Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
Både- och; antingen i direkt anslutning eller flera timmar efteråt.
Det är svårt att begripa hur man kan döda någon på det sätt Johanna berättar.
I all sin vardaglighet, jag tittar på golvet i hallen, så vanligt allt ser ut, ett lugn finns i det helt oförargeliga golvet med dess träplankor...ljuset som sipprar in på vardagsrumsgolvet...
Inte heller ser huset ut att vara något annat än ett vanligt, om även litet slitet hus. Ganska litet och med en liten trädgård framför, några små nakna träd framför huset och lite bruna höstlöv på gräsmattan, ett lite staket runt tomten.
Inget skvallrar om att genom den här porten steg en helt frisk ung kvinna in och kom ut genom samma port strax därefter i ett lakan. Då hade hon blivit strypt, kräkts och avlidit inom mindre än en timme.
Inte heller kan man se något på de misstänkta. De ser vanliga ut, pratar vårdat. Uppträder som vanliga tjejer gör.
Men det finns en sak som sticker ut, som gör att man reagerar. Och det är hur Johanna mitt i det helt vanliga plötsligt säger saker som inte känns...riktigt klokt.
Det finns inte samma underligheter i Majas berättelse, även om hon kanske undanhåller saker, kanske t o m ljuger i rätten.
Jag tänker också på att Johanna (och Maja) säger att Maja kräks i badrummet. Denna kräkning borde väl överensstämma med en kräkning från Tove kan man tycka.
Kanske hon ville parera de ljud som uppstod när Tove ströps? Förutom fallet då.
Men säger Johanna något om en kräkning från Tove?
I förhör eller i rätten?