det enda jag kan tänka mig är att jag studerade humaniora (vilket många gör) på hög nivå, är kristen samt att jag intresserade mig lite för arkitektur.

Ett långt skott är att när det började så filade jag på hur man skulle kunna jobba effektivare med Sveriges säkerhet gentemot rådande situationen i landet, som alla fb-are känner till, samt att jag kollade in AFS ungefär i samma veva. Själva rekryteringsförsöken som sträcker sig från allt mellan hembesök till möten på stan när man har garden nere , är allt annat än önskvärda.

Det här är uppenbarligen en lögn om du läser mitt inlägg. Om du inte börjar dribbla med semantik om att ”jag inte är medlem/broder och därför inte KAN förstå” eller någon av de vanliga ursäkterna.

Tillägg till mitt förra inlägg är att ni frimurare börjar bli mer och mer en belastningen, inte bara för mig utan för samhällssituationen vi befinner oss i och som några av Era mer framstående medlemmar i partipolitiken så snyggt har skapat. Tänker att det kan ligga bakom det aggressiva beteendet.

Hur menar du värva, det är ju inte så att ordern springer och letar efter potentiella medlemnar.
Intresseanmälan - någon som går i god för dig, minst 3 graden - tilldelning av mentor - godkännande av övriga medlemmar, sedan ev initiering.

Ja så står det säkert på papperet men kom igen, nätet och fb har ju mängder med exempel på ”de kommer till dig inte tvärtom”.

Nånstans måste man kalla en spade för en spade så att man inte drar löj över sig.

Ingen magi eller kunskap, människor med kunskap, bildning och kontakter hjälper vardera framåt genom lån, hyreskontrakt på fastigheter och förtur på andra sätt genom kontakter.

Vi rekryterar inte människor som vi tror är användbara. Det handlar inte om det och vi har ingen agenda som går ut på att samla makt. Det är inget annat än en feluppfattning. Vi har inte heller någon lite ceremoni då och då. När vi träffas så är det typiskt en lång ritual som innebär att en broder ska ta en grad. Våra möten handlar om att genomföra denna gradgivning på ett sätt som låter den som ska ta graden att lära sig något om sig själv. Hemlighetsmakeriet runt ritualerna handlar bara om att de bör vara hemliga ur ett rent pedagogiskt hänseende. Jag menar inte att du "inte kan förstå för att du inte är en broder", Jag skulle aldrig uttrycka mig på det sättet. Men du har helt fel i din uppfattning om vad du tror att det går ut på.

Det går inte ut på att odla underkastelse eller lydnad. Ingen kommer att kräva att du ska göra något som bryter mot lagar eller normala normer. Det är jätteenkelt att gå ur, bara att sluta betala medlemsavgiften. Du går din egen väg och ingen kommer att lära dig "den rätta läran". Det innehållsmässiga blir vad du gör det till.

Att vara medlem handlar inte om att hjälpa bröder fram utan om att utveckla sig själv. Samtidigt har man ju möjligheten att lära känna och bli kompis med nya människor man kanske inte skulle ha stött på annars.

Spontant, tror jag att det är mycket osannolikt att någon från orden aggressivt försökt värva dig i fyra år. Vi gör inte sånt. Vi vill inte ha in någon som inte är intresserad. Om någon broder frågat dig flera gånger så är det bara berätta om vad du skriver här på FB. Jag garanterar att du aldrig kommer bli tillfrågad igen. Typiskt sett så frågar man bara vänner man redan känner väl och som man tror skulle passa in. Annars så söker folk sig till oss och dessa tittar man närmare på och har sedan ett samtal med. Det viktiga här är att den sökande förstår vad det går ut på (dvs inte har en uppfattning om att det är maktbaserat brödraskap som verkar i det fördolda och skulle kunna ge dig fördelar). I så fall blir man ju bara besviken. Om allt känns ok så tilldelas man faddrar och kan gå med. Inte märkvärdigare än så.

Kan vara värt att komma ihåg att upplysningen är lite av en nollpunkt för frimurarna, även om de själva gärna hävdar sin historia och relevans längre tillbaka.

Problemet med upplysningens tankar är att väldigt många har visat sig vara fel och även om de varit fel så har det inte hindrat folk att försöka implementera dem.

Nu är vi ett vägskäl på många områden i väst där det börjar bli svårt att köpa implementeringens

Ex. Rosseau/tabula rasa det har visat sig nästan omöjligt att bygga en människa från scratch eller för den delen ändra en person utifrån dess kultur senare i livet. Antaganden om hur civilisationer fungerar och uppstår har varit fel.

