Blir nästan lite tragikomiskt att se hur många som gräver ned sig i skyttegravarna och hävdar med en dåres envishet hur just deras ort minsann är bäst! 
Det här med att se ned på någon utifrån storleken på deras stad är inte bara generaliserande utan arrogant då olika människor helt enkelt har olika behov!
Självklart finns det hur många parametrar som helst att räkna in när man ska bedöma låt säga storstad vs småstad/landet.
Till att börja med är det ju många som trivs att bo i närheten av där de växte upp och har sina vänner och familj alldeles oavsett om det råkar vara i Vaggeryd eller Malmö.
Men om vi zoomar ut lite och försöker se objektivt på det hela så beror det ju givetvis på vilken typ av person du är, ålder, utbildning, intressen, ambitioner m.m.
Jag är själv uppvuxen de första 19 åren i västra Gbg (Näset) vid havet på 80 och 90-tal.
Det var rena bullerbyn med en stad i staden där uppväxten kretsade kring fotboll, badminton ut med båten och fiska makrill eller bygga kojor i skogen. Inte så olikt ett liv på landet med skillnaden att det var en 15-20 minuters bilresa till Avenyn.
Senare i livet bodde jag på Kungsholmen i Sthlm i 7 år för att därefter hamn i Karlskoga 1,5 år och sedan slöts cirkeln med att jag flyttade tillbaka till Gbg, men den här gången mer centralt (Majorna).
Så jag kan ju göra en jämförelse men även den blir ju såklart utifrån mina egna erfarenheter.
Sthlm är väl egentligen den enda staden i Sverige som man skulle kunna kalla "storstad" och med det menar jag inte i bara antalet invånare utan även mentaliteten i staden och ett främlingsskap du inte upplever i samma omfattning någon annanstans.-
Pga att det är väldigt stor inflyttning av strebers och andra ambitiösa människor som söker jobb inom media, it, skådespeleri, musik m.m. så är det mer likt exempelvis LA än Göteborg (återigen, glöm folkmängd).
Med så många människor som flyttar in från småstäder runt om i landet bildas det en ytlighet och en osäkerhet som ger uttryck i modemedvetenhet, trendkänsliga nattklubbar, restauranger och en viss självupptagenhet.Sthlm har en hierarki som ingen annan stad kommer i närheten och även om vissa uppskattar detta så är det skadligt för majoriteten av invånarna som känner sig som en andra klassens stockholmare vilket aldrig kan medföra någonting positivt.
Detta har inte Gbg eller Malmö i samma utsträckning då de inte alls har inflyttning på liknande premisser.
Om man är uppvuxen i en storstad kontra en småstad tror jag det är lättare (och vanligare) att flytta från småstad till storstad än vice versa.
Gillar man kultur, lite högre puls och ett brett gastronomiskt utbud är skillnaden enorm mellan exempelvis mina egna erfarenheter från Karlskoga vs Gbg.
Jag som gillar opera ibland är ju bortskämd med cykelavstånd till ett Operahus.
Ullevi lockar världsartister inom musik och jag tror det finns 5-6 krogar med en Michelinstjärna i staden så där har ju inte Karlskoga något att sätta emot såklart.
Fördelarna med en stad i Karlskogas storlek är att folk är lite mer avslappnade kanske, de är inte så noga med yttre attribut utan folk trivs med att livet har sin gilla gång. Folk har ofta ett socialt nätverk där de umgås med vänner de känt sedan skoltiden och det finns ju en viss trygghet i det också såklart.
Men jag anser att man faktiskt kan ta det bästa från två världar och i det här fallet låt säga om man bildar familj att kunna bo ute i exempelvis västra Gbg vid havet där barnen får en idyllsik och trygg uppväxt samtidigt som du har allt vad en storstad kan erbjuda en halvtimme bort.
Eller när du passerat 40 och kidsen klarar sig själva kan du flytta in mer centralt men ändå ha nära till naturen. (200 mtr till Slottskogen). Så mitt tips är att bo i en storstad men beroende på vilken fas du är i livet så kan du anpassa ditt boende efter det. Då kan du helt enkelt både ha kakan och äta den!
Eller vad säger ni småstadsbor och storstadsbor? Ser ni poängen med att kunna plocka det bästa av två världar, eller bli det ändå inte riktigt "genuint"?
