Citat:
Det är väldigt svårt att säga, då det beror på så många olika faktorer, t.ex. vad det är för trupp du ska genomföra offensiven med, terrängbeskaffenheten, vilket luftvärns eller flygskydd du har, o.s.v. o.s.v. in absurdum.
Vanlig taktik på brigadnivå är att man försöker att nyttja en del av sin tillgängliga trupp som genombrottsförband, medan man har en operativ reserv ett antal kilometer bakom frontlinjen, som kan rulla fram och utnyttja eventuella genombrott som åstadkommits. Om manöverreserven sätts in och fienden retirerar, kan man sedan begära hos kårchefen att få förstärkningar för att "pressa angreppet i botten" och gå så långt som möjligt.
Det svåra i offensiva operationer, särskilt i nutid där man har fordon som färdas fort och långt, är att man inte kan tappa kontakten bakåt, då man i sådana fall riskerar att bli avskuren vid de fientliga motangreppen som nästan helt säkert kommer i flankerna (förutsatt att fienden inte är helt utslagen och springer för sina liv, d.v.s.). I ett sådant scenario riskerar man att både tappa förstärkningar och underhållsförbandens drivmedel, ammunition och livsmedel.
Så, ett exempel:
En brigad bestående av, exempelvis, 3 mekaniserade bataljoner och 1 stridsvagnsbataljon, kan formeras så att den 1a mekbataljonen, tillsammans med ett kompani eller två av stridsvagnsbataljonen, genomför de initiala angreppen. Dessa går bra och brigadchefen ger order om att ytterligare 1 mekbataljon, samt resterande stridsvagnskompanier ska tillföras angreppet. Den 3e mekbataljonen hålls i reserv.
När angreppet lyckas och fienden är på reträtt, så tar brigadchefen kontakt med kårchefen (som alltså är hans chef och basar över flera brigader, på samma sätt som brigadchefen basar över flera bataljoner) och begär att antingen få sin brigad förstärkt med ytterligare en eller två bataljoner från en annan brigad för att fortsätta angreppet, eller så tar kårchefen över det övergripande kommandot och använder de brigader han har till förfogande för att utnyttja det genombrott som skett. Detta beror lite på hur den taktiska situationen ser ut i övrigt, och om de möjliga målen med angreppet är tillräckligt viktiga för att meritera att man går från en bataljonsoperation till en brigadoperation och därefter upp till en kåroperation.
Naturligtvis är det här grovt förenklat, men ungefär såhär går det till. Det finns också ett steg som egentligen är emellan brigad och kår, vilket är "division" som på svenska ofta kallas "fördelning", men den används inte lika flitigt längre operativt, utan är mest en administrativ och utbildningsmässig enhet (på ungefär samma sätt som "regemente").
Då tycker jag att du ska skriva en bok om saken, och skyndsamt ringa alla militära överkommandon av vikt i världen, då du går emot militärtaktiska och strategiska storheter som, för att ta några få exempel, Norman Schwarzkopf, Napoleon I, Fredrik den Store, Erich von Manstein, Erwin Rommel, Georgij Zjukov, Karl XII, Harold Moore och Võ Nguyên Giáp, med flera med flera med flera, som alla använt sådana taktiska manövrer på slagfältet.
Det är lite fräckt ändå, att vi har en användare här på Flashback som slår sådana herrar på fingrarna...
Vanlig taktik på brigadnivå är att man försöker att nyttja en del av sin tillgängliga trupp som genombrottsförband, medan man har en operativ reserv ett antal kilometer bakom frontlinjen, som kan rulla fram och utnyttja eventuella genombrott som åstadkommits. Om manöverreserven sätts in och fienden retirerar, kan man sedan begära hos kårchefen att få förstärkningar för att "pressa angreppet i botten" och gå så långt som möjligt.
Det svåra i offensiva operationer, särskilt i nutid där man har fordon som färdas fort och långt, är att man inte kan tappa kontakten bakåt, då man i sådana fall riskerar att bli avskuren vid de fientliga motangreppen som nästan helt säkert kommer i flankerna (förutsatt att fienden inte är helt utslagen och springer för sina liv, d.v.s.). I ett sådant scenario riskerar man att både tappa förstärkningar och underhållsförbandens drivmedel, ammunition och livsmedel.
Så, ett exempel:
En brigad bestående av, exempelvis, 3 mekaniserade bataljoner och 1 stridsvagnsbataljon, kan formeras så att den 1a mekbataljonen, tillsammans med ett kompani eller två av stridsvagnsbataljonen, genomför de initiala angreppen. Dessa går bra och brigadchefen ger order om att ytterligare 1 mekbataljon, samt resterande stridsvagnskompanier ska tillföras angreppet. Den 3e mekbataljonen hålls i reserv.
När angreppet lyckas och fienden är på reträtt, så tar brigadchefen kontakt med kårchefen (som alltså är hans chef och basar över flera brigader, på samma sätt som brigadchefen basar över flera bataljoner) och begär att antingen få sin brigad förstärkt med ytterligare en eller två bataljoner från en annan brigad för att fortsätta angreppet, eller så tar kårchefen över det övergripande kommandot och använder de brigader han har till förfogande för att utnyttja det genombrott som skett. Detta beror lite på hur den taktiska situationen ser ut i övrigt, och om de möjliga målen med angreppet är tillräckligt viktiga för att meritera att man går från en bataljonsoperation till en brigadoperation och därefter upp till en kåroperation.
Naturligtvis är det här grovt förenklat, men ungefär såhär går det till. Det finns också ett steg som egentligen är emellan brigad och kår, vilket är "division" som på svenska ofta kallas "fördelning", men den används inte lika flitigt längre operativt, utan är mest en administrativ och utbildningsmässig enhet (på ungefär samma sätt som "regemente").
Då tycker jag att du ska skriva en bok om saken, och skyndsamt ringa alla militära överkommandon av vikt i världen, då du går emot militärtaktiska och strategiska storheter som, för att ta några få exempel, Norman Schwarzkopf, Napoleon I, Fredrik den Store, Erich von Manstein, Erwin Rommel, Georgij Zjukov, Karl XII, Harold Moore och Võ Nguyên Giáp, med flera med flera med flera, som alla använt sådana taktiska manövrer på slagfältet.
Det är lite fräckt ändå, att vi har en användare här på Flashback som slår sådana herrar på fingrarna...
Tack för beskrivningen men vad tror du kommer dom att nå ett genombrott .. Ryssarna har försökt och kört fast trots
Ryktesvis obestyrkta ? stora förluster .. Stämmer nog Det kan bero på bristande motivation och liknande ,:men situationen har jämförts med Första världskrigets
skyttegravskrig Ingen av sidorna lyckades då med ngt större genombrott.
Artilleri har varit rysarnas paradgren som även var viktigt 1 a världskriget
Utan flyg kan det vara svårt slå ut det .
Haft gott om tid gräva " Ner Sig "
Känns som att det kan bli svårt bryta igenom . I och för sig en gissning från min sida.
Anfalla mot starkt artilleri gick inte då Skogstokigt såhär efteråt.
Ryssarnas anfallsförsök gick inte så bra :Med inte så genomtänkta upplägg Kolonnen mot Kiev .osv
Det behöver inte gå lika kass i försvarsstrid.. Kanske att dom spekulerar i att stå kvar och sedan komma till Förhandlingsbordet . Om Ukraina misslyckas som i första världskriget
Den frusna konflikten med ryssen kvar i landet Paasikivi talar om.
Med raketbeskjutning + Nästa vinter ger sig på elförsörjningen igen .
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera