__________________
Senast redigerad av Lund-NoGo-zone 2023-06-10 kl. 13:12.
Senast redigerad av Lund-NoGo-zone 2023-06-10 kl. 13:12.
Citat:
"lufttryckstjosan" är ju typexempel på katastrofscenario. Som man tänker jag tvärtom så här: hur många gånger har jag sett en tidningsrubrik "öppnade bildörren och flög ut"? Noll. Det är alltså inte ett existerande problem, utom i överkänsliga kvinnohjärnor.
Felet med henne är egentligen inte att hon är rädd för ingenting, som öppna bildörrar. Felet är att hon går igång känslomässigt på detta och skambelägger sin man. Som är mycket skötsam och som inte tycker han gjort något fel. Och då går han igång och blir sur. Och just han drar sig undan och kan inte prata när han är sur. Man måste alltså göra allt för att inte göra honom sur.
Kvinnan är alltså skulden till bildörrs-ångesten och spik-ångesten. För hon hade på ett lugnt och trevligt sätt kunnat säga "nä jag tycker inte vi spikar här kan vi tejpa?" och så hade hon haft kvar sin man. Men hon valde ångest och skam för hon vet inte något annat.
Råd från erfaren man: ganska viktigt att välja en fru som inte har katastrofscenarier som vardag. MYCKET viktigt att inte välja en kvinna som skambelägger dig.
I denna säsong skambelägger alla 4 kvinnorna sina män. Möjligen skambelägger Arvid Ida om alkohol, men väldigt mjukt. De andra tre männen skambelägger absolut inte sina kvinnor. De är så gulliga. Jag vill bo med dem.
Felet med henne är egentligen inte att hon är rädd för ingenting, som öppna bildörrar. Felet är att hon går igång känslomässigt på detta och skambelägger sin man. Som är mycket skötsam och som inte tycker han gjort något fel. Och då går han igång och blir sur. Och just han drar sig undan och kan inte prata när han är sur. Man måste alltså göra allt för att inte göra honom sur.
Kvinnan är alltså skulden till bildörrs-ångesten och spik-ångesten. För hon hade på ett lugnt och trevligt sätt kunnat säga "nä jag tycker inte vi spikar här kan vi tejpa?" och så hade hon haft kvar sin man. Men hon valde ångest och skam för hon vet inte något annat.
Råd från erfaren man: ganska viktigt att välja en fru som inte har katastrofscenarier som vardag. MYCKET viktigt att inte välja en kvinna som skambelägger dig.
I denna säsong skambelägger alla 4 kvinnorna sina män. Möjligen skambelägger Arvid Ida om alkohol, men väldigt mjukt. De andra tre männen skambelägger absolut inte sina kvinnor. De är så gulliga. Jag vill bo med dem.
Du vill undvika skamkänslan med andra ord. Jag har tänkt över det du skrivit och jag tycker inte nån gör fel när nån uttrycker sina känslor om nåt som påverkar dem starkt. Frågan är bara HUR man gör det. Det är ok att reagera, men det blir svårt när man börjar anklaga andra. Där måste bägge parterna se på sig själv och sin egen reaktion. Det går att finnas i sin egen känslomässiga reaktion utan att anklaga andra för den, för jag vet vilket känslomässigt mönster den kommer från. Och Carro skulle kunna få hjälp av den typen av insikter.
Om jag får en skamkänsla av att bli anklagad, då är det nåt JAG måste jobba med. För jag kan bara förbli helt neutral inför andras känsloyttringar om jag klarar av att vara i jobbiga situationer utan att reagera. Eller välja förståelse och empati för den andre som har det jobbigt.
Svårigheten är att vi projicerar våra egna känslor på andra och inte vill ha dom och tycker andra gör fel när de åstadkommer situationer där vi blir påminda om just de känslorna. Som skam i en konfliktsituation. Jag kan välja nåt helt annat att känna om jag rensat i mitt undermedvetna som är präglat av tidigare upplevelser, oftast barndomen, och som kommer upp i konflikter med andra.
Skam är en vanlig känsloreaktion hos många och är också en vanlig del i barnuppfostran, att barnet ska känna skam över något. Men det behöver inte vara så man uppfostrar barn; att bara låta ett barn finnas i sin känsla, krama om det, inte lägga nån värdering i känslan utan bara låta barnet finnas i känslan och acceptera den, och samtidigt sätta gränser naturligtvis, men på ett ömsint och förstående sätt, så kan man ge barnet en värdefull grund att stå på.
__________________
Senast redigerad av sirsia0 2023-06-10 kl. 14:07.
Senast redigerad av sirsia0 2023-06-10 kl. 14:07.
