Fiskarkulturen - trevligast av dem alla?

Har nyligen intresserat mig för fiske och har därför ägnat några kvällar att stå vid hamnen med mitt fina spö. Det är inte alls ovanligt att det kommer fram folk (andra fiskare förmodar jag) som frågar om man fått något napp, vad man fiskar efter och allt möjligt. Skitfiske blir man önskad ofta. Vissa tipsar även om sina favoritställen. Jättetrevligt.

Fiskebutikernas personal är oftast hjälpsamma också. Gott snack.

Min fråga är om fiske är den trevligaste kulturen att befinna sig i. Jag antar att det kan finnas en del elitism gällande utrustning men det är inget som jag märkt av än.

Fiskarkulturen - den trevligaste kulturen av dem alla?

Det låter som vilket annat jävla småprat som helst som kommer med så forr man gör någon. Gräver ett hål: "jag ser att du gräver ett hål". Äter mat: "der ser smaskens ut, det där". Är ute och cyklar: "du är ute och cyklar, ser jag".

Personal i butiker är generellt trevlig, framförallt om de jobbar i en butik med hobbyinriktning. Det är inte Berit, 55, som staplar mjölk dag ut och dag in som jobbar i en fiskebutik, utan Håkan, som brinner för fiske, och har fiskat hela livet.

Knappast. Fiskar fluga och sist jag var vid Mörrumsån så blev jag tokdissad av två äldre bögar för att jag inte hade väst på mig.
"Du ska ha väst på dig "
Uberseriösa och hånflinades.
Följde efter mig och kommenterade min kastteknik. Sådär riktigt osköna.

Men visst , det var bara den händelsen.

Well, flugfiskare har väl rykte att vara dryga snobbar? De flesta av dom iaf.

Jag fiskar också fluga ibland, men är inte en sån som klassar mig som en flugfiskare. De som endast flugfiskar är oftast de dryga av någon anledning. Som att de tycker sig vara bättre än alla andra.

För övrigt så är vanliga fiskare oftast trevliga tycker jag iaf

Flugfiskare är bara sura för att Svensons inkräktade på "deras" golfbanor.
Svårt att vara/leka överklass idag när vilken tjomme som helst har tillgång till green och lax.

" Men jag har ju en Daytona och väst, varför står Liam här med sina mjukisbyxor"

De flesta personer inom subkulturer och hobbies är i min erfarenhet välkomnande, varma och generösa med tips och råd, och sportfiske är ett bra exempel på detta. Det finns massor av facebookgrupper, föreningar och event, och om man är bara är normalt trevlig så blir man ofta väldigt vänligt bemött.

Det är inte unikt för sportfiskare, utan det är en trevlig egenskap hos väldigt många människor som har en riktig passion för något - att välkomna andra som delar deras passion.

Av lite olika anledningar har det kommit sig som så att jag numer närmast enbart flugfiskar.

Kommer ihåg en dag för 7-8 år sedan när jag fiskade öring med två killar som gick med spinn (vi sprang in i varandra när vi skulle gå i vattnet, så vi vadade/fiskade på linje för att inte störa fisken) - ena killen krokade en grann blänkare på 55 cm eller så.

Efter ett visst mått av spektakel lyckades han drilla in den, men vågade inte håva den själv, varvid jag knäppte loss håven från hans väst och håvade fisken åt honom. Han tittade en stund på fisken, därefter på mig, därefter på fisken och sa:

'Jaaaa... alltså den här var ju fin...'

Jag: 'Ja?'

Han: 'Tror du man kan den med sig hem - jag menar ni flugfiskare brukar ju vara catch&release-fanatiker...'

Jag: 'Klart som fan du ska ta den med dig hem!'

Han: 'Har du en priest?'

Jag: 'Skämtar du - jag har inte ens en håv, klart som fan jag inte har en priest.'

Han (vi stod 100-150 meter ut i vattnet): 'Ja, jag får väl gå i land och slå den i huvudet med en sten...'

Jag:' Jamenvafan - vad är det för fel på kidsen? Vricka nacken på fiskjäveln, slit av en gälbåge och stränga den i vadarna för i helvete...'

Han: *försöker vricka nacken på öringen, skär sig på tänderna*

Jag: *morrar* 'Hit med fiskjäveln!'

Han: *räcker över den, i håven*

Jag: *sliter av en gälbåge, blod sprutar, därefter vrikar jag nacken på fisken för att den inte ska spralla för mycket, tar upp en spole tafsmaterial och strängar fisken i killens vadare* 'Så, kan vi fortsätta fiska nu?'

Han och kompis: *ser ut som fågelholkar och tittar på det solbrända skäggiga monstret i extremt skitigtvadarställ från Simms med ett klent torrflugspö i handen*

Han: 'Vad i helvete är du för flugfiskare?'

Jag: 'En som vet hur man strängar och blöggar fisk...'
--

Det var en rolig dag - alltid kul att stuka folk


Jag fiskar iofs gärna i tweed, men mest för att det ser så jävla kul ut med extremt skitiga vadare, med en trvåkilosöring strängad från en bälteshälla... Övriga flugfiskare brukar som regel se ut som fågelholkar när de ser mig...

Men visst finns många rätt töntiga/snobbiga flugfisskare - som regel är de inte särskilt duktiga på att vare sig att kasta eller fiska med flugspö. En bra tumregel är:
'Ju mer utrustning, desto sämre flugfiskare'


Har varit med om ungtuppar som kommer fram och vill kolla på 'monstrets' flugask för att se vad jag fiskar med för flugor - alltid lika roligt att se dem plocka upp sina överfyllda flugaskar (alltid köp-flugor...) och därefter se deras min när jag plockar upp ett dussin flugor (sex märlor, sex ullsockar) på en korkskiva från bröstfickan...

Ofta kommer frågan: 'Ja men... resten då?'

Svaret blir det uppenbara: 'Jag behöver inte mer'.

När jag spinnfiskar har jag oftast 2 spön med mig, 8 olika beten i dublett, mer behöver man egentligen inte där heller. Extremt roligt att se folk dra med sig 8 askar i en hockeyväska när det ska fiskas i 2 timmar

De flesta som kommer fram och frågar är oftast gamla gubbar som är ute och trollar drag ibland. De mest inbitna sportfiskarna är också de drygaste. Marknadsföringen är extremt exploaterad och nya ”coola” beten och trender som minsann ska locka storfisken att hugga kommer varje år. Det ska också gärna presenteras av någon i cykeltröja,solglajor och keps. Men när det kommer till vattendrag och sjöar så är det hemligare än CIA’s underrättelsetjänst, absolut ingen får veta var mannen i cykeltröjan fiskar någonstans men beten,spön,rullar,linor, fan och hans moster ska vi alla minsann köpa till varje pris.

Sen har vi också det enormt kontraproduktiva förbundet ”Sportfiskarna” vara enda sakliga uppgift är att vårda bestånden av fisk i våra sjöar och hav. Förbundet startades 1919 och trots att det har gått sisådär 104 år sedan dess så har dom ännu inte lyckats lösa den enkla ekvationen att fler sportfiskare = högre fisketryck = mindre bestånd. Snacka om att motverka sig själva.