Citat:
Ursprungligen postat av
Alonen
Prexix detta har jag oxå tänkt på…
Ur ”handbok för yrkesmördare” (påhittat) står ju att läsa:
- Mörda ALDRIG hemma hos dig själv!
- Ta - för böveln - ALDRIG mobilen med dig!
- Återvänd ALDRIG till dumpnings-stället!
- Om du torskar, blåneka, svara bara ”inga kommentarer” kräv advokat från ruta ett, från start.
- osv, osv
Men Johanna trodde i sin narcissism/psykopati att hon trotts allt detta stod över allt, pladdrade i förhör hon återvände oxå till ”de djupa skogarna” gång på gång, för att förfalska hjulspår, elda upp Tove etc.
Klantigt.
Ja, precis som många andra narcissister.
Stefan var skicksligare än Johanns på flera sätt, men inte klarade han av att lura förhörsledarna. De är precis som med Johanna, drillade i att se de här personerna.
Redan tidigt använde man taktik mot Johanna för att visa henne att man inte gick på hennes lögner. Sådana som Johanna är vana att kunna dupera, vilseleda och använda just sådana taktiker som att förvilla genom att använda namn på fiktiva personer, bygga upp fiktiva vittnen, lägga in små detaljer som gör berättelsen mer trovärdig, och så vana att komma undan.
Det är också för dom en katt- och - råtta lek. Undrar om det inte är en spänning, men också den totala orädslan som gör att de återvänder till mordplatsen, vilket vi andra skulle svimma av att göra.
Här stöter de på patrull, men sin vana trogen försöker de dribbla bollen vidare.
Men Johanna tar faktiskt till det yrkeskriminelle beteendet, där hon säger upprepade gånger "inga kommentarer".
Jag tror att deras mörka sida, där känslan av att ständig känna sig kränkt, svårigheterna att lösa problemet, kunna se saker ur andras perspektiv än sitt eget, att aldrig förlåta, känna sig som offerkofta. Det hat som byggs upp tar oproportionerliga dimensioner pga av oförmågan att kunna lösa, komma över och lämna konflikten.
Deras tankar är mörkare än vi kan ana, och mord i sinnet har de haft länge. Därför kommer ju inte mordet som en blixt från en klar himmel som det kan synas, men det kommer ändå ganska oplanerat.
Därför att hatet är så starkt, klarar de inte av att handtera impulsen från minsta lilla kräkning som bara råkar bli droppen.
Mordet sker ändå hemma, eller som i Stefans fall alltför nära både sista kontakt och sitt eget och Lenas hem, mitt i bostadsområdet.
Ja, de blir förbannade på sig själv för att de inte planerade det bättre, men är ändå nöjda med att det "irriterande" är borta.
Stefan kände sig glad att de skulle till USA hn och H*anna och att "Allt kommer bli så bra nu". Johanna känner sig "lättad", sätter på Spotify och diggar med, säger sen på Illharjen att hon mår bättre än på länge.
Ja, precis som med Billy (Tova).
Den ångest och illabefinnande de känner av den här personen som de känner sig kränkta av, som de inte klarar av att kontrollera längre (kontrollförlust), gör att det släpper.
Tova var på väg att lämna, liksom Lena började slå sig fri med ömsesidigt hot om avslöjande och så är det med Tove också, hon går över den osynliga gränsen, när hon kränker Johanna med orden "
Hur känns det att vara jordens sämsta människa".