Citat:
Ursprungligen postat av
Dalulven
Fast det enda SE minns av utbytet mellan LP och GS är att hon skyndade sig fram till dem men viftades bort. I Skandiamannens version sker ingen utfrågning av LP och poliserna står kvar vid bilen.
Så exakt när inträffade det bryska?
Om SE hörde att GS bryskt efterfrågade ett signalement från LP, varför gick SE då inte fram och berättade det hon nyss hade sagt till honom? Ditt resonemang går dessvärre inte ihop.
Du stirrar dig blind på enskilda rader utan att ta hänsyn till helheten.
Var menar du att du får stöd för det här? Du får gärna visa i förhören hur den logiska följden för att få fram exakt vad SE upplevde för interaktion mellan LP och GS. Jag gör det här själv relativ ofta och letar fram stycken och visar hur jag kommer fram till saker. Det blir mer givande för mig om du gör detsamma. Annars har jag ingen aning om det har bäring i materialet eller bara en förklaring du hittar på för att du inte vill att det jag visar på ska vara sant.
Att SE berättar att han såg ett bryskt bemötande som vi via GS faktiskt vet inträffade tyder ju på att SE var där för att bevittna det.
Om någon berättar en detalj om en interaktion vi vet från en av de inblandade att det stämmer. Då tyder det på att den personen som berättar såg just den här interaktionen.
Alternativet är att SE, utan att ha sett det här, bara gissar på att polisen var brysk mot LP. Utan någon som helst anledning, han har inget alls att vinna på att påstå något sådant. Det är ju inte ens det mest troliga bemötandet gentemot en nybliven änka. Hade jag varit uppe på åsen och försökt gissa mig till vad som händer där nere hade jag aldrig kommit på ett sådant alternativ. Det finns gott om troligare scenarion än att polisen var brysk mot henne. Hade jag bara gissat hade jag dragit till med att de tröstade henne eller försökte lugna ner henne.
Men som sagt. Varför i hela friden skulle han ens dra till med en gissning?
Och jag vet inte varför mitt resonemang inte går ihop bara för att SE inte agerade som du vill. Det har ju inte med något att göra. Det är klart att han kunde göra så. Men man kan ju inte bestämt säga att han måste agera på ett visst sätt, annars kan det inte ha hänt. SE stod väl för långt bort, hann inte tänka igenom och utföra det agerandet, var för mesig. Möjligheterna är många.
"Du stirrar dig blind på enskilda rader utan att ta hänsyn till helheten". och det här är ju bara en plattityd. Mer resonemang och deduktion vore trevligt.