Den stora samlingstråden om besvärliga grannar

Idag fattade vi ett beslut om att vi kommer att flytta.

Det som känns tråkigt med ett sådant beslut är såklart att vi renoverat och fixat i vår bostadsrätt under 2 års tid (har dock inte känt någon stress med renoveringen, utan gjort lite i taget). Läget är trevligt och avgifterna för att bo här är vettiga. Lägenheten köptes med visionen att denna skulle vara vår bostad under den tid som vi arbetade och studerade flitigt. När min utbildning började bli färdig skulle vi förmodligen kunna köpa ett hus ganska snabbt.

Men vi bor under buller varje dag och det blir inte bättre. Grannarna låter sina barn springa runt ohämmat. Nu senast har det verkligen eskalerat, med förklaringen att den ena av dem skall lära sig gå i gåstol och då vill deras andra barn springa bredvid och flytta på saker så att syskonet kan ta sig fram.

Vi störs varje dag. Det bullrar i timmar. På lugna dagar är det jordbävning mellan 7-9 på morgonen och sedan åter vid 14-tiden fram tills 20. På helgerna är det under hela dagen med smärre uppehåll emellan. Nu senast har det också varit en period då barnet ska hoppa och leka runt 7-tiden på helgen precis ovanför vårt sovrum. De vet mycket väl att sovrummet är där.

Vi lyckades få en fastighetsskötare att medla mellan oss och grannarna, som vid en tidpunkt sade att vi inte längre fick kontakta dem. Sedan gick de med på att det ändå är vettigt att kunna hålla dialoger med sina grannar.

Vi respekterar mycket av det de begär. När de sa att vi inte längre fick kontakta dem så slutade vi, för att på något vis försöka förmedla att vi inte accepterar hur mycket de låter så bankade vi tillbaka i taket. De stod inte ut med det eftersom deras barn blev skrämda av det (förståeligt) och bad oss sluta göra det. Vi poängterade då tydligt att de bör notera att vi faktiskt håller våra löften och respekterar dem när de ber oss sluta med något (vilket vi gjorde sedan dess).

Vi kontaktar dem enbart under premissen att de har stört oss under flera timmar. Idag exempelvis från 8.50 till efter 12-snåret. Då skrev vi att vi att det låter väldigt mycket och att vi skulle bli väldigt tacksamma om det kunde lugna ned sig lite. (Det är såhär vi skriver när vi väl skriver något). Vi fick till svar att vi måste "sluta klaga" om det låter mycket under rimliga tider på dygnet.

Det vill säga att de tycker det är fullt rimligt att låta (mycket) mellan 8 till 22 (enligt ordningsreglerna i föreningen).

Vi har aldrig fått ett ursäkta, ett förlåt eller en fråga om att få komma och själva bedöma hur mycket något låter ned till oss. Vi har aldrig fått frågan om hur vi har mått.

Däremot är det vi som ber om ursäkt för att dem stör oss. Vi har frågat dem hur dem har mått i allt detta.

Vi har i flera år tvingats leva under premissen att vår bostadsmiljö är bullrig i normalfallet. Vill vi ha lugn och ro så måste vi be om det. Fast samtidigt har vi nu för andra gången blivit tillsagda om att vi måste sluta be om det också.

För referens har vi kontaktat dem om att det låter vid ett tiotal tillfällen under två års tid. Detta i relation till att vi störs av dem på daglig basis. Sedan hade vi förvisso en period under några månaders tid då vi bankade tillbaka i taket vid 3 tillfällen.

Här även referens på hur normala 5 minuter låter hemma hos oss. Det låter desto mer just nu eftersom att möbler också flyttas runt.
https://on.soundcloud.com/ei3ES

Många gånger när vi skriver att det låter mycket och vi skulle bli tacksamma om det kunde lugna ner sig så svarar dem att "vi förstår att det låter mycket nu". Jag hade gärna velat få dem att reflektera över hur det hade känts om vi svarat så när dem bett oss sluta banka i taket. "Vi förstår att det låter mycket när vi bankar i taket." Och sedan inget mer.

Jag har nog aldrig stött på något mer hopplöst än detta. Men jag vill aldrig hamna i den situationen där man tvingas fram till att vara något man inte är. Det är verkligen inte med gott samvete som en står där och bankar upp till taket, men man drivs till slut dit när någon är så pass invasiv på ens liv och påverkar en så mycket.

