Citat:
Det går i alla fall några sekunder mellan skotten och springstegen och under den tiden står Jeppsson och kikar. Han säger inget om att Lisbeth vänder Palme på rygg, vilket man tycker att han borde ha hunnit se om hon nu verkligen gjorde det.
/---/
"Han kände den [pulsen] svagt. Han såg att det rann för mycket blod ur munnen och lyckades få ut detta och började mun mot munmetoden. Samtidigt hade en flicka senare identifierad som Anna Hagen [sic!] kommit till platsen och börjat med hjärtmassage."
Det här förhöret är en enda röra. För att överhuvudtaget kunna inleda hjärt-lungräddningen måste Palme i alla fall först vändas på rygg. Men det momentet nämns inte i förhöret. Ska man ta det för två vändningar: först från rygg till framstupa sidoläge och sedan tillbaka på rygg igen? I så fall förutsätter det att Lisbeth redan vänt Palme på rygg, och att Stefan Glantz och Lisbeth tillsammans vänder honom i framstupa sidoläge.
/---/
Röran i det här materialet blir inte mindre av förhöret med Göran Israelsson, som till råga på allt inte hörs förrän nästan två år efter mordet. Det är där som den mystiske killen med blod i ansiktet dyker upp. Man får citera in extenso:
"Göran kan inte beskriva de personer som stod runt personen som låg på trottoaren, men det var samma personer som stod där när de kom fram. Han kan bara säja att det var en dam och en kille. Killen hade tydligen gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig runt munnen. När han kom fram till platsen var det ytterligare två tjejer som också hjälpte till med upplivningsförsöken av den skadade mannen. Killen som var blodig i ansiktet talade om att det sprungit en person från platsen."
Mysteriet här är att Israelsson inte verkar känna igen Glantz, fastän de åkt i samma taxi. Det är ju oerhört märkligt med tanke på att de bor grannar tio gatunummer från varandra i Åkersberga. Adressuppgiften finns i förhöret med Glantz och han har även telefonnumret till Israelsson. Så de känner helt klart varandra, och förmodligen ganska väl. Det handlar i alla fall inte om två främlingar som träffats ute på stan och av en ingivelse delat taxi.
Det allra mest egendomliga är ändå, att Israelsson verkar ha talat med killen med blodigt ansikte. Då säger killen att någon sprungit därifrån inåt gränden, vilket inte Glantz verkar ha sett. Det enda sättet att få ihop det här, menar jag, är att peka på att de kommer från Glädjehuset, och att de gått ordentligt glatt till där.
/---/
Det går i alla fall några sekunder mellan skotten och springstegen och under den tiden står Jeppsson och kikar. Han säger inget om att Lisbeth vänder Palme på rygg, vilket man tycker att han borde ha hunnit se om hon nu verkligen gjorde det.
/---/
"Han kände den [pulsen] svagt. Han såg att det rann för mycket blod ur munnen och lyckades få ut detta och började mun mot munmetoden. Samtidigt hade en flicka senare identifierad som Anna Hagen [sic!] kommit till platsen och börjat med hjärtmassage."
Det här förhöret är en enda röra. För att överhuvudtaget kunna inleda hjärt-lungräddningen måste Palme i alla fall först vändas på rygg. Men det momentet nämns inte i förhöret. Ska man ta det för två vändningar: först från rygg till framstupa sidoläge och sedan tillbaka på rygg igen? I så fall förutsätter det att Lisbeth redan vänt Palme på rygg, och att Stefan Glantz och Lisbeth tillsammans vänder honom i framstupa sidoläge.
/---/
Röran i det här materialet blir inte mindre av förhöret med Göran Israelsson, som till råga på allt inte hörs förrän nästan två år efter mordet. Det är där som den mystiske killen med blod i ansiktet dyker upp. Man får citera in extenso:
"Göran kan inte beskriva de personer som stod runt personen som låg på trottoaren, men det var samma personer som stod där när de kom fram. Han kan bara säja att det var en dam och en kille. Killen hade tydligen gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig runt munnen. När han kom fram till platsen var det ytterligare två tjejer som också hjälpte till med upplivningsförsöken av den skadade mannen. Killen som var blodig i ansiktet talade om att det sprungit en person från platsen."
Mysteriet här är att Israelsson inte verkar känna igen Glantz, fastän de åkt i samma taxi. Det är ju oerhört märkligt med tanke på att de bor grannar tio gatunummer från varandra i Åkersberga. Adressuppgiften finns i förhöret med Glantz och han har även telefonnumret till Israelsson. Så de känner helt klart varandra, och förmodligen ganska väl. Det handlar i alla fall inte om två främlingar som träffats ute på stan och av en ingivelse delat taxi.
Det allra mest egendomliga är ändå, att Israelsson verkar ha talat med killen med blodigt ansikte. Då säger killen att någon sprungit därifrån inåt gränden, vilket inte Glantz verkar ha sett. Det enda sättet att få ihop det här, menar jag, är att peka på att de kommer från Glädjehuset, och att de gått ordentligt glatt till där.
/---/
Japp, det fetade. Utan att i övrigt kommentera det du skriver finns det ju en uppenbar anomali här. För det var ju så att Göran Israelsson såg ynglingen på håll till och med från taxifönstret. Då Glantz satt i samma taxi. Därmed inte sagt att det var just denne Robert. Anna Hages vittnesmål talar för samma sak. Det var en ung kille där samtidigt med LP innan Hage, Glantz och de övriga hunnit fram. Varifrån han kom, vem han var och vart han senare tog vägen har alltid varit okänt.
Sen håller jag med om att det tidsmässigt blir knepigt med Robert. Han måste ha rusat oerhört snabbt om han skulle ha hunnit fram till OP/LP före alla andra. Det är naturligtvis omöjligt att i efterhand klocka sekunder med exakthet men häri ligger som jag ser det en svaghet i Roberts berättelse.
En sak vill jag tillägga och det är det GRK skriver om tider. Det man generellt - inklusive jag själv- inte tänker på är att "sekunderna tickar på", dvs man underskattar att tiden faktiskt går medan saker sker. Att exempelvis säga att Anna Hage satt i bilen, såg OP, öppnade dörren, sprang över Sveavägen och var framme på 20 sekunder - eller vad man nu anger för tid - kanske inte alls stämmer. Det kanske tog 30 sekunder. Eller 40? Vilket förskjuter allting åt olika håll. LL:s telefonsamtal är en sådan sak. Att tiden från första skottet fram till att han kom fram till 90 000 skulle vara endast 43-45 sekunder kan omöjligt stämma. Det måste ha tagit längre tid pga av att han nästan höll på att krocka, fick backa och krångla vid trottoarkanten alltmedan han slog numret två gånger. Detta är endast två exempel och jag är inte redo att än en gång börja knyckla med tider.