Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Det rimliga tvivlet ligger i det faktum att det (enligt mig) inte finns ett enda bevis för Majas deltagande i mordet. De indicier som finns kan inte bygga upp en hållbar indiciekedja.
Sedan är det inet Maja som måste bevisa något, utan det är åklagaren.
Vet inte om jag fattar vad du menar med att Majas ev liggandes på sängen och inte göra något ska vara rimligt tvivel??
Vilket det naturligtvis inte kan vara. Men det kanske inte var så du menade?
Det rimliga tvivlet ligger i den svaga bevisning.
Majas alla lögner och beskrivningar av alltifrån hur full hon var, hur många gånger hon letade efter Tove inne på Nöjet, att hon kräktes, att hon inte hade något emot Tove, att hon sov, m.m, stämmer ju inte med övriga vittnesmål och bevisning. Om det är som M säger, varför måste hon då vända och vrida på sanningen?
Man kan tolka hennes öppnande för medsittaren som ett tecken på att hon fann en förtrolig vän som fick henne att inse att Johanna inte var den vän hon trodde. Men man blir misstänksam när öppnandet sker i samma veva som J pekas ut som ensam gärningsman av M. Det är påfallande bra tajming att alla otäckheter J gjort kommer upp till ytan i samma stund som hon pekas ut som ensam mördare.
Innan detta var J en bra kompis som hon inte var rädd för. Men nu minns hon att hon varit rädd för henne. Trots detta lämnar hon sin mobil när hon ensam åker ut i skogen med en mördare. Men hon kanske var tagen av situationen och helt enkelt glömde den. Dagen efter när mördaren vill prata med henne själv ute vid Illharjen verkar hon inte rädd då heller.
För egen del blir det lite väl många ologiska moment för Majas del, som saknar rimliga svar. Vi alla har olika svar på varför hon inte berättade eller berättar sanningen. Själv finner jag svaret i den enkla anledningen att hon inte vill ta ansvar eller sitta i fängelse.