Information om soppåsarna lämnades inte självmant av J eller M. Förhörsledarna ställer frågor om dom då dom hittat en rulle påsar på J s köksbord och även på T s brända kropp. Hur dom träddes på och varför skiljer sig åt. Själv tror jag inte tjejerna hann prata ihop sig om denna detalj, och därför skiljer sig berättelserna åt.
Förhör Johanna 9 Nov
Det är en del konstigheter, som vi behöver reda ut Johanna. Tove är hittad, det vet du
ju.
I din lägenhet finns det svarta sopsäckar, vet du vart de finns Johanna?
Inte exakt, nej.
Visar bild på sopsäckarna.
Känner du igen dem?
Ja alltså, nej inte sopsäckarna så. Det kan jag inte med säkerhet säga att jag känner igen. Men
jag känner igen det runt ikring. Det är mitt köksbord.
Du säger att du inte känner igen sopsäckarna?
Jag känner inte igen dem med kan inte med säkerhet säga att jag känner igen dem.
Är det du som lagt sopsäckarna där?
Det kan vara så. Ja jag kommer inte riktigt ihåg exakt.
Förhör Johanna 10 Jan
J: Ja och sen så lade jag det nog i hallen tror jag och därefter så släpade jag ut Tove till
lakanet och försökte liksom vira in henne i det då och sen tyckte Maja fortfarande att det var
väldigt obehagligt så då föreslog hon att vi skulle ta två svarta sopsäckar och trä över dem.
F: Föreslog Maja det?
J: Ja. Och då sa jag att vi kunde göra det så då hjälpte vi väl åt att göra det. Eh, ja sen tror
jag…
J: Och sen så när vi började lyfta så föll det liksom av också på något sätt så vi vill ju helst
inte, framförallt inte Maja se ansiktet då och det var väldigt obehagligt.
BF: Så hur du skulle du beskriva att ni gjorde med plastsäckarna då?
J: Vi trädde på en via fötterna upp och sen en på huvudet då och ner så att säga.
BF: Okej.
J: Ja en på varje ände liksom.
BF: Och när ni sen bar henne hur gick det då med att de här satt på det här viset?
J: Dom hamnade väl lite på sniskan och det blev, vi var, då var det från min sida var det bara
ren och skär stress och panik. Det var ju jätteobehagligt att behöva ta i henne så att då fanns
det ju inte rum för att känna eller tänka utan det var ju bara att bära så mycket det gick.
Förhör Johanna 6 Feb
J: Ja jag drog väl men Maja var ju fortfarande med och hjälpte till men det var framför allt jag
som släpade Tove kan man säga då till hallen. Maja hjälpte ju till lite med när vi skulle trä på
soppåsarna och så. Så först var det var väl mest jag och sen hjälpte ju Maja till då.
Förhör Maja 11 Nov
När vi kommer dit, till Johannas lägenhet, så ligger det en rulle svarta sopsäckar på
köksbordet, jag har inte hunnit dra ut den bilden, så jag visar den i min telefon, känner
du igen köksbordet (bild se bilaga)
Mm
Och du ser att det är svarta sopsäckar?
Mm
Vet du om den låg där när du käkade hamburgaren, den är ju inte så liten, den är ju
ganska stor, låg den där när du käkade hamburgaren?
Inte vad jag kan komma ihåg.
Vet du vad mer som fanns på Toves kropp?
(tystnad)
En sån svart sopsäck!
Hmm
Kan du förklara det?
Näe
Förhör Maja 2 Dec
Vad vet du om sopsäckarna?
Jag tror Johanna satte på dom, eh, innan, alltså precis innan, eh, när hon släpade ut Tove i
skogen.
Så dom var med i bilen då, själva rullen?
Det vet jag inte om själva rullen var det, men eh, hon satte i varje fall på plastpåsar.
Berätta, hur gick det till?
Eh, jag vet inte riktigt, jag satt kvar i framsätet, eh, och kollade liksom framåt. Eh, och eh, ja.
GK: Vad såg du av det där, du sa hon satte på dom, beskriv.