Det här med att se ned på någon utifrån storleken på deras stad är inte bara generaliserande utan arrogant då olika människor helt enkelt har olika behov!
Självklart finns det hur många parametrar som helst att räkna in när man ska bedöma låt säga storstad vs småstad/landet.
Till att börja med är det ju många som trivs att bo i närheten av där de växte upp och har sina vänner och familj alldeles oavsett om det råkar vara i Vaggeryd eller Malmö.
Men om vi zoomar ut lite och försöker se objektivt på det hela så beror det ju givetvis på vilken typ av person du är, ålder, utbildning, intressen, ambitioner m.m.
Jag är själv uppvuxen de första 19 åren i västra Gbg (Näset) vid havet på 80 och 90-tal.
Det var rena bullerbyn med en stad i staden där uppväxten kretsade kring fotboll, badminton ut med båten och fiska makrill eller bygga kojor i skogen. Inte så olikt ett liv på landet med skillnaden att det var en 15-20 minuters bilresa till Avenyn.
Senare i livet bodde jag på Kungsholmen i Sthlm i 7 år för att därefter hamn i Karlskoga 1,5 år och sedan slöts cirkeln med att jag flyttade tillbaka till Gbg, men den här gången mer centralt (Majorna).
Så jag kan ju göra en jämförelse men även den blir ju såklart utifrån mina egna erfarenheter.
Sthlm är väl egentligen den enda staden i Sverige som man skulle kunna kalla "storstad" och med det menar jag inte i bara antalet invånare utan även mentaliteten i staden och ett främlingsskap du inte upplever i samma omfattning någon annanstans.-
Pga att det är väldigt stor inflyttning av strebers och andra ambitiösa människor som söker jobb inom media, it, skådespeleri, musik m.m. så är det mer likt exempelvis LA än Göteborg (återigen, glöm folkmängd).
Med så många människor som flyttar in från småstäder runt om i landet bildas det en ytlighet och en osäkerhet som ger uttryck i modemedvetenhet, trendkänsliga nattklubbar, restauranger och en viss självupptagenhet.Sthlm har en hierarki som ingen annan stad kommer i närheten och även om vissa uppskattar detta så är det skadligt för majoriteten av invånarna som känner sig som en andra klassens stockholmare vilket aldrig kan medföra någonting positivt.
Detta har inte Gbg eller Malmö i samma utsträckning då de inte alls har inflyttning på liknande premisser.
Om man är uppvuxen i en storstad kontra en småstad tror jag det är lättare (och vanligare) att flytta från småstad till storstad än vice versa.
Gillar man kultur, lite högre puls och ett brett gastronomiskt utbud är skillnaden enorm mellan exempelvis mina egna erfarenheter från Karlskoga vs Gbg.
Jag som gillar opera ibland är ju bortskämd med cykelavstånd till ett Operahus.
Ullevi lockar världsartister inom musik och jag tror det finns 5-6 krogar med en Michelinstjärna i staden så där har ju inte Karlskoga något att sätta emot såklart.
Fördelarna med en stad i Karlskogas storlek är att folk är lite mer avslappnade kanske, de är inte så noga med yttre attribut utan folk trivs med att livet har sin gilla gång. Folk har ofta ett socialt nätverk där de umgås med vänner de känt sedan skoltiden och det finns ju en viss trygghet i det också såklart.
Men jag anser att man faktiskt kan ta det bästa från två världar och i det här fallet låt säga om man bildar familj att kunna bo ute i exempelvis västra Gbg vid havet där barnen får en idyllsik och trygg uppväxt samtidigt som du har allt vad en storstad kan erbjuda en halvtimme bort.
Eller när du passerat 40 och kidsen klarar sig själva kan du flytta in mer centralt men ändå ha nära till naturen. (200 mtr till Slottskogen). Så mitt tips är att bo i en storstad men beroende på vilken fas du är i livet så kan du anpassa ditt boende efter det. Då kan du helt enkelt både ha kakan och äta den!
Eller vad säger ni småstadsbor och storstadsbor? Ser ni poängen med att kunna plocka det bästa av två världar, eller bli det ändå inte riktigt "genuint"?
