Citat:
Ursprungligen postat av
sybel
Nu tänker jag vara så där jobbig igen och ifrågasätta din slutsats. Ditt och mitt utgångsläge är diametralt motsatt och vi tolkar utefter det.
I P7 an fick M berätta fritt utifrån en frågemall. Hon föreföll helt trygg med Js berättelse, den var väl inövad och hon kunde slappna av i förvissningen att det bara var DEN berättelsen som skulle kunna fria dem.
Det finns en möjlighet att hon stängde av allt annat, som om det inte fanns, vilket jag också tror att hon gjorde då det var alldeles för mycket och för traumatiskt.
Jag skulle kunna tänka mig att hon blivit något avtrubbad i Js sällskap, men grunden till att hon inte visar så mycket utåt tror jag går att finna i hennes personlighet, dock inte i någon känslokyla. Det tror jag inte på. Då hade hon troligtvis inte mått så dåligt som hon gjort. Jag tror mer på att hon inte har så yvigt känsloregister, kanske med något litet autistiskt inslag men inte nödvändigtvis. Hon är varken autistisk eller dramaqueen men var på skalan hon befinner sig vet vi inte. Det förefaller dock vara på den nedre halvan.
Möjligheten att hon mentalt fortfarande inte riktigt landat i vad som hände skulle eventuellt också kunna påverka lite.
J s berättelse var bara en liten del av undersökningen. Läkarens uppgift är att göra en psykiatrisk bedömning, inte utreda brottet. Dom pratade bla alkohol/narkotia, hennes adoption, familjeförhållanden, idrott, hennes vänner, kärleksrelationer. Ska inte upprepa mig, men läkaren uppfattade inga konstigheter med henne.
Visst kan hon undvikit att tänka på vissa saker som hon tycker är jobbiga. Men att blockera dom helt eller förtränga dom ser jag som orimligt när hon i detalj kan beskriva delar av händelseförloppet. Även delar som är jobbiga. Skulle det vara så att hon traumatiserats av vad hon såg, borde läkaren, sjuksköterskan eller häktespersonalen uppmärksammat detta. Hon borde fått hjälp med att minnas. Hon visar helt enkelt inte på några som helst tecken på vare sig chock eller traumatisering.
Att hon mår dåligt är vi överens om men orsaken till det är vi oense om. Hon har haft så många chanser att underlätta för T s anhöriga som hon inte tagit. Fhl har uppmanat henne, refererat till hennes egna föräldrar men ingenting har bitit. Hon har från första dagen hon blev häktad till idag satt sig själv i första rummet.
Hon har diagnosen adhd thats it! Ska det förklara hennes känslokyla? Hon har under 15 förhör inte visat på en enda känsloyttring förutom när hon skattar åt frågan om hon och J är ett par. Betänkt då att dom pratat om en ung tjej som blivit mördad, släpad i gruset, uppeldad, ansiktet smält! En gång gråter hon i rätten, det är precis efter hon har berättat att J talat om för henne att hon kommer ta livet av sig om hon hamnar i fängelse.
Minnena finns där men hon verkar helt enkelt inte påverkas av dom som en normal människa hade blivit! Det är min tro.