Montesquieu’s maktdelningsprincip hänger på repet lite överallt och gränsen mellan utövande av makt och översyn av maktutövandet är käpprätt i flera västländer.

Locke är näste man till rakning och om de idealen faller så kan ni alla se fram emot en ny frihetstid, dvs där allt ifrågasätt och efter lite tumult uppstår en ny ordning som folk tackar högre makter för, en ordning som förmodligen blir väldigt kort. Vad som kommer sen mer oklart.

Frimurarna och upplysningens tradition/efterföljare har anklagats för sitt ahistoriska lynne, vilket vi i väster lider av lite generellt.

Detta återkopplar till titeln, vad vet de och är det viktigt?

Det är väl lite beklagligt kan jag tycka att göra frimurare skrävla om SIN historia och någon abstrakt ”självförbättring” när hela civilisationen står och väger. Man skulle vilja veta om de är en relevant spelare att räkna med eftersom Nietzsche i all ära, jag tror inte att det går att fortsätta pusha fram ideal i ett vakuum längre. Det är väl lite det som har gjorts i väst sen, ja länge.

Jag tror inte att de döljer så mycket som vi andra inte ”kan hantera”, snarare att saker man förmodligen redan visste, förpackats lite snyggt men finns där något bakom än ett gäng gubbar som dricker kaffe med rom i?

Med tanke på att man varit protegé till mycket av det moderna Sverige så är det väl lite upp till bevis nu om man ska vara med här eller tyna bort som en avart och ytterst så är det upplysningen som ställs på prov.

Själv tycker jag inte att man har ensamrätt till djupstaten för att man tar sitt avstamp i upplysningen.

Allt är politik. Från hur du tar dig fram i världen, hur du bor, kläder du har på dig, håller semester. Finns inget som är opolitisk, kanske mattuppskrifter, nej, det är ju politiskt ocksä, allt efter om man är vegetarian eller köttätare.

Man kan alltså vända på frågan, är de relevanta?

I ett scenario där det bokstavligt talat blir upp på barrikaderna som gäller, kan man räkna med dem eller kommer de gömma sig och leka överlevnad i katakomberna under gamla stan/kungsan?

Jag har svårt att se relevansen.

Struntpratet, folk gör saker mot sin egennytta varje dag och det finns otaliga exempel på folk som gjort absurda uppoffringar som vi ”moderna” människor rationellt kan avfärda som patologier.

Om politik är som du beskriver, uttryck för maktanspråk så blir slutsatsen att det är makt för att det är makt och därför är det makt.

Ok, varför slår jag inte ihjäl dig på stående fot då om jag inte har insikten om problemet i det du skriver.

Ibland måste även folk som går fel räddas från sig själva. Det kan kosta.

Som Burke så fint påpekade så finns det folk som är berörda att dö för sina ideal (i reflektioner om franska revolutionen) och då är det idealen man tror på, inte makten per se. Det här var en självklarhet innan upplysningen, att den dimensionen fanns.

Det här är något våra kära ”allt är socio-ekonomi” dvs maktpositionens apologeters borde vetat om de faktiskt läst historia om hur saker fungerar. Särskilt då när det kommer till skjutningar som sen blir terrordåd som sen kan bli inbördeskrig som dessa lätt menar går att finna svar på i något begrepp eller ord som ska vara uttryck för maktförhållanden.

Ok men om den ordningen vi har nu uppstår för att de som faktiskt driver på en utveckling som vi var överens om är inherent fel, tror på sina ideal fullt ut och implementerar den och vi inte kan hantera den, då har vi antingen för dåliga ideal eller slutat tro på ett bättre ideala

För materiellt är det inget problem att vi, som tycker att det är inherent fel, går samman och skjuter av varenda f*tta som vågar sig på skiten eller tänker tanken. Ok. Det är inget problem förutom att vi står där och inser att det där stred mot våra ideal och därför har något fundamentalt gått förlorat.

Så kör för all del din identitetspolitik om att jag vevar politik när jag klär på mig på morgonen så kan vi som har viktigare saker att göra som fungerar Ibsen verkliga världen, göra det.

Nu brukar iofs. ni som påstår att allt är politik, vara de först som springer och gömmer sig när det väl smäller på allvar dvs den dimensionen som inte ryms i intersektionalitet mumbu jumbo…eller förresten, det är inte ens det. Det är en djup förbannad synd att driva den tesen för folk far otroligt illa av att ni gör det.

Då är det en klen tröst att vi som tror annat ”vinner” för priset är högre än vad någon medalj kan dölja.