Utan att ha hängt med i din och Heratics diskussion, tänkte jag på ditt inlägg igår.
Jag har tidigare noterat och skrivit om att i domen/tingsrätten har L*ahanj benämnt de ljud som han hör utanför dörren med andra ord än sparkar. Citerar här nedan från förhör under utredningen och sedan rätten.
I förhör nämner han sparkar, men i rätten pratar han om slag och tramp.
Man kan ana åklagarens frustration, då han återkommer flera gånger till detta i förhöret i TR, och "lyckas" inte få L*ahanj att suttala ordet sparkar.
Jag uppfattar det som att åklagaren till sist, själv genom at låtsas som att han inte minns vad L*hanj sagt, fyller i ordet spaark eller stamp...
På det viset kan jag, även om jag vet att L*hanj tidigare i intervjuer pratat om slag eller sparkljud, så är det faktiskt omdelbarhetsprincipen som gäller i en domstol.
Att då man i domen bestämmer sig för att det är sparkar, utan att L*hanj yttrat det ordet själv en enda gång i rätten, utan det är enbart åklagaren som letar efer orden som L*ahanj ska ha uttryckt, det tycker jag känns allvarligt.
Nu har man i
domen inte benämnt det som att L*hanj säger sparkar utan:
s. 37
"
Efter att han hade ringt på dörren den andra
gången så hörde han ljud från väggen till vänster om dörren, det var som slag mot väggen,
mellan fem och tio stycken"
Men i sin bedöming av ljuden:
s. 57
"
Det finns två tänkbara förklaringar till de slag som Lahanj Kornasan hörde. Det skulle kunna
vara så att det han hör är någon kroppsrörelse som inträffat under den så kallade
konvulsionsfasen som rättsläkaren Aleksandra Lazarevic beskrivit kan förekomma under en av
de faser som kan inträffa under det att en människa stryps. Den andra mer troliga förklaringen
är att det är Tove som gör motstånd på det sätt hon kan. Johanna Leshem Jansson satt (enligt
sin egen uppgift) på Toves mage/bröst och hindrade henne från att resa sig. Johanna Leshem
Jansson hade då sina händer runt Toves hals. Om Tove hade haft sin händer fria hade hon
säkerligen använt dessa för att försöka betvinga Johanna Leshem Jansson på ett eller annat sätt.
Antingen genom att försöka få bort Johanna Leshem Janssons händer från sin hals eller att i
vart fall riva, klösa eller på annat sätt skada Johanna Leshem Jansson. Av bilderna från
restaurang Nöjet framgår att Johanna Leshem Jansson hade en kort kjol på sig och inte något
ytterligare på benen. Johanna Leshem Jansson hade sedan inga direkta tydliga skador på
kroppen enligt det rättsintyg som finns, se sid 11-13 i förundersökningsprotokollet som avser
de rättsmedicinska undersökningarna. Något eller någon måste alltså ha hindrat Tove från att
göra aktivt motstånd. Johanna Leshem Jansson har berättat att det var Maja Hellman som tog
tag i Toves händer/armar och höll i de medan hon själv fortsatte att hålla greppet om Toves
hals. Kvar återstår alltså att Tove kunde göra motstånd med sina ben/fötter. Allt talar för att det
är det som Lahanj Kornasan hör när han under en inte helt kort tid ringer två gånger på dörren
till Johanna Leshem Janssons lägenhet strax efter kl. 02.43. "
Från TR:
A 153/468
16 okt- 22
"
Under tiden han stod där lät det som att någon sparkade i väggen i badrummet[...]"
17okt
/471
"
L*ahanj sade att när han stod
utanför Johannas lägenhet så hörde han något som han uppfattade som sparkar i väggen på
toan inne i lägenheten. På fråga varför han tror att det kom från toan så beskriver Lahanj att
ljudet av sparkar kom precis till vänster om Johannas ytterdörr[...]"
Förhör TR:
https://www.youtube.com/watch?v=ca7subYElSs&t=13920s
ca 4:18 min
L: "
Så gick vi upp. Min pappa var påförsta trappan i början av då tappan upp utanför våra dörr, och så gick jag upp hela vägen till utanför hennes dörr. Ringde första gångne, ingen öppnar, ringer då en till gång. Efter en kort stund, så den tiden då, när jag ringt den andra gången, så hör jag ljud från väggen vid vänstra sidan som slag då, mellan 5- 10 slag. Efter det här, ropar jag till pappa. Jag säger: "Jag hör att det är ljud" och då säger min pappa: " Ja men du kan komma ner".
ca 4:29 min
Å:
"De här andra ljuden, vad är det för typ av ljud då?"
L: "Det var, det var som man går alltså, med högt tramp då."
ca 4:32:20 min
Å: "Vad är det för typ av ljud du hör?"
L: "Det var som slag mot väggen."
Å: "Mot den ytterväggen då?"
L: "Mot ytterväggen."
Å: "Hur..."
L: "Jag vet inte om det var exakt mot väggen om någon kanske trampa ner men jag hörde tydlig mot ut, jag alltså... (ohörbart)"
Å: "Mm"
L: "som misstänker..."
Å: Vad tänkte du att det var för ljud då?"
L: "Det var ljud som man hör...att..."
Å: "Men jag tänkte att du tänkte vad det var som, om du hade nån tanke när du stod där, vad det var som gjorde dom ljuden."
L: "Vad det var för ljuden ifrån?"
Å: "Ja"
L: "Det var nån rörelse av henne kanske."
Å: "Ok."
L: "Så att vi kände oss att det, alltså hon lever. Förstår du?"
Å: "Ok. Hur många såna där ljud eller, hörde du?"
L: "Mellan 5- 10 slag... (stycken?)."
Å: "Mellan 5- 10."
ca 4:34:00 min
Å: "Men när du lämnar dörren för att gå ner till din lägenhet då, har dom här spark, slag eller vad du nu uttryckte det, stamp eller vad du sa, slutat?"
Så domstolen "tolkar" här ganska fritt "slag, tamp, ljud från henne" till sparkar i väggen.
Nu säger jag inte att det inte var sparkar. Jag kan mycket väl tänka mig att det var det. Jag anser dock att en rätt ska vara väldigt objektiv, inte tolka och bestämma själv vad sljuden är för något, särskilt som att L*ahanj i rätten inte sagt en enda gång ordet spark.
Återigen, så hade den här utredningen haft glädje av en noggrannare uppföljning av L*ahanjs berättelse, både vad gäller tiderna, och ljuden. Då hade inte åklagaren behövt försökt få L*ahanj uttala ordet sparkar, något som rätten ändå lyckades fatta ändå.
Rekontruktioner upprepar jag.
