Citat:
Ja, operationer av både transsexuella och av intersexbarn bör ske tidigast vid 25 års ålder.
Fanns en intressant granskning om detta. Där ett transbarn fått hormonell behandling (för att stoppa puberteten) så länge att skelettet tog skada, med smärta etc. som följd. För mig låter det inte som vård, utan snarare som vård-skada. De som gav behandlingen menade säkert väl, men det blir ändå väldigt fel. Givetvis måste patient och patientens föräldrar (om patienten är minderårig) informeras ordentligt om sådana biverkningar och risken för detta om behandlingen bara fortgår.
Det måste finnas evidens i det de gör. Och raka rör vad gäller information till patienten.
Fanns en intressant granskning om detta. Där ett transbarn fått hormonell behandling (för att stoppa puberteten) så länge att skelettet tog skada, med smärta etc. som följd. För mig låter det inte som vård, utan snarare som vård-skada. De som gav behandlingen menade säkert väl, men det blir ändå väldigt fel. Givetvis måste patient och patientens föräldrar (om patienten är minderårig) informeras ordentligt om sådana biverkningar och risken för detta om behandlingen bara fortgår.
Det måste finnas evidens i det de gör. Och raka rör vad gäller information till patienten.
Om man lär sig vem som kommer vara trans för livet kan man ge hormoner tidigare och slipper stopphormoner. Detta låter kanske motsatt, men säg att i framtiden kan man skanna hjärnan och är dundersäker på vilket kön man kommer uppleva, då vore det möjligt. Jag längtar till man vet mer om hjärnan inte bara i detta avseendet. Jag är trött på psykiatrins gissningar om olika saker.
Sedan ligger det väl i samhällets natur att som det är så är bara de normalaste friska. Man kan inte vara minsta avvikande utan att ha en diagnos. Jag är helt tillfreds med att ha androgyna drag i mitt tänkande, det är trist att folk blir borttryckta för minsta lilla så att man måste organisera sig och bli en grupp. Tycker man kan acceptera mer som normalt. Man tror att det är mer acceptans nuförtiden men vete fan. Jag har inget behov av att "vara" ickebinär. Om man är man eller kvinna? Frågan är väl om man ens är människa. Känns som man kollar på mänskligheten lite ovanifrån och med skepsis. Känner ju en liten drös på nätet som inte är normala utifrån könet, och alla deras största problem är andra människor. Man blir lite ledsen. Vad skadar det att man stöttar folk? Man behöver inte alls tänka som dem, men bara ha normal hyfs och artighet.