Citat:
Ang. Mäklarens alkoholkonsumtion:
Nu kanske jag är alldeles för sen på bollen här men jag måste dryfta detta lite.
Väldigt intressant att hon reagerar så på att Arvid är lite fundersam kring alkoholen.
Det är väl ganska uppenbart att Arvid haft en mamma eller pappa som skapat trauman hos honom. Att då inte vara lyhörd för detta är anmärkningsvärd. Jag förstår Ida, hon vill inte låta sig "kontrolleras". Men det är inte samma sak som att vara respektlös. Om hon verkligen uppskattade Arvid så hade hon väl förstått att detta var viktigt för honom? Bara detta med att Ida har ett alter-ego, "Kerstin", tyder på att hon har en relation till alkohol som kanske är lite ovanlig. Hon har varit singel för länge helt enkelt. Jag tycker absolut man kan festa och ha kul men det borde tonas ner lite med åldern, eller? Är jag ute och cyklar? Hon kan väl festa med sina kompisar utan Arvid? Hon kan väl ta det lugnt med shots å sånt när han är med när hon *vet* att han inte uppskattar det.
Det är en mycket märklig kulle att dö på.
Alternativt att hon faktiskt har alkoholproblem så att hon är på väg att välja spriten framför Arvid, så kan det ju också vara.
Disclaimer: jag är ingen töntbögnykterist. Jag super på rätt bra. Men jag är nog ganska observant på min sambos signaler kring detta. Om jag vill supa som en EPA-fjortis så gör jag det med mina polare bara. Inget behov av att göra detta inför min partner och andra. Ida tror att det är en mänsklig rättighet för henne att kunna gå igenom ett äktenskap helt oförändrad och att det är starkt att inte förändra sig.
Tyvärr är väl det så klyschigt att Relationship Game 2.0 är att först stand your ground för att sen uppskatta sin partner så mycket att man vill vara respektfull och tillmötesgående.
"Om du hatar thaimat så mycket så behöver vi inte äta det så ofta ihop". Det är inte att förändra sig, det är att vara tillmötesgående och en bra partner.
När jag var ca. 17 år så minns jag att det talades om att tjejer försökte "förändra" sina killar. Detta ansågs väldigt negativt. Jag tycker fortfarande att en allt för stor förändring är märklig. Det kanske är ett tecken på att man är för olika. Det stora knäckfrågan är väl: kan jag, som den jag är, få utrymme i den här relationen att andas och finnas? Kan du få utrymme? Och kan vi tillsammans mötas på mitten och få ett kul och bra liv ihop?
Vilka egenskaper hos dig kommer förändras med tiden för att anpassa dig till OSS?
Vilka egenskaper hos mig kommer förändras med tiden för att anpassa mig till OSS?
Ja, det var lite solotankar här på morgonkvisten.
Nu kanske jag är alldeles för sen på bollen här men jag måste dryfta detta lite.
Väldigt intressant att hon reagerar så på att Arvid är lite fundersam kring alkoholen.
Det är väl ganska uppenbart att Arvid haft en mamma eller pappa som skapat trauman hos honom. Att då inte vara lyhörd för detta är anmärkningsvärd. Jag förstår Ida, hon vill inte låta sig "kontrolleras". Men det är inte samma sak som att vara respektlös. Om hon verkligen uppskattade Arvid så hade hon väl förstått att detta var viktigt för honom? Bara detta med att Ida har ett alter-ego, "Kerstin", tyder på att hon har en relation till alkohol som kanske är lite ovanlig. Hon har varit singel för länge helt enkelt. Jag tycker absolut man kan festa och ha kul men det borde tonas ner lite med åldern, eller? Är jag ute och cyklar? Hon kan väl festa med sina kompisar utan Arvid? Hon kan väl ta det lugnt med shots å sånt när han är med när hon *vet* att han inte uppskattar det.
Det är en mycket märklig kulle att dö på.
Alternativt att hon faktiskt har alkoholproblem så att hon är på väg att välja spriten framför Arvid, så kan det ju också vara.
Disclaimer: jag är ingen töntbögnykterist. Jag super på rätt bra. Men jag är nog ganska observant på min sambos signaler kring detta. Om jag vill supa som en EPA-fjortis så gör jag det med mina polare bara. Inget behov av att göra detta inför min partner och andra. Ida tror att det är en mänsklig rättighet för henne att kunna gå igenom ett äktenskap helt oförändrad och att det är starkt att inte förändra sig.
Tyvärr är väl det så klyschigt att Relationship Game 2.0 är att först stand your ground för att sen uppskatta sin partner så mycket att man vill vara respektfull och tillmötesgående.
"Om du hatar thaimat så mycket så behöver vi inte äta det så ofta ihop". Det är inte att förändra sig, det är att vara tillmötesgående och en bra partner.
När jag var ca. 17 år så minns jag att det talades om att tjejer försökte "förändra" sina killar. Detta ansågs väldigt negativt. Jag tycker fortfarande att en allt för stor förändring är märklig. Det kanske är ett tecken på att man är för olika. Det stora knäckfrågan är väl: kan jag, som den jag är, få utrymme i den här relationen att andas och finnas? Kan du få utrymme? Och kan vi tillsammans mötas på mitten och få ett kul och bra liv ihop?
Vilka egenskaper hos dig kommer förändras med tiden för att anpassa dig till OSS?
Vilka egenskaper hos mig kommer förändras med tiden för att anpassa mig till OSS?
Ja, det var lite solotankar här på morgonkvisten.
Fint skrivet <3