21-åriga Tove försvunnen i Vetlanda (2022-10-16). Hittad död (2022-11-02)

Kroppen var enligt Rättsläkaren svårt ansatt av två bränder, djurangrepp som bl a resulterat att stora delar av en arm saknades, släpskador och skador efter att kroppen burits samt av väder och vind i oktober under 17 dygn.
Det gick inte längre att på de yttre delar av kroppen entydigt faställa skador av att Ts armar hållits fast.

Varför M inte anses trovärdig beror på att rädslan, chocken och dom förträngda minnena kom på tal först efter att J erkänt och berättat att M höll i T s händer. Innan det var hon inte rädd för J, och hon kunde detaljrikt och med inlevelse berätta om händelseförloppet under kvällen.

Ja den ena handen var skadad , svullen och blå . Som en klämskada .
Den andra handen var för intakt för att se .
Hade inte de knipit sina fula trutar så länge , så hade inte djur förstört den så man hade kunnat se om den hade liknande skador .

Ett argument som anförs från åklagarhåll är att han bedömer det som osannolikt att M sov under tiden mordet pågick. Men även om sannolikheten är låg så kan den bedömningen i sig inte användas som premiss för att komma fram till slutsatsen att M höll fast T:s händer.

Vi kan förmoda att hon hört något, men valde att låta bli att ingripa. Befann hon sig i annat rum, såg hon heller ingenting.

02:19 är redan utredd och klarlagd. Hade TR valt att gå på Rullmans tid för överfallet, dvs 02:30, så hade eventuellt även 02:43 kunnat förklaras med att M stiger upp efter att T avlidit.

Men nu valde man att lita på påstådd tid, utan att lägga en tidslinje därtill. Vad som är förvånande är att advokaten aldrig hänvisar till FUP och vad som sagts tidigare i de första förhören med grannen där han uppger ett annat klockslag.

02:40 motsäger tidigare vittnesmål. Samt angivna tider för samtal i trappuppgången, väntetid på J osv.
Nu har TR fått uppfattningen att grannen har nämnt den tiden från första början och bara godtagit den rakt av utan att ifrågasätta.

Hörs dunsen så sent som 02:41 med grannen utanför J:s dörr efter 02:43 (ur domslut) så rimmar de tiderna illa med att J lämnar lgh för att åka iväg till Donken med grannen 02:46; 2-3 min senare - det är uppenbart.

Med 02:40 som utgångstid är det självklart att 02:43 bedöms som att M närvarar, eller åtminstone är uppe och går under tiden.

Kroppen var enligt Rättsläkaren svårt ansatt av två bränder, djurangrepp som bl a resulterat att stora delar av en arm saknades, släpskador och skador efter att kroppen burits samt av väder och vind i oktober under 17 dygn.
Det gick inte längre att på de yttre delar av kroppen entydigt faställa skador av att Ts armar hållits fast.

Ja, det har inte framkommit att J misshandlat T genom berättelsen i bilen vid Illharjen. Enligt M sa J att hon fällde henne och ströp henne.

Hon kunde berätta om de delar som var ofarliga, ja. Som inte triggade ångesten. Att återberätta J:s ord gör hon gång på gång, vilket i sig fungerade lugnande. Det andra kunde hon hålla ifrån sig för det hade ju aldrig inträffat.

Psyket är finurligt och hittar sina egna vägar för att undvika ångest.

Enda anledningen till att jag skulle tro det är att det inte finns några vittnen på en plats fullt med folk nära stängning.
Kanske ingen som vill vittna om det eftersom T inte finns i livet längre och att man inte vill ge J någon fördel för att man känner till hennes sätt.

Enda anledningen till att jag skulle tro det är att det inte finns några vittnen på en plats fullt med folk nära stängning.
Kanske ingen som vill vittna om det eftersom T inte finns i livet längre och att man inte vill ge J någon fördel för att man känner till hennes sätt.

Jag har för mig att skadan ena handen har kunde bero på att någon har hållit i , fast , tryckt ned handen .

Det är uppenbart att det inte skedde direkt när dem kom till lägenheten 0149.
Då borde mordet skett ca 0200 som senast!?
Varför pratar man inte mer om denna uppenbara lögn? Det är ju en jätteviktig punk.

Men det där är ju din egen övertygelse. Läkaren som träffade henne en månad efter häktningen skriver:

Hon visade prov på fullgod orientering till tid, rum, person och situation. Hellman
erbjöd en god formell kontakt och en adekvat känslomässig ömsesidighet utan tecken till de sociala interaktionssvårigheter som typiskt ses vid svåra
autismtillstånd. Hellman uppvisade en normal psykomotorik utan tecken till
svår tvångsmässighet eller andra ändamålslösa beteenden. Hellman
uppvisade inga kliniska tecken på ökad ångest såsom kroppslig oro eller ökad
kroppslig spänning. Vid samtalet sågs heller inga tendenser till irritabilitet,
aggressivitet, utagerande beteende eller känslomässig labilitet. Hellman
uppvisade inga tecken till pågående psykotiska symtom såsom
hallucinationer, vanupplevanden eller förvrängd verklighetstolkning. Hellman uppgav att hon upplevde en nedsatt livslust och att hon under
häktningstiden stundtals haft flyktiga självmordstankar, dock utan någon egentlig dödsönskan eller några konkreta självmordsplaner.