Vi har bett styrelsen om hjälp, styrelsen sköt det ifrån sig till en utomstående fastighetsförvaltare. Förvaltaren är förvisso vettig, men efter att ha försökt bli respekterade av grannarna i två års tid tycker jag att det får räcka.

Jag blir fysiskt och psykiskt påverkad av att bo i detta tumult och jag ser fram emot att få flytta någon annanstans nu

Jag hoppas verkligen att de kan vara tysta när lägenheten har visning bara

Jag behövde bara skriva av mig om detta. Det känns såklart tråkigt att tvingas ut ur en annars väldigt trevlig bostad som jag hoppades skulle bli mitt hem.

Det är viktigt att ha med sig att det är hälsoskadligt att bo i en bullrig miljö. Forskning visar att det ökar nivåerna av stresshormonet kortisol i blodet vilket ökar risken för hjärt-kärl sjukdomar, det försämrar också inlärningsförmågan och ger psykiska besvär.

Det är det inte värt.

Sådär låter det hos mig också framförallt från kl.21:30 till så sent som kl. 02 ibland.

Idag fattade vi ett beslut om att vi kommer att flytta.

Det som känns tråkigt med ett sådant beslut är såklart att vi renoverat och fixat i vår bostadsrätt under 2 års tid (har dock inte känt någon stress med renoveringen, utan gjort lite i taget). Läget är trevligt och avgifterna för att bo här är vettiga. Lägenheten köptes med visionen att denna skulle vara vår bostad under den tid som vi arbetade och studerade flitigt. När min utbildning började bli färdig skulle vi förmodligen kunna köpa ett hus ganska snabbt.

Men vi bor under buller varje dag och det blir inte bättre. Grannarna låter sina barn springa runt ohämmat. Nu senast har det verkligen eskalerat, med förklaringen att den ena av dem skall lära sig gå i gåstol och då vill deras andra barn springa bredvid och flytta på saker så att syskonet kan ta sig fram.

Vi störs varje dag. Det bullrar i timmar. På lugna dagar är det jordbävning mellan 7-9 på morgonen och sedan åter vid 14-tiden fram tills 20. På helgerna är det under hela dagen med smärre uppehåll emellan. Nu senast har det också varit en period då barnet ska hoppa och leka runt 7-tiden på helgen precis ovanför vårt sovrum. De vet mycket väl att sovrummet är där.

Vi lyckades få en fastighetsskötare att medla mellan oss och grannarna, som vid en tidpunkt sade att vi inte längre fick kontakta dem. Sedan gick de med på att det ändå är vettigt att kunna hålla dialoger med sina grannar.

Vi respekterar mycket av det de begär. När de sa att vi inte längre fick kontakta dem så slutade vi, för att på något vis försöka förmedla att vi inte accepterar hur mycket de låter så bankade vi tillbaka i taket. De stod inte ut med det eftersom deras barn blev skrämda av det (förståeligt) och bad oss sluta göra det. Vi poängterade då tydligt att de bör notera att vi faktiskt håller våra löften och respekterar dem när de ber oss sluta med något (vilket vi gjorde sedan dess).

Vi kontaktar dem enbart under premissen att de har stört oss under flera timmar. Idag exempelvis från 8.50 till efter 12-snåret. Då skrev vi att vi att det låter väldigt mycket och att vi skulle bli väldigt tacksamma om det kunde lugna ned sig lite. (Det är såhär vi skriver när vi väl skriver något). Vi fick till svar att vi måste "sluta klaga" om det låter mycket under rimliga tider på dygnet.

Det vill säga att de tycker det är fullt rimligt att låta (mycket) mellan 8 till 22 (enligt ordningsreglerna i föreningen).

Vi har aldrig fått ett ursäkta, ett förlåt eller en fråga om att få komma och själva bedöma hur mycket något låter ned till oss. Vi har aldrig fått frågan om hur vi har mått.

Däremot är det vi som ber om ursäkt för att dem stör oss. Vi har frågat dem hur dem har mått i allt detta.

Vi har i flera år tvingats leva under premissen att vår bostadsmiljö är bullrig i normalfallet. Vill vi ha lugn och ro så måste vi be om det. Fast samtidigt har vi nu för andra gången blivit tillsagda om att vi måste sluta be om det också.

För referens har vi kontaktat dem om att det låter vid ett tiotal tillfällen under två års tid. Detta i relation till att vi störs av dem på daglig basis. Sedan hade vi förvisso en period under några månaders tid då vi bankade tillbaka i taket vid 3 tillfällen.

Här även referens på hur normala 5 minuter låter hemma hos oss. Det låter desto mer just nu eftersom att möbler också flyttas runt.
https://on.soundcloud.com/ei3ES

Många gånger när vi skriver att det låter mycket och vi skulle bli tacksamma om det kunde lugna ner sig så svarar dem att "vi förstår att det låter mycket nu". Jag hade gärna velat få dem att reflektera över hur det hade känts om vi svarat så när dem bett oss sluta banka i taket. "Vi förstår att det låter mycket när vi bankar i taket." Och sedan inget mer.

Jag har nog aldrig stött på något mer hopplöst än detta. Men jag vill aldrig hamna i den situationen där man tvingas fram till att vara något man inte är. Det är verkligen inte med gott samvete som en står där och bankar upp till taket, men man drivs till slut dit när någon är så pass invasiv på ens liv och påverkar en så mycket.

Vi har bett styrelsen om hjälp, styrelsen sköt det ifrån sig till en utomstående fastighetsförvaltare. Förvaltaren är förvisso vettig, men efter att ha försökt bli respekterade av grannarna i två års tid tycker jag att det får räcka.

Jag blir fysiskt och psykiskt påverkad av att bo i detta tumult och jag ser fram emot att få flytta någon annanstans nu

Jag hoppas verkligen att de kan vara tysta när lägenheten har visning bara

Jag behövde bara skriva av mig om detta. Det känns såklart tråkigt att tvingas ut ur en annars väldigt trevlig bostad som jag hoppades skulle bli mitt hem.

Det är viktigt att ha med sig att det är hälsoskadligt att bo i en bullrig miljö. Forskning visar att det ökar nivåerna av stresshormonet kortisol i blodet vilket ökar risken för hjärt-kärl sjukdomar, det försämrar också inlärningsförmågan och ger psykiska besvär.

Det är det inte värt.

En sådan som alla män har hemma!!

Innan du slog blev du tvungen att bygga ett torn för att nå upp? 4 stolar räckte det?
Gummi och plast är snarlikt iaf.

Ni har alla slagit hål i taket, medans jag kan skryta med att det igår blev ett svart knappt
skönjbart märke! som fömodlgen går att tvätta bort med vatten efter gårdagens utbrott

Det låter ju som en typisk barnfamilj men vad jag reagerar på är att dom stör så länge och ofta.
Är dom stora barnen inte på förskolan? Är dom aldrig ute och leker?
Jag har barn själv som definitivt gör sin del av höjd volym och hela området är fyllt med ungar.
Men det är ju inte som att barnen står och hoppar och skriker nog stop i vardagsrummet i flera timmar, man stör lite här och lite där. Och vardagar är det ju ett icke problem då dom går loss på förskolan istället.
Vill du jävlas innan flytt kan du ju göra en soc-anmälan och hänvisa till att barnen aldrig lämnar hemmet.

Jo, deras äldsta barn skall vara på förskolan tisdagar - torsdagar mellan 9-14 tror jag att det är. Förskolan ligger på vår bakgård, vi bor faktiskt precis ovanför den.

Upplevelsen för oss är att det är brötigt innan vi lämnar för jobb/universitet och att det sedan är brötigt när vi kommer hem.

Vardagarna är inte så roliga, men de fungerar ändå relativt eftersom det brukar lugna ned sig runt 20.00 och det brukar handla om stökiga perioder varvade med att det är lugnare.
Helgerna, långhelger, semester osv. då är det inte roligt att vara här alltså.

Skulle inte vilja jävlas med dem genom att blanda in socialen, de verkar vara fina föräldrar.

Det stora bekymret är väl att de är helt icke-ursäktande när det gäller deras barn. De har ingen känsla för hur länge de håller på och kan knappast inse hur mycket det faktiskt låter (tror jag).

De är ganska brötiga överlag. En sak som de alltid gör och som jag alltid funderat på hur man orkar är att de släpper ned sin toalettsits så pass hårt att den studsar tillbaka. Det låter väldigt högt ned till oss, så det lär låta orimligt högt hos dem tänker jag.

En annan gång hörde jag ett litet barn gallskrika under hela mitt besök i matbutiken, sådär så att folk vände sig om och undrade vad som hände - och det var dem (såklart)

De gjorde en väldigt stor sak över att de satte tassar på sina stolar, vilket jag nämnt tidigare. Så de verkar ha ganska starka principer på att de minsann skall få leva som de vill i sin lägenhet. Hade deras barn velat börja dribbla basketboll eller spela trummor om några år så tror jag absolut inte att de hade funderat på om det var lämpligt. Som de gör nu ungefär så svarar de strikt med att barn inte kan bindas upp.

Det som är så ironiskt är väl att de anser att vi stör dem, för att de stör oss. Och de anser sig ha rätten att säga åt oss att sluta (så slipper de bli störda av oss). Jag önskar ju att jag hade kunnat ta samma beslut. Bara besluta att de inte längre ska störa mig.

Men de respekterar inte oss.

När är huset byggt?
När jag och min familj tidigare bodde i lägenhet var det lyhört utav fan. Ständigt hörde man grannar kolla på tv, spela musik, sjunga i duschen och så vidare.
Fast o andra sidan levde mina ungar rövare emellanåt så vi var väl inte guds tystaste familj heller. Det kom dock aldrig någon och klagade.
Nu bor vi i radhus från samma tidsepok och det är otrolig skillnad. Hör knappt någonting från grannarna trots barnfamiljer på båda sidorna utom om någon kanske skriker som fan eller springer i trappan men det är väldigt sällan.
Har man en barnfamilj ovanför i lägenhetshus så är det nog bara att beklaga om det är en tyst lägenhet man är ute efter.

Detta huset är definitivt gammalt och lyhört

Nästa lägenhet skall vi definitivt se till att vi hamnar längst upp eller att vi inte riskerar att bo under en barnfamilj. Det behöver absolut inte vara helt tyst. Men det får gärna vara standard att hemmet är ett lugnt ställe att komma hem till

Jo, deras äldsta barn skall vara på förskolan tisdagar - torsdagar mellan 9-14 tror jag att det är. Förskolan ligger på vår bakgård, vi bor faktiskt precis ovanför den.

Upplevelsen för oss är att det är brötigt innan vi lämnar för jobb/universitet och att det sedan är brötigt när vi kommer hem.

Vardagarna är inte så roliga, men de fungerar ändå relativt eftersom det brukar lugna ned sig runt 20.00 och det brukar handla om stökiga perioder varvade med att det är lugnare.
Helgerna, långhelger, semester osv. då är det inte roligt att vara här alltså.

Skulle inte vilja jävlas med dem genom att blanda in socialen, de verkar vara fina föräldrar.

Det stora bekymret är väl att de är helt icke-ursäktande när det gäller deras barn. De har ingen känsla för hur länge de håller på och kan knappast inse hur mycket det faktiskt låter (tror jag).

De är ganska brötiga överlag. En sak som de alltid gör och som jag alltid funderat på hur man orkar är att de släpper ned sin toalettsits så pass hårt att den studsar tillbaka. Det låter väldigt högt ned till oss, så det lär låta orimligt högt hos dem tänker jag.

En annan gång hörde jag ett litet barn gallskrika under hela mitt besök i matbutiken, sådär så att folk vände sig om och undrade vad som hände - och det var dem (såklart)

De gjorde en väldigt stor sak över att de satte tassar på sina stolar, vilket jag nämnt tidigare. Så de verkar ha ganska starka principer på att de minsann skall få leva som de vill i sin lägenhet. Hade deras barn velat börja dribbla basketboll eller spela trummor om några år så tror jag absolut inte att de hade funderat på om det var lämpligt. Som de gör nu ungefär så svarar de strikt med att barn inte kan bindas upp.

Det som är så ironiskt är väl att de anser att vi stör dem, för att de stör oss. Och de anser sig ha rätten att säga åt oss att sluta (så slipper de bli störda av oss). Jag önskar ju att jag hade kunnat ta samma beslut. Bara besluta att de inte längre ska störa mig.

Men de respekterar inte oss.

Jag har en hyresrätt och varje morgon ca kl 05:30 så vaknar jag upp klarvaken utav vibrationerna från min granne som dunkar greta gris på maxvolym i en slags stereo eller något.

Detta har en negativ inverkan på min vardag/humör och frågar ofta mig själv varför jag inte klagat till hyresvärden tidigare.
Borde jag klaga för hyresvärden/ringa till störningsjouren?

Bästa hälsningar.

Prova med att knacka på dörren till grannen först innan du går steg 2.