Citat:
Ursprungligen postat av
Avel
Ja för det är väl så JJ beskriver det? Hon behöver ju ja MH där som tar bort Toves händer när våldet är igång.
Vad man kan uppmärksamma i förhören med J, är att hon är mån om att få fram att T först sparkar mot väggen i position 1, vilket borde vara det grannen hör i sådana fall och här mäter badrummet 2,10 cm, en siffra som i sin tur betyder att M aldrig tar sig runt för att hålla T:s armar om än hon sitter halvt om halvt framför T - kortändan är för kort, så enkelt är det. Detta vet J och måste trixa lite för att få in M på ett naturligt sätt och på en plats där hon ryms.
Det är just därför man kan ana att hon i samtliga förhör hävdar att T skjuter ifrån sig för att hamna i position 2, alltså på långsidan som mäter 2,55 cm. Det är först i den avslutade positionen som T stryps, enligt J. Först frågar hon: "vad fan håller ni på med" medan hon greppar J:s hals - M tar ner T:s armar och håller i händerna medan T stryps i 10 sekunder. J väljer badrummets långsida med snedtak och kryssar för M:s position till höger om sig, däremot är hon ovetande om på vilket sätt M sitter intill T och behöver hålla den biten öppen om hon överbevisas.
Faktum är att M aldrig kan ha kommit åt T:s händer i den positionen; J är i vägen och händerna ligger för långt borta i förhållande till M:s egna kroppsläge, bredvid. J vet om att hon inte heller kan placera M framför T för hon är osäker på badrummets storlek här, om M verkligen skulle rymmas.
Det är fullständigt omöjligt för M att ta sig förbi J, kränga sig över på den andra sidan och hålla handen.
J måste bara ljuga, så enkelt är det när det kommer till hennes förklaring om hur M satt i badrummet i förhållande till både J och T.
J:s påstående saknar all trovärdighet, vilket också skulle visa sig vid en rekonstruktion.
Det sista T gör är att säga dessa ord och gå till attack mot J, M tar då ner hennes händer. Härifrån, med huvudet mot långsidan och snedväggen tar sig T ingenstans enligt J, då hennes händer är fasthållna mot golvet.
Det är också här - i position 2 - som båda ska ha suttit i flera minuter intill T, medan T ligger kvar ett bra tag och J går in då och då för att kolla om T lever, fantasifulla påhitt som inte heller TR köpte som sanning.
När T har hamnat i sista positionen och M tar hennes händer, har T hunnit sparka i väggen vilket grannen hör efter c: a tre minuter och sedan prata med J innan angreppet. Min hypotes är att T aldrig hamnade i den andra positionen och att hon aldrig vare sig pratade med J eller försökte angripa hennes hals; detta låter som en utstuderad lögn - liksom övriga hopdiktade påhitt för att dels visa att T var aggressiv, dels för att få fram att T var
fullt medveten strax innan det 10 sekunder långa greppet, vilket är nödvändigt för att få förloppet att likna en olycka.
Jag har tidigare trott att J:s detaljerade beskrivning har varit hyfsat sanningsenlig och tänkt att jackan hon hade när grannen mötte henne, kan ha åkt på tidigare.
Men klangen i hennes berättelse har ändå haft några ostämda toner över sig - alltför tillrättalagd och metodisk.
Vad hände då? - Hypotesen är att mordet är halvt om halvt överlagt; J är mentalt förberedd om T inte sköter sig och visar på stor ånger och ger J full respekt.
När FL frågar vad klockan är när hon hör grannen ringa på dörren och M ligger i badrummet, svarar hon att den är efter 02:30 - hur kan hon veta det? - Sätter vi in T där istället så kan T ha sagt något om tiden strax innan de går in i badrummet för att kika. - Här finns ju inget att se, kan vara sant varvid J låser dörren och fäller T så att hon enligt J, inte hinner ta emot sig utan skadar huvudet rejält. Hon nämner också T:s rygg vid ett förhör.
Armbågsskadorna tror jag har uppkommit i samband med fastlåsning av armbågsleder. Efter ytterligare test på både män och kvinnor i min omgivning, inklusive mig själv så är jag nu tvärsäker på att ledlåsning fungerar; du tar dig ingenstans. Med tillräckligt långa lår är det enkelt att sätta sig grensle över diafragma och lägga knän på utsträckta armar i 50-60 graders vinkel med handflatorna uppåt. - Ju längre lår, desto större yta.
Att sitta på diafragman påverkar andningen och har man som T fått en rejäl smäll över lungorna vid fallet så lär det ha försvårat upptaget av syre än mer.
Sparkarna då? - Antar att det var kroppens sätt att reagera vid lufthungern. Lyssnar man på grannens rekonstruktion av sparkarna så är de inte särskilt ljudliga; mera som lättare slag.
RL säger att T kan ha fått en lättare hjärnskakning, vilket också undersökningen visade på där "mycket sparsamma blödningar" mellan de mjuka hjärnhinnorna, kunde ses. Det är allmänt känt att du kan tuppa av en stund även efter en lättare hjärnskakning och T överrumplades för att falla handlöst utan möjlighet att hinna parera. Enligt J lättade fötterna från golvet och det var väl J:s sätt att förklara skadorna.