Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Håller med om att J s tårar i rätten är pinsamma och skapar en otäck känsla.
J s beskrivning av vad M gjort i badrummet är inte ens brottsligt. Det är ett ytterst märkligt sätt att hämnas på. J berättade att allt var en olyckshändelse, M tog bort T s händer från Js hals och höll ner dom några sekunder. J tar på sig i princip allting av bortforslingen och bränningen. Hon lämnar en kontraproduktiv historia, där hon gör gärningen värre främst för sig själv.
Precis så. Hade J verkligen velat sätta dit M ordentligt så hade hon gjort det.
Det gör hon inte, hon sätter dit sig själv.
J beskriver rätt trovärdigt hur de oftast hängt ihop och varit närvarande bägge två, men all brottslighet har alltid skett på Js initiativ och med J som mest och ibland också den enda aktiva.
Med undantag av några enstaka självbevarande försköningar, har J i princip berättat det som förefaller vara sanningen om och kring mordet. Detaljerna går till minst 95% ihop med alla andra bevis.
J var också den som spontant valde att börja berätta.
Ms historia kommer däremot inte upp i ens 20% i trovärdighet. Den kräver allt för många osannolika krumbukter för att kunna förklara övriga omständigheter.
M framstår tyvärr inte som sanningsenlig ens i rätten när hon till slut erkänner vissa delar.
