21-åriga Tove försvunnen i Vetlanda (2022-10-16). Hittad död (2022-11-02)

Hon berättar även för sin medsittaren att J ristat sönder en kompis bil. Det borde vara när dom sprayade kompisens bil. Men även här skyller hon på J och utelämnar sin egen medverkan.

Jag har verkligen ingen sympati med J. Men jag får uppfattningen att hon faktiskt bryr sig om M. Flera gånger under hennes förhör försvarar hon M s beteende. Hon gråter även när hon pratar om hur bra vän M har varit. Kan faktiskt inte minnas ett enda ont ord J nämnt om M. Inte ens i dom sista förhören eller i rätten pratar hon illa om M. Trots att M vänt J ryggen och beskrivet henne som en mördare som var euforiskt glad efter mordet.

Aha, så du menar!
Jag hade Ms perspektiv som utgångspunkt och reflekterade inte direkt över Js.

Ja, att systerskapet var ömsesidigt tror jag också. Jag har vid flera tillfällen jämfört dem med handen i handsken. De uppfyllde varandras behov. Att de varit så tighta I flera år visar också tydligt att de hade stort utbyte av varandra. J var full av idéer och M gillde dem och hakade på.

Den stora skillnaden var väl att M var medvetet mån om deras förhållande och ville göra J till lags och inte misshaga henne. J föreföll inte så "omsorgsfull". Även om hon hade behov av M verkade hon inte medveten om det och drog sig inte för att "straffa" M då hon inte levde upp till förväntningarna. Att M skulle kunna surna till och rentav bryta vänskapen tror jag inte ens fanns på Js karta.

Det gör att jag inte ser dem som fullt jämbördiga även om M uppfattade dem så.

Jag tror dock att båda känner lika stor saknad nu och har lika starka känslor för varandra, även om förtroendet eventuellt blivit naggat i kanten under FUP-läsning och rättegång.

Det var ett tillfälle och M uppgav fler, vilka minns jag inte.

Jag tror tvärtom, att J inte bryr alls om M, utan det är helt enkelt strategi för at verka empatisk och trovärdig.

Maja upplever jag som mer känslomässig och som med svårighet kan berätta delar, och extra svårt blir det när hon ska berätta om att Johanna verkar glad och nöjd efter brottet (när de är vid Illharjen).

Jag får jättedåliga vibbar av Johanna när ajg lyssnar på henne. Beräknande och slipad.

Jag reagerar inte bara på att Maja sätter sig själv på brottsplatsen, vaken, utan också på att hon faktiskt inte säger att hon frågar Johanna om vad som har hänt, inte ens när hon blir väckt.

Jag tänker att om hon var skyldig och ljuger och ändå säger att Johanna är den som berättat för henne att det är hon som dödat Tove (först när de är vid Illharjen), varför säger hon då inte att hon frågade redan då när hon blir väckt?

Rent instiktivt tänker man att man skulle göra så, och en lögnaktig berättelse skulle även den innehålla sådana saker som att jag, jag frågade det.

Jag upplever den biten som trovärdig av just den anledningen. Varför hon inte frågar... det r den helt osunda relationen de har.

Jag tror också på att ohanna verkade glad och nästan euforisk vid Illharjen. Det tror jag inte att Maja har förmågan att hitta på själv.

Passar in på hur naricsssitiska personer verkar reagera när de äntligen fått lätnad av att ha "blivit av med det stora problemet" som "försört" deras liv. Hur ska en 18- åring kunna fabulera ihop det?

Hon berättar även för sin medsittaren att J ristat sönder en kompis bil. Det borde vara när dom sprayade kompisens bil. Men även här skyller hon på J och utelämnar sin egen medverkan.

Jag har verkligen ingen sympati med J. Men jag får uppfattningen att hon faktiskt bryr sig om M. Flera gånger under hennes förhör försvarar hon M s beteende. Hon gråter även när hon pratar om hur bra vän M har varit. Kan faktiskt inte minnas ett enda ont ord J nämnt om M. Inte ens i dom sista förhören eller i rätten pratar hon illa om M. Trots att M vänt J ryggen och beskrivet henne som en mördare som var euforiskt glad efter mordet.