Citat:
Du vill undvika skamkänslan med andra ord.
Jag har tänkt över det du skrivit och jag tycker inte nån gör fel när nån uttrycker sina känslor om nåt som påverkar dem starkt. Frågan är bara HUR man gör det. Det är ok att reagera, men det blir svårt när man börjar anklaga andra. Där måste bägge parterna se på sig själv och sin egen reaktion. Det går att finnas i sin egen känslomässiga reaktion utan att anklaga andra för den, för jag vet vilket känslomässigt mönster den kommer från. Och Carro skulle kunna få hjälp av den typen av insikter.
Om jag får en skamkänsla av att bli anklagad, då är det nåt JAG måste jobba med. För jag kan bara förbli helt neutral inför andras känsloyttringar om jag klarar av att vara i jobbiga situationer utan att reagera. Eller välja förståelse och empati för den andre som har det jobbigt.
Svårigheten är att vi projicerar våra egna känslor på andra och inte vill ha dom och tycker andra gör fel när de åstadkommer situationer där vi blir påminda om just de känslorna. Som skam i en konfliktsituation. Jag kan välja nåt helt annat att känna om jag rensat i mitt undermedvetna som är präglat av tidigare upplevelser, oftast barndomen, och som kommer upp i konflikter med andra.
Skam är en vanlig känsloreaktion hos många och är också en vanlig del i barnuppfostran, att barnet ska känna skam över något. Men det behöver inte vara så man uppfostrar barn, att bara låta ett barn finnas i sin känsla, krama om det, inte lägga nån värdering i känslan utan bara låta barnet finnas i känslan och acceptera den, och samtidigt sätta gränser naturligtvis, men på ett ömsint och förstående sätt, så kan man ge barnet en värdefull grund att stå på.
Intressanta tankar. Jag håller dock inte med. Skam mellan vuxna är förskräckligt, känslosamt, nedbrytande, icke-reversibelt, man kan inte argumentera mot den. Det var "skam" som gjorde att Sverige tog emot för många flyktingar och tiggare ("du är rasist") och när man använder skam-argument så är det för att man inte vill diskutera och förbättra utan för att man mår dåligt. Man ska aldrig skambelägga sin partner! Utom vid problem typ Du luktar svett eller Du ska inte ligga med andra. Du vill undvika skamkänslan med andra ord. Jag har tänkt över det du skrivit och jag tycker inte nån gör fel när nån uttrycker sina känslor om nåt som påverkar dem starkt. Frågan är bara HUR man gör det. Det är ok att reagera, men det blir svårt när man börjar anklaga andra. Där måste bägge parterna se på sig själv och sin egen reaktion. Det går att finnas i sin egen känslomässiga reaktion utan att anklaga andra för den, för jag vet vilket känslomässigt mönster den kommer från. Och Carro skulle kunna få hjälp av den typen av insikter.
Om jag får en skamkänsla av att bli anklagad, då är det nåt JAG måste jobba med. För jag kan bara förbli helt neutral inför andras känsloyttringar om jag klarar av att vara i jobbiga situationer utan att reagera. Eller välja förståelse och empati för den andre som har det jobbigt.
Svårigheten är att vi projicerar våra egna känslor på andra och inte vill ha dom och tycker andra gör fel när de åstadkommer situationer där vi blir påminda om just de känslorna. Som skam i en konfliktsituation. Jag kan välja nåt helt annat att känna om jag rensat i mitt undermedvetna som är präglat av tidigare upplevelser, oftast barndomen, och som kommer upp i konflikter med andra.
Skam är en vanlig känsloreaktion hos många och är också en vanlig del i barnuppfostran, att barnet ska känna skam över något. Men det behöver inte vara så man uppfostrar barn, att bara låta ett barn finnas i sin känsla, krama om det, inte lägga nån värdering i känslan utan bara låta barnet finnas i känslan och acceptera den, och samtidigt sätta gränser naturligtvis, men på ett ömsint och förstående sätt, så kan man ge barnet en värdefull grund att stå på.
Inte ens alkohol ska skambeläggas. För Skam gör att motparten reser ragg, slutar lyssna på dig, mår dåligt, och i många fall vill göra tvärtom som försvarsinstinkt ("vi ska bara vara svenskar i Sverige")
Man kan helt utan skam säga åt någon att stänga en bildörr och Inte spika i en vägg. Om hon gjort detta hade de kunnat vara ett par. Hon måste jobba med sig själv. Och han bör träna sig i att inte gå undan när han känner sig kränkt, inte gå in i en sur-bubbla. Det hade Arvid aldrig gjort.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera