"Är det humanism eller girighet som ligger bakom svenskens hat mor invandrare?"

Det största eländet i världen orsakas utav just utopiska ideologier som bara skapar motsatsen till vad det uppger sig förespråka. Idealism är en återvändsgränd och under den fina ytan egentligen mer misantropisk och cynisk än jag själv någonsin kan anklagas ha varit eller kan vara. Se där.

Men: tror du att det beror på att det inte egentligen förespråkar vad det uppger sig förespråka, eller på att det är inherent omöjligt att åstadkomma något som är ... ja, empatiskt?

Du fattar ju uppenbarligen åtminstone att du är misantropisk och cynisk, och därmed borde du ju också fatta att du hör till en liten utkantsfalang som inte riktigt kan förutsätta att resten av världen funkar likadant.

Du ger din katt mat eller så göder du 20 afrikaner.

Avliva dina syskon och låt 100-tals afrikaner leva för deras pengar.

Varje kaffe latte du suger i dig - poff, där försvann två afrikanska barn till som inte fick sitt nötmojs.

Ibland tänker jag på varför jag bryr mig om mina syskons problem men inte "samhällets problem". Är det för att helt enkelt jag älskar mina syskon? Att jag känner en skyldighet att hjälpa dem? Att det inte ens finns något som heter "samhällsproblem"?

Spontant tror jag att det mest sannolika svar är att jag helt enkelt vill att mina syskon också ska lyckas med sina liv och inte var en börda för det orsakar mig problem jag helst vill vara utan. Å andra sidan bryr jag mig inte lika mycket om grannens, Sveriges eller mitt andra lands problem lika mycket. Knappt någonting faktiskt.

Men svenskar verkar bry sig mycket. Så frågan är varför de bryr sig om invandring och vilka problem den för med sig? Är det för att svenskar älskar invandrare och vill inte se dessa ha problem? Eller för att svensken vet att invandrares problem blir så småningom ens egna problem? För att säga det tydligt, är det humanism eller girighet som ligger bakom svenskens hat mor invandrare?

Jag som muslim bör bry mig om samhället. Och bör bry mig om världen. Det är en skyldighet inom islam. Eller åtminstone beroende på hur det ser ut i världen i övrigt och tiden man råkar befinna sig i.

Jag kan ha en egen gård där jag producerar egen mat och leva ett enkelt liv. Så ointresserad av världen är jag. Men jag vet att de (världen) inte fixar det själva. Och att min gård inte kommer överleva om jag låter resten av världen sköta resten av världen. De kommer att hämta sina problem så småningom till min gårds gränser. Därför känner jag en skyldighet att kliva in och agera som världspresident. Men jag orkar inte bry mig.

Varför orkar jag inte det då? Är det för att jag känner att det inte går att fixa? Alltså att jag känner att det är för stort för mig? Kanske tänker svenskens klarare när han tror att det går att fixa Sveriges problem som om Sverige vore en gård? Äsch jag är trött så jag stannar här. Hoppas ni förstår ändå vart jag vill komma fram till.

Eller så låter jag mina syskon och afrikanerna dela på resurserna. Det har inte fallit dig in att det skulle vara en möjlighet?

(Det är lugnt: jag är kattallergiker och dricker inte latte. Redan där har vi ju sparat en del resurser. Hur har du bidragit till den kosmiska balansen själv, förresten? )

Men: tror du att det beror på att det inte egentligen förespråkar vad det uppger sig förespråka, eller på att det är inherent omöjligt att åstadkomma något som är ... ja, empatiskt?

Du fattar ju uppenbarligen åtminstone att du är misantropisk och cynisk, och därmed borde du ju också fatta att du hör till en liten utkantsfalang som inte riktigt kan förutsätta att resten av världen funkar likadant.

Är verkligen dina syskon lika sugna som du på att dela med sig till afrikanerna?

Och när det gäller dig, jag tänker folkhögskola (skattesubventionerad så klart), virkad töntmössa, många snälla tankar så länge det är bekvämt för dig själv - vad sägs om att rikta dom tankarna mot ditt eget folk och ditt eget land? Finns 10 000-tals hemlösa svenskar som lever i svår misär. Varför hjälper du inte dom?

Tycker du att det är finare att hjälpa negrer i Afrika? Är du en sån som åker ner dit och bygger en tafflig tegelvägg och äter upp all mat från FN?

Antingen förstår du inte eller så vantolkar du mig.

Det är lite gulligt hur ni alltid börjar marginalisera mig och påpeka hur pass ensam jag är i världen så fort argumenten tryter för er. Men jag vill vara ensam och utstött. Så det spelar ingen roll. Jag har inget syfte eller uppsåt att försöka få världen att tänka som mig. Jag vill bara stänga dörren och låta världen vara dum i huvudet utan mig vid det här laget. Att det finns fantastiska och underbara människor på individnivå i världen betyder inte att vi som helhet inte ställer till för planeten och varandra med all jävla ideologi och religion mer än någon annan varelse på jorden ens kan försöka komma i närheten av. Och det blir bara värre och värre. Inte bättre. Hur pass moraliska och medvetna du och andra än vill inbilla er att vi tydligen blivit medans allt egentligen bara blir värre.

Vad mina syskon tycker skiter jag i, de ska dela med sig lik förbannat.
.

Du vill ju hjälpa så många som möjligt - om dina syskon avlivas så kommer många fler afrikaner att kunna frodas. Vad tvekar du om?

Inga gränser, inga folk, inga släktband - det kan ju inte spela dig någon större roll ifall dina syskon avlivas? Varför ska just de få leva? Varför ska inte 200 afrikaner få leva i deras ställe? Du bryr dig ju inte.

Jag är inte så värst intresserad av du tycker. Jag är intresserad av hur man gör världen bättre, utifrån de (givetvis helt sugigt hopplösa, men ändå) förutsättningar som står till buds.

Anser du att det är helt meningslöst att försöka komma åt de där fantastiska och underbara människorna som trots allt finns, och göra det bästa av det de kan åstadkomma? Ja, för fan, det mesta blir värre, men tror du att det är helt på förhand kört att försöka motverka det i någon som helst utsträckning?

Jag är inte så värst intresserad av du tycker.

Jag är intresserad av hur man gör världen bättre

Anser du att det är helt meningslöst att försöka komma åt de där fantastiska och underbara människorna som trots allt finns, och göra det bästa av det de kan åstadkomma? Ja, för fan, det mesta blir värre, men tror du att det är helt på förhand kört att försöka motverka det i någon som helst utsträckning?