Ja, precis. Minns det, hon såg jeansen och bar hud eller liknadne mellan lakanet.

Eller så hade Johanna en jeansjacka på sig, för det var ju ändå oktober.

Jag tror att båda saknar varandra mycket, både umgänget och stödet.

Dina ord får mig att fundera över om J kanske är den som lider mest av att deras systerskap fått avbräck. M har sin familj och sitt "gamla liv" att falla tillbaka på. J har inget alternativ att återvända till och hennes fostran har gått ut på att hon ska bli självständig och klara sig själv, även om föräldrarna förmodligen varit stöttande.

Bara en reflektion.

J:s tårar ger jag inte mycket för. Hon började gråta när hon berättade om den fina kremeringen hon ville ge T också. Om hon talade illa om M så skulle hämndbegäret bli uppenbart och trovärdigheten sjunka när hon berättar om M:s del i mordet.

J:s tårar ger jag inte mycket för. Hon började gråta när hon berättade om den fina kremeringen hon ville ge T också. Om hon talade illa om M så skulle hämndbegäret bli uppenbart och trovärdigheten sjunka när hon berättar om M:s del i mordet.

Johanna har säkert en annan upplevelse. Extremt farligt att bara ta del av den ena partens historia och döma efter det .

Nu är det i och för sig en jävla skillnad på att spela fotboll och styrketräna och att slåss. Då jag i min ungdoms dagar slogs i princip varje helg (för det är sånt man gör i norrland på helgerna när man dricker sprit) så jag har sett enorma killar som tagit 200kg i bänk fått stryk av betydligt mindre killar på ca 70kg och kanske tar sin kroppsvikt med lite tur i bänken.

Det är någonting helt annat att vara stark och uthållig och veta hur man ska bete sig när det blir slagsmål och allra helst när man blir strypt.
Många reagerar med vild panik eller blir helt paralyserade vid dylika tillfällen.

Jag säger inte att det gått till si eller så, men om J skulle satt sig på Toves armar och sedan strypt henne så är det inte lång stund förrän hon blir medvetslös, lägg till att hon fått en smäll i bakhuvudet och hade konsumerat alkohol under kvällen och det var dessutom sent, hon kanske inte hade ätit ordentligt och hade relativt dåligt med ork att slå tillbaka.

Däremot kan jag också se att det gått till som tingsrätten säger, att J med hjälp av M tagit fast Toves armar och händer medans J strypt henne med tvåhandsfattning runt strupen.

Men att förklara det som att Tove "var stark för att hon spelade fotboll och styrketränade" och att detta skulle göra att det i faktum spelade någon roll i en situation som inte hade med just fotboll eller marklyft att göra, det ger en dålig förklaring. Slagsmål är som sagt någonting helt annat än att gå på ett fridfullt gym eller springa runt koner och slå frisparkar och hörnor.

Ju mer jag läser om det hela skulle jag säga att J i samråd med M bragd Tove om livet, det var nog J som börjat slåss med Tove och "M" som en "god vän" försökt hjälpa till, antingen genom att lägga sig på Toves underkropp eller att hålla i hennes händer, jag tror inte det var planerat som ett mord genom värsta brottsplanen, men likväl var det så det blev.
Livstid tycker jag inte att det är straffmässigt värt för detta dåd. 16-18 år för den äldre bruttan och 12-14 för den yngre känns i mina ögon ganska rättvist. Det var en sjukt, sjukt jävla dum grej de gjort sig skyldiga till, men ändå...gjort i tillfället och "ungdomligt oförstånd" krings konsekvenser av sitt handlande.

Det är min åsikt kring det hela varje fall.

Praktiskt ändå att "glömma" den starkaste bevisningen, grannens vittnesmål.