Citat:
Jag vänder nog på det. Om man inte ens efter 14 dagar, när man är kärast och mest intresserad av att visa en god sida, och när en TV-kamera är på, kan stå över att bli stupfull så är det inte ett gott tecken. Jag kan inte se i vilken miljö, i vilken tid, eller vilken formulering Arvid ska använda för att senare få bort över-alkoholen utöver 1-2 glas vin om det inte går nu.man kan också se det som att de endast känt varandra i 14 dagar. Och att det tar längre tid än så att hitta en fin kompromiss. Dvs. bara 15 dagar innan levde Ida fortfarande sitt singelliv där hon kunde gå ut och ta en festkväll med sina vänner och Arvid kunde umgås med sina ex så mycket han ville. De fortsätter med detta, när de fortfarande är i dejtingfasen, vilket de ju faktiskt är, 14 dagar in i relationen/bekantskapen med varandra. De håller fortsatt på att lära känna varandra och se om det kan var något att bygga en framtid på. Ska de då ge upp sina gamla liv, innan de ens vet om deras 14 dagars långa förhållande är värt att satsa en framtid på?
Att lära känna varandra är faktiskt "nu umgås jag med mina ex och berättar det och at det inte finns någon attraktion alls där och ser om hon tycker det är ok". "Nu dricker jag som jag brukar göra vid fest och ser om han gillar när Kerstin dyker upp". Och så pratar man om det, vilket Ida och Arvid gjorde.
Jag har i övrigt själv lyft frågan, så som Arvid gjorde. I en relation där jag ansåg att partnern drack för mycket. och då var det betydligt mer än Ida. Det var alltså "dricka-däcka" det handlade om. Vilket faktiskt gav mig avsmak. Så jag har full förståelse för Arvid i att det kan vara känsligt med en partner som dricker så att fyllan märks. Och nej: man blir aldrig helt avslappnad i det hela. Även om man får lugnande svar och även om personen minskar sitt drickande. Varje gång drickat kommer fram, finns där en oro. Men som Ida så sunt sa: sina egna känslor ansvarar man för själv. Man kan inte försöka trycka på att ens partner ska sluta dricka... Om ens partner nu tycker det är kul att dricka ibland. Men begära nykterhet runt barn, det har man all rätt att göra. Barn mår inte väl av att se föräldrarna personlighetsförändrade, som många lätt kan bli av alkohol.
Att lära känna varandra är faktiskt "nu umgås jag med mina ex och berättar det och at det inte finns någon attraktion alls där och ser om hon tycker det är ok". "Nu dricker jag som jag brukar göra vid fest och ser om han gillar när Kerstin dyker upp". Och så pratar man om det, vilket Ida och Arvid gjorde.
Jag har i övrigt själv lyft frågan, så som Arvid gjorde. I en relation där jag ansåg att partnern drack för mycket. och då var det betydligt mer än Ida. Det var alltså "dricka-däcka" det handlade om. Vilket faktiskt gav mig avsmak. Så jag har full förståelse för Arvid i att det kan vara känsligt med en partner som dricker så att fyllan märks. Och nej: man blir aldrig helt avslappnad i det hela. Även om man får lugnande svar och även om personen minskar sitt drickande. Varje gång drickat kommer fram, finns där en oro. Men som Ida så sunt sa: sina egna känslor ansvarar man för själv. Man kan inte försöka trycka på att ens partner ska sluta dricka... Om ens partner nu tycker det är kul att dricka ibland. Men begära nykterhet runt barn, det har man all rätt att göra. Barn mår inte väl av att se föräldrarna personlighetsförändrade, som många lätt kan bli av alkohol.
Men visst, hon kanske är bombad eller uppväxt i spritmiljö och fattar inte att detta är en viktig fråga och att alkohol är ett stort problem i Sverige och i äktenskap. Kanske går ett ljus upp senare, när hon legat i rännstenen för många gånger.