Citat:
Ursprungligen postat av
hahahohoyrsovane
Som kommen av släkt med sköld i Riddarhuset känner jag mig manad att uttala mig med både min färska och uppväxtens förstahandserfarenhet av vår samhällsklass i ryggen, samt historisk kunskap om ämnet.
I Sverige har William, Theodor och Charlie ALDRIG varit typiska överklassnamn. Charlie som smeknamn har förkommit men aldrig att en unge skulle döpas till det som det görs i medelklassen nu, om båda föräldrar är av börd.
Mikael förekommer men ganska sällan, emedan Erik, Karl, Oskar och Gustaf är vanligt, antingen i första eller andranamn. Sen ser man förutom dessa fina, svenska kunganamn ofta vissa namn i vissa släkter, som Claes, Axel, Magnus, Åke eller Nils. Man ärver också betydligt oftare namn från sina far- eller morförädrar, varav jag bland annat hade skolkamrater som hette Gösta, Alrik, Agneta, Beata, Rutger, Karin och Svante.
Om vi talar om kvinnonamn så är även där äldre svenska namn överrepresenterade, med lite fransk smak ibland men aldrig vulgärt (som Nicole eller Stefanie) utan mer Charlotte (eller Charlotta), Louise Brigitte och möjligen Emelie, om ni förstår skillnaden. Vanligt är också namn som Karolina, Anna och Ebba.
Blanda inte ihop överklass med förmögenhet eller framgångsrika affärssläkter, där råder en helt annan annan namnkultur, liksom i den fin-akademiska (de som länge varit släkter av professorer, kända forskare och tunga författare) klassen.
Här kan jag bara skriva under. Kommer inte från någon sådan släkt själv, men har varit intresserad av ämnet "namn" i c:a 25 år, och hunnit plocka upp en del kunskap.
Smeknamn - som Charles - som dopnamn, är naturligtvis uteslutet.
William är inget problem i engelskspråkiga länder, där det är ett mycket vanligt namn i alla samhällsklasser inklusive kungafamiljen, men i Sverige tenderar engelskspråkiga namn att importeras av de lägre klasserna. I alla fall om det finns en motsvarande svensk namnform, som det ju finns i fråga om William, nämligen Vilhelm.
Många som heter William i Sverige idag, heter det p.g.a att deras mammor hade ett svärmeri för Prins William, och sådana svärmerier får naturligtvis inte påverka namnvalet i överklassen, där man går på andra principer. Som släktnamn, som du säger. Jag har förstått att vissa i överklassen till och med håller på det urgamla bruket, att första sonen får farfars namn, andra sonen får morfars namn, första dottern får farmors namn, och andra dottern får mormors namn. I alla fall när det är äldste sonen som får barn. Följande barn som följs in i den generationen, kan döpas lite friare.
Ja, jag fattar inte heller att folk inte ser skillnaden på högklassiga franska flicknamn (Amélie, Josephine, Madeleine, Louise...) och lågklassiga franska flicknamn (Nathalie, Nicole, Chantale, Stephanie).