Eh, jag såg inte så mycket.
GK: Var satte hon på dom?
Eh, på benen och på huvudet?
Det är mer än en säck då alltså?
Jag tror det.
Du är inte säker?
Nej.
GK: När Johanna gjorde det, var fanns Tove då?
Hon var i baksätet.
GK: Hon var i baksätet. Så hon var fortfarande i baksätet när Johanna gjorde det, Ok.
Ja. När det hade hänt då, att Johanna hade satt på det på det här sättet som du säger,
vad hände sedan?
Ja sen så släpade Johanna ut henne, eh, över grusgången, och sen så, sen så hjälpte jag till att
lyfta in Tove i skogen.
Dom här sopsäckarna som du, när du satt kvar i framsätet, när ni hade kommit fram
till platsen där ni tog ut Tove i skogen så satt Johanna på nån sopsäck där när hon var
kvar i baksätet, var det rätt uppfattat?
Mm
Vet du var dom kom ifrån då, låg dom i bilen eller hade Johanna eller du med sig dom
ner från lägenheten, kommer du ihåg det?
Eh jag vet att jag inte hade med mig dom ner från lägenheten, jag har inget minne av att
Johanna, när vi bar ut Tove, heller hade med sig, eh, ja några svarta sopsäckar, så jag tror
dom låg i bilen.
Men det gissar du nu bara förstår jag?
ja
Förhör 12 Dec
M: Eh, nej men det är att vi kommer fram till platsen där, ja vi lämnar Tove, ja Johanna
stänger av bilen och går ut ur bilen. Jag sitter fortfarande kvar. Johanna drar ut, nej hon sätter
först på plastpåsar, plastpåsar på Tove och sen så släpar hon ut Tove på samma sätt som hon
har släpat henne innan.
F: Det här du säger att när ni har kommit fram till platsen
då börjar Johanna med de här plastsäckarna, får du veta varför hon gör det?
M: Eh, nej, nej men jag förstår, eh, alltså jag förstår själv varför hon gör det för att, ja, det ska finnas så lite spår, ja av Tove som möjligt.
F: Så lite spår av Tove som möjligt. Var menar du att det ska finnas så lite spår?
M: Ja alltså medan, ja hon släpar henne och lyfter henne in i skogen.
F: Men det förstår du själv säger du?
M: Mmm
Förhör Maja 11 Jan
F: Du sa ju i tidigare förhör där Maja att Johanna satte på de här plastsäckarna på Tove när
ni hade kommit fram till platsen där ni släpade ut Tove i skogen när Tove låg kvar i baksätet.
M: Mmm.
BF: Är det din minnesbild fortfarande?
M: Ja.
BF: Johannas minnesbild är att hon sätter på de här plastsäckarna över Tove redan i
lägenheten innan ni bär ner henne till bilen.
M: Nej det är inte. Nej.
BF: Nej. Men så kommer Johanna ihåg det.
M: Okej.
BF: Men du ser inte dom framför dig om du blundar att hon har på sig dom redan när ni bär
nere i trapphuset?
M: Nej.
BF: Ser du lakanet?
M: Ja det gör jag.
F: Jag tror till och med Johanna säger att, att plastpåsarna sätts på för att du tyckte att det såg
så otäckt ut.
M: Nej.
F: I lägenheten alltså. Jag tror hon uttryckte det så.
BF: Ja så sa Johanna.
M: Nej, alltså, visst jag tyckte det var fruktansvärt och jag ja men känslan och bilderna jag får
upp i huvudet av ja men Tove den natten och kvällen det. Alltså det hemsöker mig varje dag
och jag, det ja.
F: Mmm, jag vet att vi, att vi förra förhöret frågade dig om det, om det möjligen kunde vara
så att du upplevt någonting av det som du ändå berättade hade hänt i badrummet, och nu har
ju Johanna enligt Johanna så ska du ha varit med där. Men är det någonting som du känner att
du har upplevt och sett av det som hände i badrummet?
M: Nej inte det som hände i badrummet.
F: Inte det som hände i badrummet?
M: Nej.