Citat:
Ursprungligen postat av
Flashbackettk
Handlar inte om att M kommer undan. M har faktiskt inte varit lika delaktig och varför så la hon få livstid? Är det verkligen rättvist mot Maja? Nej. Man måste ta hänsyn till hennes situation och att de va mycket påtryck från Johanna till Maja. Vi kan inte heller lita på allt Johanna säger.
Jag tycker att du resonerar sakligt och framför allt rättvist. För bägges redogörelser om hur dumpningen av kroppen gick till, stämmer väl överens. Här har J intagit en både orädd, aktiv och pushande roll. Man borde kunna ta hänsyn till omständigheter i en fällande dom.
Den som påstår att M uppvisar avsaknad av känslor har missat att lyssna på rättegången för hon är nervös, spänd, ångestfylld med återkommande tankeblockeringar. Det går vare sig att missa eller bortförklara.
Hon har varit högst motvillig och uttalar både i förhör och rättegång att hon aldrig ville något av detta, men kände sig rädd för J. Bilfärden är det värsta hon har varit med om. Finner ingen anledning att tro att hon är ondskan själv och skådespelar.
Inget i J:s utsaga motsäger heller påståendet om känsloavstängning. Att försöka förstå reaktioner och döma mindre leder oftast till en klarare bild av en situation; att backa några steg och bara betrakta, för det är så lätt att hamna i fällan att låta sig kidnappas av sina egna olustkänslor.
Då ter sig också en avtrubbad och motvillig reaktion under förhören, mer begriplig. Det går sällan att hålla vissa känslokanaler öppna medan andra isoleras.
Min personliga bedömning är att detta inte är hela sanningen utan vad som väger tyngst är det starka känslomässiga beroendet till en personlighetsstörd väninna, där hon slits mellan rädsla för hämnd och osund lojalitet - vad händer om hon släpper fram upplevelsen och framförallt; hur gör man? Samsittaren berättar att M ägnade mycket tid åt att se och lyssna på media till följd att hon mådde väldigt dåligt.
Utgår vi från att M endast hade fragmentariska minnesbilder till en början, kom media att bli en hjälp för att sätta ihop alltfler bitar. Samtidigt som ångesttrycket ökade vilket är en naturlig följd när påträngande minnen börjar pocka på.
I ett förhör 2 dec uppger hon, att hon har gått in på djupet för att få fram minnen av vad som har hänt. Detta efter att ha haft samsittaren i sin närvaro under ett par-tre veckor.
Fakta är att hon tog tid på sig att förklara. Men att likställa avtrubbningen och förnekandet med en empatisk störning eller ren nonchalans, är att intellektualisera. Som jag ser på saken.
Fakta är också att M har gett förklaringar till sina reaktioner. Att konstatera är en sak, att intressera sig för vad som ligger bakom olika sätt att reagera fodrar att jag tillfälligt lägger undan mitt egna moraliserande för ett öppnare sinnelag.
Beträffande sömnen så är det väl ett frågetecken kring vilka ljud hon i sådana fall har hört, om hon befann sig i sängen och inte i badrummet med J.
Hon ska självfallet dömas för det/de brott hon har begått. Varken mer eller mindre.
Att dömas till livstids fängelse, 18 år ung och på såpass osäkra uppgifter, är grymt och brutalt av ett rättssamhälle. I så fall kommer denna dom att sätta ribban för framtida domar.
Ur Domslutet:
"Tingsrätten anser att åklagaren med den skriftliga bevisningen och de preciserade uppgifter som vittnet Lahanj Kornasan och rättsläkaren Aleksandra Lazarevic lämnat styrkt att Maja Hellman ljuger om vissa sekvenser. Tingsrätten anser även att Johanna Leshem Jansson ljuger om flera sekvenser i händelseförloppet".
TR menar att T föll till golvet efter kl 02:40. M:s app visar på steg strax därefter; TR anser därmed det vara styrkt att M ljuger om den sekvensen.
Att J ljuger, är definitivt styrkt då hon menar att T föll till golvet några minuter efter ankomst lgh; dvs strax innan kl 02:00.